Before I ever thought to.

Ikväll blir det förfest a la Emma och sedan Tomboy. Har sett fram emot detta hela veckan faktiskt. Känns som att allt har gått i ultrarapid och att det har varit för mycket negativa tankar. Det känns visserligen bättre nu, jag tror jag bara behövde må lite mindre bra en liten stund.

Är fortfarande lite orolig, det är svårt att inte vara det fastän man kanske är det i onödan. Men det blir så massivt när det händer saker som står en nära till hjärtat. Man sitter här nere långt ifrån och man kan inte göra ett skit. Jag hatar det.

Tänkt på något speciellt idag. Det finns en speciell låt (eller rättare sagt flera) som påminner mig om en viss känsla, en viss period, en viss saknad. Därför avslutas dagens blog med raden: I was nineteen, call me.

Courage.

Imorgon åker jag till Stockholm och spenderar hela veckan där. Jag vet inte hur mycket jag kommer uppdatera bloggen under tiden. Det återstår att se. Ser verkligen fram emot Stockholm, nästan som en liten verklighetsflykt. En semester i sig och det ska bli skönt att bara vara någonstans där man kan få nya intryck. Känslan av att man lämnar något oberört här i Malmö är lite tung, men det gör inte ont. Livet är nu.

Orkar inte packa just nu, det brukar gå snabbt när jag gör det. Egentligen tycker jag det är tråkigt, orkar gör jag, men jag vill inte. Det löser sig. Jag lär nog inte glömma någonting av större värde ändå. Det brukar jag inte i alla fall.

Ingen kan få mig att göra något jag inte vill. Ingen bestämmer över mig och det känns jävligt bra att åka upp till Stockholm Pride med den känslan.

Jag var på Tomboy i fredags och hade en riktigt trevlig kväll där. Om man bortser från att jag blev trampad på hälen så jag fått halta lite. Det börjar bli bättre. Såhär såg jag i alla fall ut i fredags:


Lisa och Martin kom hit igår tillsammans med mamma. Så jag fick träffa henne innan jag åkte. Kändes skönt. Dessutom är det helt underbart att se hur stor Lisa har blivit. Det är nära nu, väldigt nära. Snart blir jag moster igen. Gånger två!

I'll marry a marshmellow.

Kvällen igår var riktigt, riktigt rolig. Det blev massor med Singstar, skratt och dans. Tomboy har nog inte varit så kul på länge och jag träffade en gammal crush där. Hon var fortfarande lika fin och det pirrade fortfarande lite. Fast jag lär nog inte se henne på minst lika länge nu, haha. Härligt att se gamla vänner dock, det värmer.

Idag ska jag slappa och vara blind. Jag glömde nog mina glasögon hos Emma, märkte det när jag gick ifrån hennes lägenhet och allt var helt suddigt. Då hade jag redan låst och all, plus att Emma inte var hemma. Jaja, vi ska väl ändå träffas snart igen för hon kommer ha smått tenta-ångest och då får jag vara the savior in the need.

Förresten, igår kom mamma på besök med mormors stege. Hon försökte och försökte få ner brandvarnaren men lyckades inte riktigt. Den började såklart pipa igen, till slut blev jag så förbannat trött på den att jag bestämt klättrade upp på stegen och slet ner brandvarnaren på första försöket. Det är så de ska tas, with force!

Igår-kvällens foto:

Omsättning.

Jaha, då ska man få se hur Wrath of the Lich King är. Åkte och köpte det i morse. Träffade Sofia på busshållsplatsen och det var härligt att snacka med henne igen. Saknat den människan. Ska kanske träffa henne på Vinylbaren imorgon. Så ska man till Tomboy också, vilket jag helt hade glömt skulle vara imorgon. NAJS SURPRAJS!

Öhm.. Ja. Jag är smått hungrig, trött och oerhört förvirrad, det vill säga att allt är som det ska. Sofia trodde jag hade gått ner i vikt. Har ingen lust att se om det är så. Frågade om jag åt. Vilket jag gör, jag har bara en sådan jävla grymt bra ämnesomsättning.

Jägersro Centrum med mamma på Söndag. Eventuellt fest hos Maria på Lördag. Beror på hur jag känner mig.

Du, allt blir bra. Allt blir bra till slut.

Well, it's true.

Hade det rätt trevligt igår på Tomboy, kändes kul att snacka en massa saker med Maia. Sedan träffade man lite folk som man inte träffat på länge. Fast musiken har blivit sämre på stället, måste jag erkänna. Det känns inte riktigt som det stället man brukade gå till, det get liksom inte samma känsla längre.

Snart är det en liten släktmiddag hos mamma. Det blir massa paj, yummy.

Hungrig.

Väntar på att dagens middag ska bli färdig. Jag vet inte varför, men jag har en tendens att fixa till mat då jag känner mig som mest hungrig. Detta är enormt störigt, för då får jag sitta en rätt bra stund och fortsätta vara enormt hungrig. I-landsproblem.

Ska träffa Maia ikväll istället. Det blir Tomboy, vilket inte alls är så pjåkigt. Rätt schysst ställe och gratis inträde. Jag vet inte hur mycket folk som går dit längre, det var ett rätt bra tag sedan man var där sist. Det spelar egentligen ingen roll eftersom jag och Maia har nog en del att ta igen sedan vi sågs sist.

Imorgon blir det en lite släktmiddag. Sedan mot kvällen, det vet man aldrig.. Kanske går ut en sväng då med?

Nä, nu ska jag fortsätta vänta på min mat medans jag surfar runt på sidor som är totalt ointressanta.