I woke up shaking.

Då har man upplevt något som man aldrig trodde man skulle uppleva. Ett jordskalv, inte mindre än 4,7 på Ritcher's skalan. Otippat. Vaknade av att min säng skakade något enormt och jag trodde först att jag drömde. Jag förstod inte riktigt men sedan vaknade jag till och förstod vad som verkligen hände. Det var jävligt läskigt att uppleva det på 8:e våningen måste jag medge. Jag for upp ur sängen och loggade in på nätet för att kolla om det hade skrivits någonting men jag fann inget. Ringde mamma och fick det bekräftat, hon hade känt det också. Sedan började nyheterna strömma in. Det var verkligen inte en dröm. En jordbävning, i Skåne, jag upplevde det. Hela mitt liv har jag hört att det inte skulle vara möjligt. But nature works in mysterious ways..

Har inte kunnat somna om. Sovit mindre än två timmar. Kanske naturen försöker ge mig ett tecken? Fast det är det sista jag tänker på nu, egentligen. Jag var verkligen rädd och då får man så många tankar i huvudet. Jag kanske borde ringa den där personen någon gång, man vet aldrig när jorden går under..

Can I order you?

Varit hemma hos mamma och ätit god mat idag. Gjorde en liten beställning också eftersom hon ska till IKEA imorgon. Ska få lite doftljus att ha nu i mörka tider. Mysigt. Hoppas att man har någorlunda med pengar i januari för jag hade tänkt beställa lite saker från Canada då.

Orkar inte tänka så mycket just nu. Eller snarare förtränger jag saker och ting istället. Det känns lättare att göra så, i alla fall just nu. Vet att jag borde börja tänka snart igen och komma fram till en lösning eller två. Jag orkar inte nu bara. Försöker att inte tänka på min situation, min hälsa och dig.

Funderar på att se någon film ikväll, bara ta det lugnt och bara vara mig själv. Någon film som jag verkligen gillar.. Eller ska man vara helt crazy och ta en som man inte har sett förr? I-landsproblem.

Håller nog på att bli förkyld. Hellre nu än när man ska till Trollhättan.

Will I be enough?

Imorgon blir det tidigt möte på Arbetsförmedlingen. Allt känns väldigt drygt just nu när det gäller jobbsökande. Pratade med Linda idag och gnällde lite, det kändes skönt faktiskt.

Var hemma hos mor min och åt middag. Hjälpte henne lite med mobilen därefter och sedan gick jag hem igen. Inte gjort mycket mer än det.

Snart är det Anna Ternheim konsert, det ska bli så underbart.

Suck. Jag vet inte vad jag ska göra med X. Jag känner mig så feg. Ibland önskar jag att man kunde styra sig själv lite. Då hade jag stängt av allt som har med X att göra. Men det kan jag inte. Visserligen skadas jag inte av situationen riktigt, det är bara jobbigt att känna som jag gör och inte våga ta saken i egna händer. Jag känner mig inte bra nog och jag känner att om allt kommer ut så kommer jag ändå stå ensam kvar. So what's the point? Någon sa till mig en gång att man måste våga för att vinna. Men om man verkligen inte vågar? Vad gör man då?

Nytt inlägg om åldersnoja på ikultur.se, klicka här för att läsa.

Att pusta ut.

Fick mina pengar idag så nu är paniken över. Räkningar är betalda och en månadsbudget är gjord. Verkligen skönt att kunna resa bort i helgen utan att ha det i tankarna, nu kan jag verkligen koppla av. Jag antar att det var strul med banken.

Att förstå sig själv är en djävulsk energikrävande process men jag känner att det ljusnar mer och mer. Jag rannsakar mig själv varje dag, ifrågasätter mina val och mina tankar för att kunna må bättre. Känner smärtan av misstag jag har gjort i mitt liv men tackar för att jag fått erfarenhet och lärt mig av dem. Tänker på folk i min omgivning och folk som funnits i min omgivning. Saknar mycket och det känns tungt. Jag försöker att gå vidare men för att kunna göra det måste jag ta tag i ett par saker. Jag måste förlåta mig själv för de misstag jag har gjort och de människor jag eventuellt har sårat på grund av dem. Det är inte en slump att X dykt upp i mina tankar, det är snarare en konsekvens av allt rannsakande och ett stort jävla misstag jag gjorde som fortfarande gör så ont att känna. Jag trodde inte att det skulle påverka mig så mycket nu eftersom jag har försökt att förtränga det. Något jag borde tänkt på, allt kommer tillbaka i slutändan. Det hade kunnat vara något så underbart.

Ibland blir jag så förbannad på mig själv då jag blickar tillbaka och inser hur jävla svag jag verkligen varit. Jag blir så besviken på hur jag låtit mig lurats, bedragits och kastats omkring som en värdelös sten. Jag har fallit så hårt men jag kämpar ännu hårdare. Jag förstår att jag drog mig undan och gömde sanningen om vad som verkligen föregick. Jag borde ha nått ut till de som jag förstod skulle finnas vid min sida, istället försummade jag dem. Det är lätt att vara efterklok men i den situationen jag befann mig i visste jag inget bättre. Jag hoppas att folk kommer förstå någon gång. För jag vill förklara men folk måste vilja låta mig. Det fanns en orsak till varför jag försvann. Jag orkade inte låtsas mer. Nu behöver jag inte det längre.

Helgen kommer bidra till något fantastiskt. Jag känner det på mig. För jag kommer träffa folk som jag saknat. Det är guld värt.

X, någon dag kommer jag låta dig veta att jag aldrig glömt och aldrig förlåtit mig själv. Om du bara visste.

X marks the spot.

Pratat med Lisa idag. Det blir julfirande uppe i Trollhättan och det ska bli väldigt mys. Det vill säga om folk tar det lite lugnt och inte får panik bara för att vi för en gångs skull firar jul tillsammans. Denna julen är betydelsefull för mig, jag tror att det är nog jag som uppskattar den mest av alla. Det är första julen på flera år som jag får fira jul med båda mina systrar och det vore jävligt surt om det skulle förstöras enbart på grund av några skit-detaljer. Är det inte så att det är sällskapet som räknas? Tänkte väl det.

Det har snöat i Malmö, helt sjukt. Tycker om snö när jag är inomhus, det är fint när det lägger sig. När man är ute är det inte lika fint. Det är kallt, vått, blåsigt och smutsigt. Sedan blir det ännu mer smutsigt och det blir grått. Sedan blir det slask. Malmö kan verkligen inte få fina vintrar. Hoppas på bättre uppe i norr.

RFSL Ungdom och vinterkonferens snart. Härligt. Ska krama massa på folk som jag saknar.

X är i mina tankar och jag är nervös. Vet vad jag behöver göra men det är bara tiden och rädsla som stoppar mig. Vill, vill, vill. Så fin, så out of reach.

Pratade med min socialsekreterare igår. Hon är sjukt bra. Känns skönt att hon är ett stöd. Har ju hört rysar-historier från andra som inte alls varit nöjda.

Nu ska jag bli level 80.