Before I ever thought to.

Ikväll blir det förfest a la Emma och sedan Tomboy. Har sett fram emot detta hela veckan faktiskt. Känns som att allt har gått i ultrarapid och att det har varit för mycket negativa tankar. Det känns visserligen bättre nu, jag tror jag bara behövde må lite mindre bra en liten stund.

Är fortfarande lite orolig, det är svårt att inte vara det fastän man kanske är det i onödan. Men det blir så massivt när det händer saker som står en nära till hjärtat. Man sitter här nere långt ifrån och man kan inte göra ett skit. Jag hatar det.

Tänkt på något speciellt idag. Det finns en speciell låt (eller rättare sagt flera) som påminner mig om en viss känsla, en viss period, en viss saknad. Därför avslutas dagens blog med raden: I was nineteen, call me.

World Aids Day.

Idag är det World Aids Day och jag känner mig kluven. Ska man fira framgången i HIV/AIDS forskningen för det västerländska samhället eller ska man sörja folk som inte har den möjligheten till att få vård vi redan har? Både och tror jag. Viktig dag.

Vinterkonferensen var underbar, mysig och lärorik. Härliga människor och roliga uppgifter. Vet inte riktigt vad jag ska skriva mer än att man saknar väldigt mycket nu.

Är så trött och vet inte riktigt var jag ska ta vägen.

I wanna get myself back.

Det är skönt att mitt internet funkar hemma igen. Verkligen riktigt skönt. Har väl haft en bra helg, var på Jägersro Centrum idag med mor min och köpte lite nödvändiga saker som är bra att ha. Har bestämt mig att inhandla ett par lampor på IKEA när jag väl drar mig dit någon dag. Hade varit nice att ha vid mina fönster.

Ska nog klippa mig nästa vecka, mest bara fixa till lite av det som börjat växa. Vet inte riktigt om jag ska ha det jättekort eller om jag ska låta det växa med lite trimning now and then.. Vi får se.

Annars så är allt bra, det är bara lite saker som tar upp mina tankar. Inget som är oroväckande dock, vilket är skönt. Lite saknad bara. Bra saknad. Tror jag? Känner värme av tankarna. Bra att ha nu när det börjar bli vinter.

I just want to go some place.

Har funderat mycket nu och det känns som att jag vill åka någonstans. Visserligen ska jag till Vinterkonferensen om några veckor, det lär bli kul, men inte samma sak.

Innan jag somnade igår fann jag mig själv att ligga och tänka på en viss person. Saknar den väldigt mycket. De långa och crazy samtalen man hade. De bara försvann. Jag antar att det inte riktigt var meningen. Det hade varit skönt att kunna ta telefonen, ringa personen och snacka som vi gjorde förr. Det är något som hindrar mig, dock.

Imorgon blir det AiC... Usch, jag vet inte. Allt känns så motstridigt just nu när det gäller jobbsökandet. Behöver andas, behöver kraft. Det är ångestladdat och det kändes verkligen inte så här innan. Bara tanken på att gå dit får mig att vilja springa så långt bort som möjligt. Jag kanske borde springa till Stockholm. Undrar hur många dagar det kommer ta? Nä, jag sväljer min ångest och går dit istället. För jag vet att det kommer inte alltid kännas så här.

Om min telefon hade varit nära mig just nu så hade jag sneglat på den.

Morgonmys.

Vaknade för en liten stund sedan och kände mig totalt utsövd. Det har jag inte gjort på länge. Känslan är dock grymt härlig. Ska snart sätta mig ner och skriva lite ansökningar till diverse arbeten.

Igår gick jag till WONKbar på A2 som sagt. Det verkar vara ett rätt okej ställe, men det känns inte som att det kommer bli ett stammis ställe. Jag har tröttnat på att gå ut på klubben bara för att. Jag tyckte om lokalen, den känns bättre än Deep. Visserligen var hela lokalen inte tillgänglig, då det endast pubkväll och det fanns inte mycket folk där, väldigt få människor som man kände igen dessutom. Men uppträdandet av Cabaret Moulin var trevligt. Drack två Pepsi Max och gick sedan hem efter uppträdandet.

Funderar på vart jag och Maia ska ta vägen på lördag. Jag ringde henne igår och vi bestämde oss för att gå ut på lördag. Det var längesedan vi träffades så det ska bli kul att göra något tillsammans igen.

Mycket tankar snurrar runt i mitt huvud och jag känner mig snart klar nog att sätta mig ner för att börja skriva min bok. Jag vill bara vara totalt säker innan jag gör det, jag vill inte att det ska bli ännu ett av de projekt jag lägger åt sidan efter ett tag.

På tal om tankar, en väldans massa olika personer har dykt upp i dem och jag känner mig riktigt saknig. Speciellt efter en viss person, men det känns bara som att den personen är utom räckhåll. Nåväl, någon dag kanske.