Livet flyter på.

Oj, tiden har gått snabbt. Trivs riktigt bra på min praktik, vilket känns skönt. Har börjat se True Blood och är snart klar med säsong två. Läste klart Independence Day av Richard Ford igår, rätt bra bok. Läser nu igenom Eclipse. På lördag inträffar första Tegan and Sara konserten av tre, ser grymt fram emot att få se dem uppträda igen. Det ska bli helt underbart! Jag har fortfarande inte tröttnat på Sainthood, det går liksom bara inte. Jag kan nog inte tröttna på deras musik, soundtrack of my life, typ. Now you know, you know it now. Köpte en hoodie från Tradera som jag blev riktigt nöjd med. Allt flyter liksom på, det gör mig glad. Är det så här lycka känns? Jag vet inte riktigt, jag tänker bara njuta. I torsdags vaccinerade jag mig mot svininfluensan, av solidaritetsskäl. Jag är inte rädd för att få grissjukan direkt, jag vill bara inte smitta någon ifall jag åker på den. Sedan vill jag inte bli sjuk nu när man äntligen fått praktik.

Det var allt för mig idag. Jag måste bara nämna att Sheets med Tegan and Sara är sjukt bra. Så det så. It's a heart attack that you feel.

Kyliga november.

Jaha, då är det november! Min lägenhet är kall som sattan, jag skämtar inte! Fastän fönstret är fixat och värmen är på det högsta så skakar man nästan tänder! Riktigt dumt av min hyresvärd att snåla på värmen, jag har ETT element som ska värma min lägenhet, det funkar liksom inte.

Nu när jag kräkt ut mig det.. livet rullar på. Mår bra, väntar, går runt i cirklar, hoppas, njuter, ler, skrattar, får känslo-attacker, drömmer, minns, drar skämt för att komma över sår, dricker kaffe, dissar godis, lyssnar, fryser, fnissar, sjunger, spelar, suckar, lever, lever, lever.

Det finns en känsla i mig som jag känt tidigare men jag kan inte sätta ord på den.

Process.

Onödig torsdag. Riktigt onödig. Saker och ting gör det inte bättre när man får ett tråkigt besked som gör en orolig. Känner mig så jävla maktlös. Tacka fan för att det är fredag imorgon och hoppas jävlar i det att man inte får några fler tråkiga nyheter inom snar framtid.

Jag är så trött på vissa personer också. Jag är så trött på att känna mig utanför i något som jag borde känna mig jävligt hemma i. Jag är trött på mig själv. Jag är trött. Jag är för trött för att ta kontroll över mina tankar just nu.

Ibland vill jag bara kunna sitta och snacka om allt jävla skit som pågår i mitt huvud och känna att du lyssnar och bryr dig. Allt det försvann för ett tag sedan. Ända sedan dess vågar man inte ens prata alls.

Det gör ont att tänka efter och sakna något och någon som man är rädd att man aldrig kommer få tillbaka. Hur nära man än står.

Det gör ont att upptäcka hur skadad man egentligen är. För varje steg i rätt riktning lär jag mig någonting nytt. För varje ny styrka lär jag mig en ny svaghet. Ibland tappar jag balansen. Som idag. For what it's worth, jag får tillbaka min balans förr eller senare. Ibland önskar jag bara att få höra några få ord från vissa speciella personer, som en uppmuntran att fortsätta kämpa. Allt hade känts så mycket lättare då. Kämpa kommer jag göra över huvud taget, definitivt.

In progress.

Måste börja våga lite mer för att vinna lite mer. Förstår mig inte på mig själv ibland, fast jag kanske borde sluta tänka efter så jävla mycket ibland. Det är bara jobbigt att gå miste om tillfällen som man kanske hade sett på annorlunda förr. Jag kanske har mognat. Är det för att jag är mer säker på vad jag vill, mer kräsen och inte lika krävande? Det känns enormt jobbigt att pendla mellan extrovert till introvert, att inte ha en stadig grund, inte veta exakt hur man kommer att bete sig i slutändan. Jag vågar inte lova saker och jag vågar inte hoppa in i något där jag känner att jag kommer tappa balansen, vilket håll det än må vara som jag faller. Har låtit människor gå som försökt nå in, folk som försökt förstå och ta kontakt. Jag har bara inte orkat, inte velat känna så hårt och mycket. Ville ha mitt space och inte bli kvävd. Ville ha närhet men inte alltför nära. Börjar känna förändring nu och det är skrämmande, börjar känna och det är som ett knytnävslag i magen. Samtidigt som det känns bra att känna. Jag borde nog börja våga ändå. För att känna att jag verkligen lever, liksom.

Mest av allt vill jag förstå mig själv. Innerst inne gör jag väl det, varför jag är som jag är. Jag vill mest bara hitta orden och kunna förklara för folk när de frågar. Eller kanske, mest av allt vill jag kunna förklara för mig själv med så få ord som möjligt. Som typ, "du är bra nog, Sara".

Jag ber om ursäkt ifall detta inlägget inte verkar vettigt. Det är mestadels ordbajs och jag kände för att skriva lite. Jag mår bra. Jag mår bra. Jag mår bra. Jag mår bättre nu.

Min underbara mamma fyller år idag. Hoppas hon har haft en fin födelsedag uppe i Trollhättan. Mamma, jag älskar dig över allt annat. Du är min bästa vän och kommer alltid förbli det. Tack för att du finns och för allt du gjort för mig. Utan dig skulle jag aldrig klarat mig så här långt i livet. Tack, tack, tack, jag älskar dig!

Tyst gisslan.

Idag har jag läst klart A Maiden's Grave skriven av Jeffery Deaver. Väldigt bra faktiskt men jag älskar hans böcker så jag är inte förvånad över att jag tyckte om boken.

Tänkte jag skulle spela Sherlock Holmes vs Jack The Ripper och se hur det spelet är.

Vet inte riktigt vad jag ska skriva just nu, so I bid you farewell for now.

Avtryck.

Det känns som att varje gång jag trycker på "nytt inlägg" så förlorar jag en stor del av det jag tänkte skriva, precis som att min hjärnhalvor strejkar. Jag brukar kalla den the link of DOOM eftersom det slår aldrig fel. Nästan. Vad som istället händer därefter är att jag tvingar mig själv att skriva någonting, oftast kommer det ut något riktigt meningslöst som att jag bakat kladdkaka (okej, aldrig skrivit det, men jag bakade kladdkaka idag!) eller något sådant. Därefter börjar lite av det jag från första början tänkte skriva dyka upp - men då är det inte samma sak längre.

Detta hände mig precis. Jag hade något speciellt att skriva om men det raderades ur mitt minne så fort jag tryckte på den där jävla länken. Jag tror att mitt medvetande försöker jävlas med mig.

Förövrigt finns det i mina tankar och i mina tankar är allting i säkert förvar. Oroa dig inte för det finns avtryck av något som kan vara skrämmande och lockande. Det finns inga garantier och det finns inga måsten. Jag lovar inget för det behövs ej, allt är som det ska och det är det enda som gäller. Kraven kommer från livet och det är där jag är, med allting och ingenting men kom ihåg en sak: vi styr livet alltså är kraven våra. Allt är relativt och just nu är det precis som det ska vara, precis som det är. Det är äventyr och gåtor och hemligheter och det behöver inte vara tryggt. Jag behöver inte välja väg eftersom jag har redan en karta. Jag kommer inte välja åt någon annan. Jag kan bara guida och visa den väg jag själv går. Du kan följa mina avtryck om du vill.

Växtvärk?

Vissa människor är fan pinsamma. Då menar jag inte pinsamma på det sättet då man skrattar MED dem för att de bjuder på sig själv. Utan på det sättet då de verkligen har ett för stort ego och inte förstår att de gör livet surt för sig själv. Tror det brukar vara dem som man säger "väx upp" till?

Det är inte det att jag drabbas av det. Jag tycker bara det är synd om de som verkligen drabbas av det, som inte ser och inte förstår att just den person som de känner så innerligt för mår så dåligt i sig själv att den inte ens orkar inse eller ta tag i sina egna problem. Utan den rymmer, får folk att älska den, snyltar och är fortfarande inte nöjd med livet. Svaret är faktiskt enkelt att hitta, men en sådan person skyller oftast på andra än sig själv.

Illa, men sant. Det är inte bara sig själv som drabbas utan alla runt omkring en. Väx upp, inse och handla därefter. Tro inte att någon kommer göra det åt dig. I alla fall inte om du inte vågar erkänna för dig själv att du behöver hjälp.

Anledningen till detta inlägg? Ja, om någon tar åt sig är det väl bra. Ingen nämnd, ingen glömd och ingen förargad. Dessutom kunde jag lika gärna skrivit om mig själv. Men det vet inte du, eller hur?

Jag mår rätt skapligt just nu - but what about you?

Medvetenhet.

Måste vara ett sammanträffande. Ja, vardagsironi på hög nivå och det lyckades att beröra. Små händelser i subtil form och jag känner mig som en ninja. Men går jag på ett sådant där japanskt golv som låter, så jag märks? Jag vet inte. Fast jag gillar läget. Jag är plötsligt medveten. Jag känner.

Min häl gör ont men det gör inget. Jag kan gå. Man får tänka positivt och det är svårt att vara negativ just nu när allt verkar flyta på i rätt riktning. För två år sedan hade jag varit rädd. Inte nu, inte längre. Det tar för mycket energi.

Leendet kan skapa tumult men det är skönt när man blir medveten att det finns någonting därinne.

Pre-24.

Var på Fenix idag. Fick en tidig födelsedagspresent av dem, två biobiljetter. Det var väldigt snällt! Ska slösa dem på mamma och mig när Flickan Som Lekte Med Elden kommer ut. Längtar som fan tills den har premiär. Gick sedan och hämtade Pride- och tågbiljett(er).

Ska nog glo på en film nu. Vet inte vilken bara. Blir nog så att jag fastnar framför datorn istället och blir alltför trött för att kolla på en film. Nä... Jag vill se en film.

Nog med tjafs från mig idag.

Mindblowing.

Hade förväntat mig någorlunda fint väder i Malmö idag men ack så fel jag hade. Jag tycker inte om när det blåser för mycket. Hoppas på finare väder imorgon för jag har en del saker att göra i stan imorgon. Tycker inte om att virra runt i staden när det regnar och blåser, vem gör det egentligen?

Har på grund av vädret inte gjort särskilt mycket. Skulle egentligen städa men jag sköt upp det. Egentligen är det en bra dag för städning men jag har faktiskt inte orken idag till det. Får bli imorgon eller eventuellt på torsdag. Måste städa innan jag åker till Stockholm bara.

Funderar på att se om 28 Days Later för att sedan för att sedan se 28 Weeks Later. Får nog bli senare ikväll, just nu vill jag bara fortsätta njuta av mitt kaffe och Kaki King i mina öron.

Ska fortsätta vara duktig att lägga in bilder. Jag försöker i alla fall. Close-ups är roliga. Därför lägger jag in denna.

Namnsdag.

Idag har jag namnsdag och mormor fyller år. Ska hem till henne sen på släktmiddag.

8 dagar kvar till Pride och jag känner mer och mer pepp. Ska bara fixa Pride-biljetten också.

Känner att skrivsuget börjar komma tillbaka. Det är skönt. Förhoppningsvis försvinner det inte igen.

Har inte mycket mer att nämna just nu.

Limping on two legs again.

Livet rullar vidare och jag fightas med tankar och allt. Varje dag spenderas med att försöka fundera ut en lösning eller åtmistone någonting som kan få en att må en gnutta bättre. Jag borde egentligen inte försöka hitta någon lösning utan bara släppa allt och bara vara. Det är enklare än vad man tror, rättare sagt, det är grymt svårt och nästintill omöjligt för mig. Just nu i alla fall. När jag tänker tillbaka kan jag inte förstå hur jag fann energin till att vara som jag var då. Fast det är inte så konstigt, jag mådde bättre, jag hade inte blivit totalt krossad då. Eller jag hade åtminstone kommit ur en mörk tid och jag var nöjd med livet. Jag vill känna så igen. Sakta men säkert lär jag göra det. Jag ger inte upp för jag vet att det kan vara bättre än så här. Jag måste bara ta itu med allt i min egen takt. Det må gå jävligt långsamt men hellre det än att gå för fort och krascha igen.

Har tänkt på en sak. Jag kanske borde lägga in lite fler bilder då och då för att göra bloggen lite mer personlig. Fast saken är den att jag tar inte så mycket bilder överlag. Kanske borde göra det. Äsch, who cares? Funderar på att klippa mig snart och resultatet kanske man kan visa upp. Vet inte hur jag ska klippa mig än, har en viss tanke men är inte direkt säker. Sedan vill man ha ny färg på håret också. Även det är ett svårt beslut. Jaja, det blir nog bra tillslut.

Kunde inte sova inatt. Hatar när man ligger sömnlös om nätterna. Jag vet inte varför det händer, det var liksom inget speciellt som gick runt i mitt huvud. Konstigt. Hoppas bara att jag kan sova när jag går och lägger mig ikväll.

Beställde Singstar ABBA med mamma, samt filmer: Joan of Arc: The Messenger och I Am Sam. Dessutom Brothers and Sisters säsong ett på DVD. Det kändes skönt att unna mig lite och eftersom jag varken festat eller krängt godis denna månaden så hade man pengar kvar att spendera.

Måste ringa efter sjukgymnast. Min rygg är jobbig.

This is it.

Då ger jag detta ett nytt försök. Efter en rätt lång paus så kanske jag kan få ut lite mer ord än vanligt. Vet inte riktigt vart jag ska börja bara men någonstans borde man. Jag börjar med nuet.

Har spenderat min förmiddag med att dricka kaffe och leta efter en slagpåse till mitt hem. Tycker det hade var ett bra sätt att ta ut aggressioner på, samtidigt att få lite muskler. Har dock inte hittat en som jag ska köpa än eftersom jag på något visst sätt hamnade på sidor med söta kattungar. Jag vet inte riktigt vart relevansen kommer in. Jag har väl blivit såhär smått tokig och vill inget hellre än att skaffa en liten misse, fast jag kan inte det just nu. Det känns tungt.

Jag spenderar rätt mycket av mina kvällar att titta på olika kriminalserier, vet inte varför, har väl fått någon större dille på dem än vanligt. Jag gillar Cold Case starkt. Har även börjat spela World of Warcraft lite, fast mestadels när jag är riktigt uttråkad. Helst av allt vill jag gå ut i sol och värme fast det ska mycket till i mitt psyke till det.

Har börjat på Fenix. Det känns bra. Har via Fenix fått en psykolog och en extra socialsekreterare som ska hjälpa mig att bli redo för arbetsmarknaden i min egen takt. De är väldigt snälla och jag är grymt optimistisk till hela grejen. Målet är att få någon sorts praktik inom den närmsta framtiden (6 månader) och känna mig lite bättre, lite starkare och lite mindre hämmad.

Inte blivit så mycket träning på sistone då jag är nere i en svacka igen, fast allt tar sin tid. Jag kan må rätt dåligt ibland men det går över lättare och mycket fortare. Letar efter saker som får mig glad och njuter av dem. Som en kopp kaffe och massa söta bilder på kattungar. Det är helt omöjligt att må dåligt då.

Mamma är bäst såklart, spenderar fortfarande mycket tid med henne och vi pratar om allt och inget. Hon har gått ner i tid och det syns att hon mår bättre av det. Det är så härligt att se. Minna hon växer och hon blir snart två år, om en månad och två dagar. Det är helt sjukt vad tiden går. Jag saknar alla uppe i Trollhättan väldigt mycket, fastän vissa dispyter som förekommer då och då. Dessutom blir det tillskott i släkten igen i september. Lisa får tvillingar! Riktigt underbart att bli moster igen.

Jag hade kunnat gå in på så mycket mer som försigår i mitt huvud just nu, dock känner jag helst att jag vill stanna här lite på ytan. Djupet får vi dyka in i någon annan gång. Kanske när jag mår lite bättre än vad jag gör nu. Fast nu ska jag fortsätta le och njuta av resten av dagen.

(L)

If I were your dream, I promise I would come true.

Njae.

Okej, efter lite klagomål har jag bestämt mig för att uppdatera bloggen. Jag har känt för att skriva av mig ett bra tag. Tänkte skriva ett riktigt långt inlägg men just nu känner jag konstigt nog inte för det.

Vad har jag gjort? Umgåtts med familj och vänner mest. Lisa och Martin var här under påsken och imorgon kommer Linda, Nicklas och Minna på besök över helgen.

Lovar att skriva ett lite längre inlägg inom den närmsta tiden. Nu ska jag dricka klart mitt kaffe och fortsätta sjunga till Tegan and Sara.

Jag vill ha sommar!

Jag är så oerhört trött på vintern just nu. Det ska ju egentligen vara vår nu (mars=vår). Men nej.. Inte i Sverige, inte!

Vet inte vad jag har mer att tillägga. Ska till Stockholm i slutet på månaden. Kongress med RFSL Ungdom. Det ska bli trevligt.

Längtar till tisdag. Träning.

Mäh.

Ibland tänker jag för mycket. Det kan ibland göra ont. Vill gärna skriva om det men jag finner inga ord just nu. Jag är bara förvirrad och mest av allt så saknar jag. Jag kan inte vara mer konkret. Jag borde inte vara det. Jag vet bara inte vad jag ska göra mer än att förtränga, glömma.. eller kanske blockera? Det är nog det rätta ordet. Blockera. Jag vet om att jag inte borde det. Bra minnen kan göra så ont ibland bara.

I keep on dodging a bullet that will hit me one day.

By request.

Hej Kim! Nu skriver jag i bloggen. Jag lovar att jag ska bättra mig.

Fast just nu har jag ont i huvudet och laddar inför Oscarsgalan. Jag fick faktiskt söka efter Kanal 9 på min TV. Så mycket tittar jag på TV.

Hade en sjukt rolig kväll igår med massor av dansande på Wonk. Skriver en bättre uppdatering av mitt liv imorgon.

Hai.

Ikväll blir det en sväng till Wonk. Har nog inte mycket mer att tillägga. Jag vill att tiden ska gå fort så jag befinner mig i Trollhättan igen. Eller åtminstone till nästa Tai Chi träning.

Hasta la vista, baby.

Yadda, yadda.

Idag skulle jag egentligen flytta lite möbler ner till källaren med min kära moder, fast vi sköt upp det till fredag. Mestadels för att båda två inte kände sig så värst pepp. Ska hem till henne ikväll och se på Top Model.

Ska boka biljetter till Changeling imorgon, får inte glömma det. Ska se den med Sofia på fredag.

Usch, jag känner mig så frusen och trött. Fast ändå inte förkyld eller febrig. Skumt.

Det är riktigt dimmigt idag och jag kan knappt se någonting när jag tittar ut från mitt fönster. Lite häftigt på något sätt.