A tee about ess.

Skissat på ett T-shirt motiv som jag gärna vill trycka.. Är inte helt klar, men ska definitivt skicka in motivet för tryckning när det blir klart. Punkt slut. Slutresultatet kanske ser helt annorlunda ut, jag vet inte om jag kommer behålla denna designen. Än så länge är jag nöjd, till en viss del. Här är en sketch i alla fall:


För att förklara lite om motivet, det är mitt favoritcitat, sagt av Sara K. Quin angående hennes sexualitet. Jag vet inte varför men jag fastnade för hennes svar, det är liksom så klockrent.

Annars är det bra med mig. Lite känslosam bara, det går över snart. Har läst klart New Moon och ska nu fortsätta att läsa Marilyn Mansons biografi. New Moon var helt okej, dock kändes den lite lång i mitten av boken. Jag vet inte varför. Den tog sig i slutet i alla fall, samt var början riktigt bra. Den slår inte Twilight men det är nära på. Jag har bokat Eclipse från biblioteket, hoppas den blir tillgänglig snart.

Jag har även skickat efter Independence Day av Richard Ford och The Road av Cormac McCarthy. Jag ser väldigt mycket fram emot av att läsa dessa böcker. The Road skulle inte vara tillgänglig förrens om två veckor dock. Jag hoppas att människan som lånat den blir klar före.

Nåja, där fick ni en liten uppdatering av mitt läsande.

Hell.

För er som är nyfikna på hur Tegan and Saras senaste musikvideo är, look no further:

Hell - Tegan and Sara

Tegan and Sara | MySpace Video


Jag gillar videon. Den är så sjukt annorlunda och konstig men samtidigt helt jävla underbar. Man blev liksom inte förvånad över konstigheten när man såg den direkt, om man vet hur metaforiska tvillingarna är. Fast skratta kunde man inte låta bli att göra. Tummen upp! Själva låten är skriven av Tegan och handlar om ett dåligt kvarter i Vancouver, men även om kärlek till någon annan.

Waves.

Så här ser mina nya MacBeth skor ut. Älskar dem!

Vill bara säga att jag längtar som fan tills Tegan and Sara konserterna. Nu ska jag spela Left 4 Dead 2 demon lite och sedan CSI: Deadly Intent, som jag gav mamma i present! Måste komma på andra tankar, jag orkar inte tänka på det. Det gör för ont.

Satt uppe hela natten hos mamma och läste New Moon, glömde helt bort tiden medan jag läste. Tills jag hörde att mamma var vaken vid fem-tiden och skulle göra sig redo för jobbet. Jag insåg snabbt att jag behövde sova. Vilket jag gjorde sedan. Försöker hålla mig själv underhållen och upptagen för att tankarna inte ska komma, jag orkar inte ta itu med det nu. Jag måste det snart, dock. Jag vet bara inte hur.

En sista sak bara, något att tänka på, tillägnad en speciell någon:

"Don't judge a book by the size of its wrists."
~ Sara K. Quin, lyrical genious.

My speak up.

Might paint something I might want to hang here someday
Might write something I might want to say to you someday
Might do something you'll be proud of someday
Mark my words, I might be something someday

Sainthood not Thainthood.

Bilden säger allt. Nu ska jag hämta mina skor!

Fuel the flames.

Sitter hemma i en kall lägenhet. Idag har jag dock fått besök av fyra vaktmästare som fixade diverse saker i lägenheten, vilket känns riktigt skönt. Nu fungerar porttelefonen också, det har den inte gjort på nästan 3 år..

Kan inte sluta lyssna på It Was Midnight i väntan på att mitt Sainthood-paket ska komma (nej, det har fortfarande inte rörts sig ifrån Sturup) och knacka på min dörr. Det är en helt underbar sång, väcker lite känslor i mig. Jag kirade låten på iTunes, det tycker jag du också ska göra, köp hela Tegan and Sara diskografin, vettja! Eller var en snålis och lyssna på Spotify.

Hur som helst, igår shoppade jag två tröjor. En vit- och svartrandig och en röd- och svartranding. Jag är mycket nöjd! Billigt och bra.


Försöker att inte tänka på en viss sak utan bara glädjas över att jag kan själv, även om vissa kanske inte tror det. Det var droppen igår. Sköt du ditt så sköter jag mitt.

Just so much flow.

Livet flyter på när man mår bra. Så är det bara. Jag har haft riktigt bra flyt i en månad nu, det känns så härligt. Lyckades spara in pengar till denna månaden vilket resulterar i att jag har mer pengar att röra mig för denna månaden. Vad gör jag då? Jo, jag unnar mig ett par nya skor! Det tycker jag att jag förtjänar, helt enkelt. Har betalat alla räkningar och det bästa av allt: Denna månaden betalar jag det sista av min laptop! Den är helt min nu! Känns så grymt skönt att kunna köpa något sådant helt själv!

Jag har spårat mitt Tegan and Sara Sainthood-paket och det finns på Malmö / Sturup-flygplats just nu! Riktigt frustrerande att veta att det finns DÄR. Så nära men ändå så långt borta! Fast det kommer nog imorgon, det får vi hoppas!

N gav mig Left4Dead 2 i tidig julklapp, vilket gör att vi båda kan spela DEMO:n imorgon! Ska bli riktigt kul! Är mycket tacksam för denna lilla gåva!

Linda, Minna och Nicklas var här nere i helgen, de körde mig ner till Malmö. Det var mysigt att ha dem här och väldigt kul att se Minna på ett sådant gott humör! Mamma verkade riktigt glad, mormor med.

Det finns mycket jag har att berätta men jag orkar verkligen inte skriva ner allt just nu. Har haft ett par riktigt sköna veckor. Det kändes skönt att träffa Roy, min pappa, och komma så bra överrens. Det gick bättre än förväntat, vilket är riktigt positivt.

Fredrik ringde mig innan och sa att han har varit sjuk hela förra veckan. Han har dock hört sig för och det ser ljust ut på praktik-fronten. Får mer info på onsdag!

Livet är bara så jävla bra när man mår bra. Det flyter på liksom. Det känns skönt att vara hemma och nära mamma igen, har saknat henne. Har läst klart Twilight och ska nu ikväll börja på New Moon. Spännande! Marilyn Manson-boken ligger fortfarande på is men den tar jag och läser klart efter New Moon!

Lovely days.

Dagarna går för fort häruppe men jag ser hellre att jag lever livet fort och är glad än långsamt och är ledsen. Det blir enklare att titta tillbaka och vara nöjd då, eller hur?

Igår fick jag träffa tvillingarna, så söta så! Wilma var lite kinkig men Elliot bara åt, njöt och sov. Log gjorde han också, han var på ett väldans gott humör! Minna är hur söt som helst, hon fick ett fint regnställ och en mössa av sin farfar med Pippi Långstrump som hon hade på sig igår. Hon börjar bli riktigt stor nu, tänk så fort tiden går..

Det känns som att man inte behöver tänka på egna barn när man redan har tre underbart fina syskonbarn.

Imorgon bär det hem till Malmö igen. Jag vet inte riktigt om jag ser fram emot att komma hem, när det gäller staden i sig. Det händer så mycket skit i Malmö nuförtiden att man knappt vågar sig ut om dagarna. Riktigt bisarrt men så är det.

Uppe.

Sitter just nu i Trollhättan hos Linda. Precis varit ute med Elvis, det var mysigt. Här blåser det inte, det är frisk luft och bara allmänt härligt. Det är väldigt sällan jag saknar Malmö när jag är häruppe men det är för att jag vet att jag kommer hem igen. Som det ser ut just nu skulle jag nog inte kunna bo här permanent.

Hela förra veckan var händelserik. Jag lyckades få in två besök hos Fenix och andra saker som jag behövt göra, allt mellan man träffade Roy. Fick träffa min faster lite också. Det var några bra dagar när han var nere och han körde mig upp till Trollhättan i lördags. I fredags åkte vi till Köpenhamn, gick på Ströget och tog en kaffe på Hard Rock Café. Vi pratade hela tiden och det kändes skönt, vi har gemensamma intressen vilket är en bra start. Jag har fått sett mycket av Skåne, där han växt upp och där jag har växt upp som riktigt mini. Det känns som att man fått lite inblick i allt, jag känner mig även riktigt stark. Jag hoppas att vi kan fortsätta på samma bana, det vore liksom trevligt. Allt tar bara sin tid.

Linda är Twilight-beroende. Jag har fått låna den första boken av henne och har redan börjat läsa den (tagit paus med Marilyn Manson boken, läser klart den snart) och filmen såg vi i lördagskväll. Imorgon ska jag förhoppningsvis träffa tvillingarna för första gången. Det är spännande! Jag åker ner till Malmö med Linda, Nicklas och Minna på torsdag.

Jag mår bra i alla fall. Jag njuter av livet så gott det går just nu. Förhoppningsvis har Fredrik en praktikplats väntande på mig nästa vecka. Hoppas, hoppas.

Catching up.

Nu sitter jag här med en kopp kaffe och låter gårdagens händelser snurra på repeat i mitt huvud. Låter det sjunka in för att analysera, av ren vana. Det har varit några omtumlande veckor sedan jag fick det första mailet, av Roy, min pappa som jag inte träffat på över tio år. Jag har valt att inte skriva mycket om det, mestadels för att det har varit svårt att veta hur jag skulle förhålla mig till situationen, istället lät jag den bara flyta på. Jag kan inte ändra på vad som hänt i mitt förflutna och det som händer i framtiden kan jag bara påverka till en viss del.

Igårkväll träffade jag honom, han hade nämligen kört ner hit ända från Kristiansand i Norge, där han bor nu, för att vara här i några dagar och umgås med mig. På grund av vissa händelser förr har jag haft svårt att lita på vad som sägs och vad som egentligen görs så jag hade en viss skeptis, något jag nog lär ha en bra tid framöver. Men han kom runt sju-tiden och vi satte hos på McDonalds för att äta och prata. Det gick bra, jag kände mig lugn. Jag fick reda på en del (som att min biologiska farfar var norsk) och vi pratade i några timmar.

Idag ska jag till banken och sedan till Fenix, därefter ska jag träffa honom igen. Jag tar varje dag som den kommer och visst, det tar mycket energi, men jag klarar av det. För två år sedan hade jag inte reagerat som jag gjort. Men jag är trött på att vara arg, ledsen, ilsken, besviken och låta dessa känslor ta över mig. Jag kan inte ändra på det förflutna hur mycket jag än vill. Det är dumt att stanna i det.

Jag hade kunnat skriva mycket mer om hur jag känner och tänker, vad som hänt och vad som komma skall, men jag stannar här. Mest för min egen skull och för att det är fortfarande för privat. Folk har undrat vad som skulle hända igår, varför jag verkat vara lite distanserad, och nu vet ni. Jag mår bra men det är väldigt jobbigt, samtidigt en stor befrielse att se sig själv klara av något som man aldrig trodde skulle vara möjligt.

Lästripp.

Glömde att nämna, Min Vän Leonard av James Frey är så jävla värd att läsa. Läste klart den för någon dag sedan och jag kan bara säga att jag spenderade tiden att pendla mellan gråt och skratt. Det går inte att beskriva hur mycket påverkan den hade på mig, fick ta massor av pauser mellan läsandet för att låta allt sjunka in. Riktigt bra fortsättning på Tusen Små Bitar.. Läs båda, nu!

Läser just nu Marilyn Mansons självbiografi Den Långa Vägen Ut Ur Helvetet och allt jag kan säga att den är intressant. Inte normal, men han är inte dum heller. Det visste jag redan. Aldrig trodde jag att jag skulle vara intresserad av samma saker som Manson, t.ex. hypnos, suggestion och kriminalteorier. När man väl tänker efter så är jag inte förvånad över att han läste om sådana saker som ung. Han kan påverka folk jävligt mycket, eftersom folk låter honom göra det. På sina egna villkor.

Dessa böcker kan jag rekommendera för människor som tycker om att läsa självbiografier av folk som inte anpassat sig efter samhällets normer och regler, deras egna kamp om att finna en plats där de passar in. Ja, det är väl det jag kan säga.

Jag tänker skriva om de böcker jag läser mer, det lovar jag. Har man ingen bokklubb kan man åtminstone skriva av sig i sin blog.

So what?

Sov inte mycket inatt. Jag vaknade och vaknade varje gång jag somnade och somnade. Låg och vred och vände mig tidigt på morgonen tills jag beslutade mig att gå upp och dricka kaffe. Har hällt i mig en del under dagen men det var väntat. Det är inte så att jag legat och tänkt en massa under natten, för det har jag inte. Det måste vara något i mitt undermedvetna som är oroligt eller påverkat, helt enkelt nervöst, det vore inte alls konstigt. Det är helt ut sagt förståeligt med tanke på vad som inträffar imorgon runt den här tiden och jag försöker att koppla bort tankarna men de faller tillbaka hela tiden. Nervöst, nervöst, nervöst, oroligt, oroligt, oroligt och det är klart att jag är påverkad fastän jag inte vill vara det. Det går inte att undvika för att jag är rent ut sagt mänsklig och vore jag inte det vore jag fan ta mig en sociopat. Det känns skönt att känna någonting men ändå inte, jag vill inte känna och jag vill egentligen vara stark. Det är jag, jag är stark men jag känner mig så extremt svag just nu. Jävla ångest, den försvinner, den kommer försvinna när allt är sagt och gjort, förhoppningsvis. Jag förväntar mig inget, jag har inga krav mer än de som jag kan tänkas ställa senare, men just nu bara är jag. Jag känner, ja, det gör jag, jag är ju mänsklig. Jag har inget hopp för det togs ifrån mig för så länge sedan och det är inte helt oväntat att jag känner mig likgiltig ibland jämtemot situationen, det är en försvarsmekanism och det är den jag är. Inga krav kan ställas på mig för den rättigheten försvann för längesedan. Jag har makten över mig själv och detta är mitt val. Jag är nervös men det som tröstar är att jag har ingenting att förlora. Jag är bara nyfiken och vem vet, det kan leda till något positivt ändå? Vi får se.

Imorgon, då börjar en ny del, situation, berg-och-dalbana i mitt liv. Det enda jag kan tänka på är en låt i mitt huvud för det är så som den jag känner mig just nu. Det är så skönt när låtar kan beskriva hur man känner sig för då sitter orden bättre:

Dark Come Soon. Fantastisk:




Dark, you can't come soon enough for me
Saved from one more day of misery
Everything I love, get back from me now
Everyone I love, I need you now

Don’t forget a million miles for me
Safe, and another day can pass by me
Everything I love, get back for me now
Everyone I love, I need you now

So what I lied, I lie to me too
So what I lied, I lie to me too

Hold out for the ones you know will love you
Hide out from the ones you know will love you too
You, you, you too

Right to the edge I’m barely there
Slow to make my move; I’m almost there
Everything I say, I say to me first
Everything I do, I do to me first

So what I lied, I lie to me too
So what I lied, I lie to me too

Hold out for the ones you know will love you
Hide out from the ones you know will love you too
You, you, you too

Dark, you can’t come soon enough for me

Winner.

Det slog mig just att det är två dagar kvar. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om det. Det är nog bäst att bara låta det vara och se vad som händer. Det finns ord men jag finner dem inte. Jag har nog inte förstått det hela än. Jag vet inte hur jag ska förhålla mig till det. Jag har bestämt mig att inte tänka så mycket på det, att låta saker och ting hända av sig själv. Det är nog bäst så.

Mamma kommer hem ikväll. Det ska bli skönt att träffa henne igen. Har saknat henne väldigt mycket nu när hon har varit borta, vi spenderar ju rätt mycket tid tillsammans. Jag undrar hur jag ska klara mig om vi flyttar långt ifrån varandra. Jag vill inte ens tänka tanken, dock vet jag att jag kommer nog inte spendera hela mitt liv i Malmö.

Jag har tänkt mycket på saker och ting, på mina drömmar jag har. Drömmar som kan uppfyllas. De känns inte så hopplösa längre och jag ser fram emot att slå slag i saken och få dem att hända. Jag ser fram emot ett liv där jag hör hemma, ett liv där jag lever på mina egna villkor och gör saker som jag älskar. Jag börjar närma mig så smått. Det är dags att börja tänka på sig själv, för när jag mår bra kan jag få andra att må bra. Jag är ung, fastän jag känner mig gammal.

Det finns så mycket jag vill skriva, uttrycka och känna. Ibland är det bara svårt att göra det. Nästa vecka kommer eventuellt ändra väldigt mycket i mitt liv, eller det kommer vara en vecka då jag växer. Det kommer vara en vecka med massor av känslor och även fast jag vet att klarar det så är jag ändå orolig.

Men en sak är säker, jag kan inte brytas ner. Jag blir bara starkare. You can't spell my surname without "win". Jag är en vinnare, en kämpe, en fighter. It's in my name. Nu ska jag koka kaffe och njuta av livet.

Before I ever thought to.

Ikväll blir det förfest a la Emma och sedan Tomboy. Har sett fram emot detta hela veckan faktiskt. Känns som att allt har gått i ultrarapid och att det har varit för mycket negativa tankar. Det känns visserligen bättre nu, jag tror jag bara behövde må lite mindre bra en liten stund.

Är fortfarande lite orolig, det är svårt att inte vara det fastän man kanske är det i onödan. Men det blir så massivt när det händer saker som står en nära till hjärtat. Man sitter här nere långt ifrån och man kan inte göra ett skit. Jag hatar det.

Tänkt på något speciellt idag. Det finns en speciell låt (eller rättare sagt flera) som påminner mig om en viss känsla, en viss period, en viss saknad. Därför avslutas dagens blog med raden: I was nineteen, call me.

Process.

Onödig torsdag. Riktigt onödig. Saker och ting gör det inte bättre när man får ett tråkigt besked som gör en orolig. Känner mig så jävla maktlös. Tacka fan för att det är fredag imorgon och hoppas jävlar i det att man inte får några fler tråkiga nyheter inom snar framtid.

Jag är så trött på vissa personer också. Jag är så trött på att känna mig utanför i något som jag borde känna mig jävligt hemma i. Jag är trött på mig själv. Jag är trött. Jag är för trött för att ta kontroll över mina tankar just nu.

Ibland vill jag bara kunna sitta och snacka om allt jävla skit som pågår i mitt huvud och känna att du lyssnar och bryr dig. Allt det försvann för ett tag sedan. Ända sedan dess vågar man inte ens prata alls.

Det gör ont att tänka efter och sakna något och någon som man är rädd att man aldrig kommer få tillbaka. Hur nära man än står.

Det gör ont att upptäcka hur skadad man egentligen är. För varje steg i rätt riktning lär jag mig någonting nytt. För varje ny styrka lär jag mig en ny svaghet. Ibland tappar jag balansen. Som idag. For what it's worth, jag får tillbaka min balans förr eller senare. Ibland önskar jag bara att få höra några få ord från vissa speciella personer, som en uppmuntran att fortsätta kämpa. Allt hade känts så mycket lättare då. Kämpa kommer jag göra över huvud taget, definitivt.

In progress.

Måste börja våga lite mer för att vinna lite mer. Förstår mig inte på mig själv ibland, fast jag kanske borde sluta tänka efter så jävla mycket ibland. Det är bara jobbigt att gå miste om tillfällen som man kanske hade sett på annorlunda förr. Jag kanske har mognat. Är det för att jag är mer säker på vad jag vill, mer kräsen och inte lika krävande? Det känns enormt jobbigt att pendla mellan extrovert till introvert, att inte ha en stadig grund, inte veta exakt hur man kommer att bete sig i slutändan. Jag vågar inte lova saker och jag vågar inte hoppa in i något där jag känner att jag kommer tappa balansen, vilket håll det än må vara som jag faller. Har låtit människor gå som försökt nå in, folk som försökt förstå och ta kontakt. Jag har bara inte orkat, inte velat känna så hårt och mycket. Ville ha mitt space och inte bli kvävd. Ville ha närhet men inte alltför nära. Börjar känna förändring nu och det är skrämmande, börjar känna och det är som ett knytnävslag i magen. Samtidigt som det känns bra att känna. Jag borde nog börja våga ändå. För att känna att jag verkligen lever, liksom.

Mest av allt vill jag förstå mig själv. Innerst inne gör jag väl det, varför jag är som jag är. Jag vill mest bara hitta orden och kunna förklara för folk när de frågar. Eller kanske, mest av allt vill jag kunna förklara för mig själv med så få ord som möjligt. Som typ, "du är bra nog, Sara".

Jag ber om ursäkt ifall detta inlägget inte verkar vettigt. Det är mestadels ordbajs och jag kände för att skriva lite. Jag mår bra. Jag mår bra. Jag mår bra. Jag mår bättre nu.

Min underbara mamma fyller år idag. Hoppas hon har haft en fin födelsedag uppe i Trollhättan. Mamma, jag älskar dig över allt annat. Du är min bästa vän och kommer alltid förbli det. Tack för att du finns och för allt du gjort för mig. Utan dig skulle jag aldrig klarat mig så här långt i livet. Tack, tack, tack, jag älskar dig!

Beefcake!

Precis kommit hem från gymmet, känns härligt. Tror nog att träning kan bli en drog för mig. Saknar kung fu som fan så jag behöver ett substitut tills nästa termin kickar igång. Har fått några bra övningar till ryggen och magen som är största prioriteten för mig, eftersom min rygg är som den är.

Ska börja läsa James Freys bok Min Vän Leonard idag. Fortsättningen på Tusen Små Bitar. Har verkligen sett fram emot att läsa denna bok. Jag har en jättelång lista av böcker som jag vill läsa och det känns så härligt att verkligen ha motiviteten till det. Ibland leker jag med tanken att starta en bokklubb men jag vet inte vem som skulle vara intresserad av det.

Idag är det en vecka tills mötet med stort M infaller.

Lika som bär?

Buns.

I lördags drog jag på förfest efter att ha fått SMS av Gisela, den visade sig vara hemma hos en gammal klasskompis, otippat! Hade det riktigt trevligt. Vi drog sedan till Wonk och dansade loss. Blev lite kareoke också, måste bara hata rundgång. Jag fick även en lösmustasch:


Igår åt jag kanelbullar! Det var ju kanelbullens dag, det fick man ju inte glömma att fira. Slöade framför dumburken också.

22 dagar kvar till Sainthood. Vill ha albumet nu! Det blir inte enklare att vänta när Hell är så sjukt bra. Bra val av en singel.

Burnt.

Här är elden från inatt:


Såhär ser det ut nu:

112.

Sitter hos mamma där jag bestämde mig för att sova i hennes sköna säng. Vaknade för ett tag sedan av att det var ljust. Jag förstod inte riktigt varför så jag gick upp och tittade ut genom fönstret. Återvinningsstationen stod i lågor. Jag ringde 112 och brandkåren kom några minuter därefter. Nu luktar det riktigt illa. Pratade med polisen också efter de släckt elden. Fanns inte så mycket jag kunde säga, tyvärr. Önskar man såg NÄR det blev påtänt. Det känns bra att jag åtminstone upptäckte det och ringde, tänk om det hade fortsatt brinna mer.. Husen står ju rätt nära, dessutom finns det massor av buskar och dylikt runt omkring som lätt kunde tagit fyr. Usch.

Annars? Träffade Gerd i torsdags och det var mycket trevligt. Har saknat henne massor. Hoppas att vi kan fortsätta hålla kontakten bättre nu.

Umgåtts med Pumba, tittade på The Dark Knight. Vi drack serbisk öl. Filmen var bra och ölen var mycket god.