My speak up.

Might paint something I might want to hang here someday
Might write something I might want to say to you someday
Might do something you'll be proud of someday
Mark my words, I might be something someday

So what?

Sov inte mycket inatt. Jag vaknade och vaknade varje gång jag somnade och somnade. Låg och vred och vände mig tidigt på morgonen tills jag beslutade mig att gå upp och dricka kaffe. Har hällt i mig en del under dagen men det var väntat. Det är inte så att jag legat och tänkt en massa under natten, för det har jag inte. Det måste vara något i mitt undermedvetna som är oroligt eller påverkat, helt enkelt nervöst, det vore inte alls konstigt. Det är helt ut sagt förståeligt med tanke på vad som inträffar imorgon runt den här tiden och jag försöker att koppla bort tankarna men de faller tillbaka hela tiden. Nervöst, nervöst, nervöst, oroligt, oroligt, oroligt och det är klart att jag är påverkad fastän jag inte vill vara det. Det går inte att undvika för att jag är rent ut sagt mänsklig och vore jag inte det vore jag fan ta mig en sociopat. Det känns skönt att känna någonting men ändå inte, jag vill inte känna och jag vill egentligen vara stark. Det är jag, jag är stark men jag känner mig så extremt svag just nu. Jävla ångest, den försvinner, den kommer försvinna när allt är sagt och gjort, förhoppningsvis. Jag förväntar mig inget, jag har inga krav mer än de som jag kan tänkas ställa senare, men just nu bara är jag. Jag känner, ja, det gör jag, jag är ju mänsklig. Jag har inget hopp för det togs ifrån mig för så länge sedan och det är inte helt oväntat att jag känner mig likgiltig ibland jämtemot situationen, det är en försvarsmekanism och det är den jag är. Inga krav kan ställas på mig för den rättigheten försvann för längesedan. Jag har makten över mig själv och detta är mitt val. Jag är nervös men det som tröstar är att jag har ingenting att förlora. Jag är bara nyfiken och vem vet, det kan leda till något positivt ändå? Vi får se.

Imorgon, då börjar en ny del, situation, berg-och-dalbana i mitt liv. Det enda jag kan tänka på är en låt i mitt huvud för det är så som den jag känner mig just nu. Det är så skönt när låtar kan beskriva hur man känner sig för då sitter orden bättre:

Dark Come Soon. Fantastisk:




Dark, you can't come soon enough for me
Saved from one more day of misery
Everything I love, get back from me now
Everyone I love, I need you now

Don’t forget a million miles for me
Safe, and another day can pass by me
Everything I love, get back for me now
Everyone I love, I need you now

So what I lied, I lie to me too
So what I lied, I lie to me too

Hold out for the ones you know will love you
Hide out from the ones you know will love you too
You, you, you too

Right to the edge I’m barely there
Slow to make my move; I’m almost there
Everything I say, I say to me first
Everything I do, I do to me first

So what I lied, I lie to me too
So what I lied, I lie to me too

Hold out for the ones you know will love you
Hide out from the ones you know will love you too
You, you, you too

Dark, you can’t come soon enough for me

Zzz..what?

Tydligen skulle jag inte till Fenix idag utan imorgon. Jaja, det är sånt som händer. Hade en trevlig tur på stan med mamma ändå vilket slutade med att vi åt på Casa Mia. Riktigt god mat där om man gillar italienskt! Såg även några snygga linnen som jag vill köpa men jag måste hejda mig tills jag fått allt klart om Pride. Ge definitiv sovplats nu, typ, tack! Suck.

Kunde inte sova så värst bra inatt heller. Förstår inte varför.

Imorgon ska jag till Fenix och sedan eventuellt leka med Emma. Gaybies!

Breathe in, breathe out.

Kunde inte sova alls inatt, vet inte varför men jag bara låg och vred och vände mig. Dessutom var det riktigt varmt. Känner mig inte direkt trött just nu men det kommer väl senare.

Hade en väldigt annorlunda men häftig upplevelse igår när det kommer till meditation. Kan inte riktigt beskriva vad men jag kunde känna "insidan" på ett sätt som jag inte gjort förr (dvs det var inte bara gaser som körde i tarmarna som man kanske brukar känna när man inte är medveten). Det var inte skrämmande, bara annorlunda.

Svalde mitt tandsmycke för några dagar sedan, det var inte okay. Så nu har jag en mobbad tand (hade tandsmycket i ungefär 10 år så det är inte konstigt att den ser lite skum ut) som jag måste gå till tandläkaren med någon dag. Jag hatar tandläkaren, verkligen. Men ska förhoppningsvis gå till mammas och han ska vara väldigt duktig, min syster har arbetat med honom förr så det är ett plus.

Väntar på svar om sovplats under Pride. Är fortfarande väldigt kluven men jag tror att när jag väl är däruppe så kommer jag inte ångra mig. Det finns så många som man inte träffat på år och dar och vissa personer som man aldrig träffat som man ser fram emot att träffa. Jag hade kunnat jobba som volontär under festivalen men jag tror inte jag hade orkat det. Kanske nästa år om man känner bättre.

Har bestämt mig för en ny tatuering, det kinesiska tecknet för Qi (livsenergi) på min handled. Får skaffa den när jag har råd, kanske mot hösten. Måste klippa mig också, vill helst göra det innan (om jag åker) Pride. Det beror på ekonomin.

För övrigt mår jag bra om man ser bort från mina ryggproblem och ångest som kommer då och då. Känner att jag mår mycket bättre än vad jag gjort på länge, flera år, faktiskt. Även fast det inte syns eller märks för andra så känns det inom mig. Vissa saker har jag kommit till ro med och andra pusselbitar har funnit sin plats.

Imorgon blir det Fenix och sedan en runda på stan med mor min. Sedan ska vi äta på Vespa tydligen och det är alltid mysigt att få god mat serverad.

Limping on two legs again.

Livet rullar vidare och jag fightas med tankar och allt. Varje dag spenderas med att försöka fundera ut en lösning eller åtmistone någonting som kan få en att må en gnutta bättre. Jag borde egentligen inte försöka hitta någon lösning utan bara släppa allt och bara vara. Det är enklare än vad man tror, rättare sagt, det är grymt svårt och nästintill omöjligt för mig. Just nu i alla fall. När jag tänker tillbaka kan jag inte förstå hur jag fann energin till att vara som jag var då. Fast det är inte så konstigt, jag mådde bättre, jag hade inte blivit totalt krossad då. Eller jag hade åtminstone kommit ur en mörk tid och jag var nöjd med livet. Jag vill känna så igen. Sakta men säkert lär jag göra det. Jag ger inte upp för jag vet att det kan vara bättre än så här. Jag måste bara ta itu med allt i min egen takt. Det må gå jävligt långsamt men hellre det än att gå för fort och krascha igen.

Har tänkt på en sak. Jag kanske borde lägga in lite fler bilder då och då för att göra bloggen lite mer personlig. Fast saken är den att jag tar inte så mycket bilder överlag. Kanske borde göra det. Äsch, who cares? Funderar på att klippa mig snart och resultatet kanske man kan visa upp. Vet inte hur jag ska klippa mig än, har en viss tanke men är inte direkt säker. Sedan vill man ha ny färg på håret också. Även det är ett svårt beslut. Jaja, det blir nog bra tillslut.

Kunde inte sova inatt. Hatar när man ligger sömnlös om nätterna. Jag vet inte varför det händer, det var liksom inget speciellt som gick runt i mitt huvud. Konstigt. Hoppas bara att jag kan sova när jag går och lägger mig ikväll.

Beställde Singstar ABBA med mamma, samt filmer: Joan of Arc: The Messenger och I Am Sam. Dessutom Brothers and Sisters säsong ett på DVD. Det kändes skönt att unna mig lite och eftersom jag varken festat eller krängt godis denna månaden så hade man pengar kvar att spendera.

Måste ringa efter sjukgymnast. Min rygg är jobbig.

I'm Late.

Nu är jag med i gaymet. Jag har sett alla avsnitt av L-Word. Det tog mig bara sex (haha) säsonger att inse att jag behövde studera vad flator snackar om idag. Ska man vara stolt över att vara en guldstjärna? Hur många gånger har Jenny gråtit i serien (seriöst alltså, jag kan verkligen inte digga henne) och VARFÖR splittrade de på det underbaraste paret Alice och Dana? Varför är Bette så svinigt het? Varför tog de bort Carmen, fröjden för mina ögon? Och sist men inte minst, hur fan lyckas Shane?

Jag vet, jag är sen. Men jag var aldrig ett direkt fan av serien. Jag fick lära mig att älska Helena, men fan, jag kan inte stå ut med Jenny. Tina är jag kluven på, det ska vara hon och Bette i och med att jag gillar tanken att där kan finnas ett ideal-par. I denna världen man lever i idag finns det mer svineri än kärlek.

Jag är väl bara bitter. Detta är därför jag aldrig behövt L-Word. Dramat i "verkliga" livet var nog. Jag saknar dock popcorn.

Eller pizza, mmm... Pizza.

Inte sovit på över ett dygn. Kan förklara detta inlägg. Egentligen är jag glad över att L-Word är inne på sin sista säsong. Man kanske kan hänga med mer i svängarna då?

"I'm the monster's mother."

Såg de två första Alien filmerna på TV3 igårkväll och när de båda var slut var jag fortfarande inte trött. Jag gick och hämtade min Alien Quadrilogy DVD-box och såg de två sista filmerna. Det var ett bra tag sedan jag såg dem sist, alltid lika bra varje gång. Jag har dock fortfarande inte gått och lagt mig, börjar dock känna av små tecken av trötthet, dock inte mycket.

Förhoppningsvis känner jag mig trött ikväll, jag ser fram emot sömn. Vill inte ha det så här längre men vad ska man göra? Kroppen måste anpassa sig till det nya som jag tar in varje dag först. Hoppas det inte blir värre när jag ska öka dosen på tisdag.