miniGNU - creating art since 1985

Att pusta ut.

Fick mina pengar idag så nu är paniken över. Räkningar är betalda och en månadsbudget är gjord. Verkligen skönt att kunna resa bort i helgen utan att ha det i tankarna, nu kan jag verkligen koppla av. Jag antar att det var strul med banken.

Att förstå sig själv är en djävulsk energikrävande process men jag känner att det ljusnar mer och mer. Jag rannsakar mig själv varje dag, ifrågasätter mina val och mina tankar för att kunna må bättre. Känner smärtan av misstag jag har gjort i mitt liv men tackar för att jag fått erfarenhet och lärt mig av dem. Tänker på folk i min omgivning och folk som funnits i min omgivning. Saknar mycket och det känns tungt. Jag försöker att gå vidare men för att kunna göra det måste jag ta tag i ett par saker. Jag måste förlåta mig själv för de misstag jag har gjort och de människor jag eventuellt har sårat på grund av dem. Det är inte en slump att X dykt upp i mina tankar, det är snarare en konsekvens av allt rannsakande och ett stort jävla misstag jag gjorde som fortfarande gör så ont att känna. Jag trodde inte att det skulle påverka mig så mycket nu eftersom jag har försökt att förtränga det. Något jag borde tänkt på, allt kommer tillbaka i slutändan. Det hade kunnat vara något så underbart.

Ibland blir jag så förbannad på mig själv då jag blickar tillbaka och inser hur jävla svag jag verkligen varit. Jag blir så besviken på hur jag låtit mig lurats, bedragits och kastats omkring som en värdelös sten. Jag har fallit så hårt men jag kämpar ännu hårdare. Jag förstår att jag drog mig undan och gömde sanningen om vad som verkligen föregick. Jag borde ha nått ut till de som jag förstod skulle finnas vid min sida, istället försummade jag dem. Det är lätt att vara efterklok men i den situationen jag befann mig i visste jag inget bättre. Jag hoppas att folk kommer förstå någon gång. För jag vill förklara men folk måste vilja låta mig. Det fanns en orsak till varför jag försvann. Jag orkade inte låtsas mer. Nu behöver jag inte det längre.

Helgen kommer bidra till något fantastiskt. Jag känner det på mig. För jag kommer träffa folk som jag saknat. Det är guld värt.

X, någon dag kommer jag låta dig veta att jag aldrig glömt och aldrig förlåtit mig själv. Om du bara visste.