So what?

Sov inte mycket inatt. Jag vaknade och vaknade varje gång jag somnade och somnade. Låg och vred och vände mig tidigt på morgonen tills jag beslutade mig att gå upp och dricka kaffe. Har hällt i mig en del under dagen men det var väntat. Det är inte så att jag legat och tänkt en massa under natten, för det har jag inte. Det måste vara något i mitt undermedvetna som är oroligt eller påverkat, helt enkelt nervöst, det vore inte alls konstigt. Det är helt ut sagt förståeligt med tanke på vad som inträffar imorgon runt den här tiden och jag försöker att koppla bort tankarna men de faller tillbaka hela tiden. Nervöst, nervöst, nervöst, oroligt, oroligt, oroligt och det är klart att jag är påverkad fastän jag inte vill vara det. Det går inte att undvika för att jag är rent ut sagt mänsklig och vore jag inte det vore jag fan ta mig en sociopat. Det känns skönt att känna någonting men ändå inte, jag vill inte känna och jag vill egentligen vara stark. Det är jag, jag är stark men jag känner mig så extremt svag just nu. Jävla ångest, den försvinner, den kommer försvinna när allt är sagt och gjort, förhoppningsvis. Jag förväntar mig inget, jag har inga krav mer än de som jag kan tänkas ställa senare, men just nu bara är jag. Jag känner, ja, det gör jag, jag är ju mänsklig. Jag har inget hopp för det togs ifrån mig för så länge sedan och det är inte helt oväntat att jag känner mig likgiltig ibland jämtemot situationen, det är en försvarsmekanism och det är den jag är. Inga krav kan ställas på mig för den rättigheten försvann för längesedan. Jag har makten över mig själv och detta är mitt val. Jag är nervös men det som tröstar är att jag har ingenting att förlora. Jag är bara nyfiken och vem vet, det kan leda till något positivt ändå? Vi får se.

Imorgon, då börjar en ny del, situation, berg-och-dalbana i mitt liv. Det enda jag kan tänka på är en låt i mitt huvud för det är så som den jag känner mig just nu. Det är så skönt när låtar kan beskriva hur man känner sig för då sitter orden bättre:

Dark Come Soon. Fantastisk:




Dark, you can't come soon enough for me
Saved from one more day of misery
Everything I love, get back from me now
Everyone I love, I need you now

Don’t forget a million miles for me
Safe, and another day can pass by me
Everything I love, get back for me now
Everyone I love, I need you now

So what I lied, I lie to me too
So what I lied, I lie to me too

Hold out for the ones you know will love you
Hide out from the ones you know will love you too
You, you, you too

Right to the edge I’m barely there
Slow to make my move; I’m almost there
Everything I say, I say to me first
Everything I do, I do to me first

So what I lied, I lie to me too
So what I lied, I lie to me too

Hold out for the ones you know will love you
Hide out from the ones you know will love you too
You, you, you too

Dark, you can’t come soon enough for me

Winner.

Det slog mig just att det är två dagar kvar. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om det. Det är nog bäst att bara låta det vara och se vad som händer. Det finns ord men jag finner dem inte. Jag har nog inte förstått det hela än. Jag vet inte hur jag ska förhålla mig till det. Jag har bestämt mig att inte tänka så mycket på det, att låta saker och ting hända av sig själv. Det är nog bäst så.

Mamma kommer hem ikväll. Det ska bli skönt att träffa henne igen. Har saknat henne väldigt mycket nu när hon har varit borta, vi spenderar ju rätt mycket tid tillsammans. Jag undrar hur jag ska klara mig om vi flyttar långt ifrån varandra. Jag vill inte ens tänka tanken, dock vet jag att jag kommer nog inte spendera hela mitt liv i Malmö.

Jag har tänkt mycket på saker och ting, på mina drömmar jag har. Drömmar som kan uppfyllas. De känns inte så hopplösa längre och jag ser fram emot att slå slag i saken och få dem att hända. Jag ser fram emot ett liv där jag hör hemma, ett liv där jag lever på mina egna villkor och gör saker som jag älskar. Jag börjar närma mig så smått. Det är dags att börja tänka på sig själv, för när jag mår bra kan jag få andra att må bra. Jag är ung, fastän jag känner mig gammal.

Det finns så mycket jag vill skriva, uttrycka och känna. Ibland är det bara svårt att göra det. Nästa vecka kommer eventuellt ändra väldigt mycket i mitt liv, eller det kommer vara en vecka då jag växer. Det kommer vara en vecka med massor av känslor och även fast jag vet att klarar det så är jag ändå orolig.

Men en sak är säker, jag kan inte brytas ner. Jag blir bara starkare. You can't spell my surname without "win". Jag är en vinnare, en kämpe, en fighter. It's in my name. Nu ska jag koka kaffe och njuta av livet.