Three times the happiness.

Jag vet inte vart jag ska börja. November lider mot sitt slut och snart är detta året över. Tiden har gått snabbt, det är så mycket som har hänt och jag har förändrat, min situation är annorlunda. Jag njuter av livet. Njuter.

De senaste dagarna, jag saknar ord. Tre Tegan and Sara konserter, helt underbara, fantastiska, ovärderliga ögonblick som förgyllde min vardag. Fint folk och gemenskap, nya människor och vänner. Videos och bilder. Jag förtjänade allt. Jag vill göra om det, igen och igen och igen. Total fucking jävla lycka.

Tegan and Saras merch-tjej tyckte jag såg ut som en av hennes vänner i Vancouver. Hon var tvungen att kolla två gånger! Dessutom kände hon igen mig när jag skulle köpa min tröja på måndagen.

Tack.

Livet flyter på.

Oj, tiden har gått snabbt. Trivs riktigt bra på min praktik, vilket känns skönt. Har börjat se True Blood och är snart klar med säsong två. Läste klart Independence Day av Richard Ford igår, rätt bra bok. Läser nu igenom Eclipse. På lördag inträffar första Tegan and Sara konserten av tre, ser grymt fram emot att få se dem uppträda igen. Det ska bli helt underbart! Jag har fortfarande inte tröttnat på Sainthood, det går liksom bara inte. Jag kan nog inte tröttna på deras musik, soundtrack of my life, typ. Now you know, you know it now. Köpte en hoodie från Tradera som jag blev riktigt nöjd med. Allt flyter liksom på, det gör mig glad. Är det så här lycka känns? Jag vet inte riktigt, jag tänker bara njuta. I torsdags vaccinerade jag mig mot svininfluensan, av solidaritetsskäl. Jag är inte rädd för att få grissjukan direkt, jag vill bara inte smitta någon ifall jag åker på den. Sedan vill jag inte bli sjuk nu när man äntligen fått praktik.

Det var allt för mig idag. Jag måste bara nämna att Sheets med Tegan and Sara är sjukt bra. Så det så. It's a heart attack that you feel.

My speak up.

Might paint something I might want to hang here someday
Might write something I might want to say to you someday
Might do something you'll be proud of someday
Mark my words, I might be something someday

I choose to celebrate the first.

Hade svårt att somna inatt och sov ungefär 2-3 timmar. Jag trodde jag hade försovit mig i morse och fick skynda mig att äta frukost och fixa till mig någorlunda till mötet på Arbetsförmedlingen. Jag kom precis i tid, trodde jag. Det visade sig att jag hade fått för mig fel tid och att jag inte skulle vara där 8.30 utan 9.30. Jag var väldigt mycket i tid, så att säga. Den nya handläggaren var bra och trevlig. Jag berättade om min situation och hur jag känner mig i dagsläget. Det slutade med att hon tog beslut på att jag inte kan stå till arbetsmarknadens förfogande just nu. Det vill säga, jag får inte ta något jobb.

Vad nu då? Jo, jag har en läkartid på onsdag då jag ska berätta om min situation (igen) och eventuellt bli sjukskriven. Handläggaren på Arbetsförmedlingen ansåg att jag hellre skulle vara sjukskriven och börja må bättre psykiskt utan krav från henne. Jag har länge dragit mig för att gå till läkaren men jag börjar fatta galoppen när två handläggare från olika myndigheter uppmanar mig för att sjukskriva mig. Fine, I give up. Jag sväljer min stolthet och tar tag i det. Innerst inne vet jag att det är det bästa för mig just nu. Jag vill bara så jävla gärna klara mig själv, leva som så många andra gör. Jag tänker bara inte på hur mycket det kan skada mig. Det är så oerhört svårt att be om hjälp och våga visa hur man egentligen mår.

Jag mår bra, faktiskt. Det är inte så att jag vill gå och dö, för livet är faktiskt underbart de stunder då allt bara flyter på. Jag har dock jävligt mycket ångest och det är den jag vill bli av med. Känner att jag sakta men säkert glider in i livet och i umgängeskretsar lite här och var, det är bara något som inte stämmer. Måste sätta fingert på det.

So, like, yeah.

Tycker det behövs en bättre uppdatering av vad som händer just nu, för er som är intresserade. So here it goes.

Förra veckan:
Jag fick upp ögonen för vad som jag länge förnekat och tog tag i det. Städade min lägenhet för att få bort allt det dåliga, allt för att fortsätta må bättre. I över ett och ett halvt år har jag mått psykiskt dåligt, jag borde ha sjukskrivit mig. Fast jag förnekade det och fick en chock hur kasst jag egentligen mått när jag väl tänkte efter. Berättade allt för mamma, hon stöttade mig. Sa att hon var stolt. Jag fortsatte kämpa, det gör jag fortfarande. Nu mår jag så grymt bra.

Jag har bott hos mamma en bra tid nu, vilket inte många vet. Nu är jag redo att flytta tillbaka till min lägenhet, börja om på nytt. För nu ska den bli mer mig, mitt liv är mer mig än någon annan. Det är ju så det ska vara. Det är mitt liv och jag lever bara en gång. Livet är för kort för att må piss och förneka det. Kom fram till att jag ska gå till läkaren, få ett intyg på att jag kan bli deprimerad, stressad och okoncentrerad.

Måndags:
Gick till AiC, sökte jobb. Fanns inga som jag kunde söka med mina "speciella behov". Längtar tills de tar in mig på det andra programmet där jag verkligen kan få hjälp i den takten som känns bra för mig.

Igår:
Slöade. Efter så många dagar av konstant vara i farten behövde jag verkligen ta en paus. Vara mig själv. Lyssnade på musik och la pussel i datorn hela dagen. Spenderade kvällen att prata med en underbar vän som tyvärr bor i Finland. Mådde bra.

Idag:
Gick på informationsmöte om Jobbgarantin för ungdomar. Varit arbetssökande i snart tre månader (enligt Arbetsförmedlingen) och nu är det dags att få en spark framåt, enligt Arbetsförmedlingen. Efter den 21:e november blir jag inskriven och kan få ersättning för detta, vilket är skitbra. Hörde mig från och kan göra detta parallellt med det andra programmet vilket känns skönt, det vill säga ingen stress och ingen press. Min takt, mitt liv.

Gick och förbeställde Wrath of the Lich King och sedan besökte mammas jobb. Blev bjuden på lunch där. Så jävla god mat.

Mammas lägenhet är snart färdigrenoverad och det blir verkligen grymt fint. Hon kommer trivas så oerhört bra och det är så skönt att hon äntligen får en förändring.

Imorgon blir det ett besök på härliga Gyn för att ta cellprov. Känns läskigt men det är bäst att vara på den säkra sidan då folk i släkten haft cellförändringar.

Det var väl allt? Jo, jag tror det.