onsdag, februari 04, 2009

I'm Late.

Nu är jag med i gaymet. Jag har sett alla avsnitt av L-Word. Det tog mig bara sex (haha) säsonger att inse att jag behövde studera vad flator snackar om idag. Ska man vara stolt över att vara en guldstjärna? Hur många gånger har Jenny gråtit i serien (seriöst alltså, jag kan verkligen inte digga henne) och VARFÖR splittrade de på det underbaraste paret Alice och Dana? Varför är Bette så svinigt het? Varför tog de bort Carmen, fröjden för mina ögon? Och sist men inte minst, hur fan lyckas Shane?

Jag vet, jag är sen. Men jag var aldrig ett direkt fan av serien. Jag fick lära mig att älska Helena, men fan, jag kan inte stå ut med Jenny. Tina är jag kluven på, det ska vara hon och Bette i och med att jag gillar tanken att där kan finnas ett ideal-par. I denna världen man lever i idag finns det mer svineri än kärlek.

Jag är väl bara bitter. Detta är därför jag aldrig behövt L-Word. Dramat i "verkliga" livet var nog. Jag saknar dock popcorn.

Eller pizza, mmm... Pizza.

Inte sovit på över ett dygn. Kan förklara detta inlägg. Egentligen är jag glad över att L-Word är inne på sin sista säsong. Man kanske kan hänga med mer i svängarna då?

Inga kommentarer: