miniGNU - creating art since 1985

Catching up.

Nu sitter jag här med en kopp kaffe och låter gårdagens händelser snurra på repeat i mitt huvud. Låter det sjunka in för att analysera, av ren vana. Det har varit några omtumlande veckor sedan jag fick det första mailet, av Roy, min pappa som jag inte träffat på över tio år. Jag har valt att inte skriva mycket om det, mestadels för att det har varit svårt att veta hur jag skulle förhålla mig till situationen, istället lät jag den bara flyta på. Jag kan inte ändra på vad som hänt i mitt förflutna och det som händer i framtiden kan jag bara påverka till en viss del.

Igårkväll träffade jag honom, han hade nämligen kört ner hit ända från Kristiansand i Norge, där han bor nu, för att vara här i några dagar och umgås med mig. På grund av vissa händelser förr har jag haft svårt att lita på vad som sägs och vad som egentligen görs så jag hade en viss skeptis, något jag nog lär ha en bra tid framöver. Men han kom runt sju-tiden och vi satte hos på McDonalds för att äta och prata. Det gick bra, jag kände mig lugn. Jag fick reda på en del (som att min biologiska farfar var norsk) och vi pratade i några timmar.

Idag ska jag till banken och sedan till Fenix, därefter ska jag träffa honom igen. Jag tar varje dag som den kommer och visst, det tar mycket energi, men jag klarar av det. För två år sedan hade jag inte reagerat som jag gjort. Men jag är trött på att vara arg, ledsen, ilsken, besviken och låta dessa känslor ta över mig. Jag kan inte ändra på det förflutna hur mycket jag än vill. Det är dumt att stanna i det.

Jag hade kunnat skriva mycket mer om hur jag känner och tänker, vad som hänt och vad som komma skall, men jag stannar här. Mest för min egen skull och för att det är fortfarande för privat. Folk har undrat vad som skulle hända igår, varför jag verkat vara lite distanserad, och nu vet ni. Jag mår bra men det är väldigt jobbigt, samtidigt en stor befrielse att se sig själv klara av något som man aldrig trodde skulle vara möjligt.