Hence, candygrams.

Sitter hemma hos mor min, dricker te och bara tar det lugnt. Helgen vart fin, det blev familjemiddag och sedan mysförfest hos Gisela och Annelie, följt av tjejfesten. Hade en grymt bra kväll och detta på grund av helt underbart sällskap.

Tar med en video som jag filmade under konserten i Lund. Håller sakta men säkert på att lägga upp allt jag filmade under de tre konserterna jag besökte. Det tar lite tid, ni som är intresserade kan kolla min youtube-kanal lite då och då, ska lägga till Anna Ternheim videos också när jag väl lagt up Tegan and Sara. Annars kan man alltid kolla min flickr för bilder från konserter.

This is my December.

Igår vart jag på konsert med kära Cicci och hennes Markus, vi såg Anna Ternheim. Det var en riktigt vacker konsert, helt underbar! Hon spelade mina tre favoritlåtar och det var så.. ja.. vackert.

Ikväll upplevde jag något riktigt otäckt. En effekt av hur stark jag blivit. Allt blir så mycket mer intimare när man är medveten. Något som varit en del av livet kändes som något som trängde sig in, det skulle inte finnas där egentligen. Jag kände, lyssnade och det var obehagligt. Jag förstår mig själv bättre och bättre för varje dag.

Ibland är folk inte de man tror de är. Ibland förvånar de en. Ibland gör de en besviken. Ibland måste man välja. Ibland måste man gå vidare med dem. Ibland måste man gå vidare utan dem. Ibland måste man ge dem tid. Ibland ger man dem för mycket tid. Ibland är man bättre utan dem. Ibland är man ensam med dem. Ibland hör man inte hemma. Ibland räcker man inte till. Ibland har man inte mer att ge.

Men så länge man försöker vara det bästa man kan, så länge man kan leva med sig själv, kan man leva med andra och veta när det är dags att säga stopp. Ibland måste man göra tuffa val i livet.

Three times the happiness.

Jag vet inte vart jag ska börja. November lider mot sitt slut och snart är detta året över. Tiden har gått snabbt, det är så mycket som har hänt och jag har förändrat, min situation är annorlunda. Jag njuter av livet. Njuter.

De senaste dagarna, jag saknar ord. Tre Tegan and Sara konserter, helt underbara, fantastiska, ovärderliga ögonblick som förgyllde min vardag. Fint folk och gemenskap, nya människor och vänner. Videos och bilder. Jag förtjänade allt. Jag vill göra om det, igen och igen och igen. Total fucking jävla lycka.

Tegan and Saras merch-tjej tyckte jag såg ut som en av hennes vänner i Vancouver. Hon var tvungen att kolla två gånger! Dessutom kände hon igen mig när jag skulle köpa min tröja på måndagen.

Tack.

Mark my words.

Ibland är måndagar inte så pjåkiga faktiskt. Har mått fantastiskt bra idag och det känns riktigt bra. Jag låter ingenting förstöra mitt mående idag, det fungerar inte. Det finns en del människor som hade kunnat dra mig ner, men jag vägrar. Ta en titt på er själva istället för att säga att det inte är rättvist. Det är fan rättvist att jag mår bra och inte mitt fel att ni mår dåligt. Avundsjuka för att någon mår bra är bara riktigt, riktigt, riktigt barnsligt. Fler borde lära sig vara glada för andra skull, dock måste ni börja med er själva först. Livet är för kort för att spendera det pessimistiskt och att hela tiden tänka på varandra gör istället för att ta hand om sitt eget mående.

Idag har jag varit ute med en fotograf på praktiken, det vart väldigt trevligt! Vi åkte till Västra Hamnen och fotograferade bygget av den nya skolan där. Sedan åkte vi till Roseum och fotograferade bygget där.

Turning Torso.



Skyddsutrustning är viktigt när man går runt på byggplatser.



Skolan och Torson.



Tycker synd om människor när man inte får se någonting.



Roseum.

Helt enkelt en lärorik dag och som ni ser passade jag på att ta lite bilder med min mobilkamera. Jag ser redan fram emot morgondagen, trots att jag inte lär följa med fotografen då. Jag trivs bara riktigt bra på Arbetscentrum, där jag praktiserar, och det känns riktigt skönt. Det är en trygg arbetsplats och eftersom Fenix är en del av Arbetscentrum behöver man inte oroa sig hur folk bemöter en. De är hur snälla som helst!

Amazing discovery of the week:


Älskar min hoodie och H&M rockar, bara så ni vet. Det var allt för mig idag.

Livet flyter på.

Oj, tiden har gått snabbt. Trivs riktigt bra på min praktik, vilket känns skönt. Har börjat se True Blood och är snart klar med säsong två. Läste klart Independence Day av Richard Ford igår, rätt bra bok. Läser nu igenom Eclipse. På lördag inträffar första Tegan and Sara konserten av tre, ser grymt fram emot att få se dem uppträda igen. Det ska bli helt underbart! Jag har fortfarande inte tröttnat på Sainthood, det går liksom bara inte. Jag kan nog inte tröttna på deras musik, soundtrack of my life, typ. Now you know, you know it now. Köpte en hoodie från Tradera som jag blev riktigt nöjd med. Allt flyter liksom på, det gör mig glad. Är det så här lycka känns? Jag vet inte riktigt, jag tänker bara njuta. I torsdags vaccinerade jag mig mot svininfluensan, av solidaritetsskäl. Jag är inte rädd för att få grissjukan direkt, jag vill bara inte smitta någon ifall jag åker på den. Sedan vill jag inte bli sjuk nu när man äntligen fått praktik.

Det var allt för mig idag. Jag måste bara nämna att Sheets med Tegan and Sara är sjukt bra. Så det så. It's a heart attack that you feel.

Fuel the flames.

Sitter hemma i en kall lägenhet. Idag har jag dock fått besök av fyra vaktmästare som fixade diverse saker i lägenheten, vilket känns riktigt skönt. Nu fungerar porttelefonen också, det har den inte gjort på nästan 3 år..

Kan inte sluta lyssna på It Was Midnight i väntan på att mitt Sainthood-paket ska komma (nej, det har fortfarande inte rörts sig ifrån Sturup) och knacka på min dörr. Det är en helt underbar sång, väcker lite känslor i mig. Jag kirade låten på iTunes, det tycker jag du också ska göra, köp hela Tegan and Sara diskografin, vettja! Eller var en snålis och lyssna på Spotify.

Hur som helst, igår shoppade jag två tröjor. En vit- och svartrandig och en röd- och svartranding. Jag är mycket nöjd! Billigt och bra.


Försöker att inte tänka på en viss sak utan bara glädjas över att jag kan själv, även om vissa kanske inte tror det. Det var droppen igår. Sköt du ditt så sköter jag mitt.

Just so much flow.

Livet flyter på när man mår bra. Så är det bara. Jag har haft riktigt bra flyt i en månad nu, det känns så härligt. Lyckades spara in pengar till denna månaden vilket resulterar i att jag har mer pengar att röra mig för denna månaden. Vad gör jag då? Jo, jag unnar mig ett par nya skor! Det tycker jag att jag förtjänar, helt enkelt. Har betalat alla räkningar och det bästa av allt: Denna månaden betalar jag det sista av min laptop! Den är helt min nu! Känns så grymt skönt att kunna köpa något sådant helt själv!

Jag har spårat mitt Tegan and Sara Sainthood-paket och det finns på Malmö / Sturup-flygplats just nu! Riktigt frustrerande att veta att det finns DÄR. Så nära men ändå så långt borta! Fast det kommer nog imorgon, det får vi hoppas!

N gav mig Left4Dead 2 i tidig julklapp, vilket gör att vi båda kan spela DEMO:n imorgon! Ska bli riktigt kul! Är mycket tacksam för denna lilla gåva!

Linda, Minna och Nicklas var här nere i helgen, de körde mig ner till Malmö. Det var mysigt att ha dem här och väldigt kul att se Minna på ett sådant gott humör! Mamma verkade riktigt glad, mormor med.

Det finns mycket jag har att berätta men jag orkar verkligen inte skriva ner allt just nu. Har haft ett par riktigt sköna veckor. Det kändes skönt att träffa Roy, min pappa, och komma så bra överrens. Det gick bättre än förväntat, vilket är riktigt positivt.

Fredrik ringde mig innan och sa att han har varit sjuk hela förra veckan. Han har dock hört sig för och det ser ljust ut på praktik-fronten. Får mer info på onsdag!

Livet är bara så jävla bra när man mår bra. Det flyter på liksom. Det känns skönt att vara hemma och nära mamma igen, har saknat henne. Har läst klart Twilight och ska nu ikväll börja på New Moon. Spännande! Marilyn Manson-boken ligger fortfarande på is men den tar jag och läser klart efter New Moon!

Uppe.

Sitter just nu i Trollhättan hos Linda. Precis varit ute med Elvis, det var mysigt. Här blåser det inte, det är frisk luft och bara allmänt härligt. Det är väldigt sällan jag saknar Malmö när jag är häruppe men det är för att jag vet att jag kommer hem igen. Som det ser ut just nu skulle jag nog inte kunna bo här permanent.

Hela förra veckan var händelserik. Jag lyckades få in två besök hos Fenix och andra saker som jag behövt göra, allt mellan man träffade Roy. Fick träffa min faster lite också. Det var några bra dagar när han var nere och han körde mig upp till Trollhättan i lördags. I fredags åkte vi till Köpenhamn, gick på Ströget och tog en kaffe på Hard Rock Café. Vi pratade hela tiden och det kändes skönt, vi har gemensamma intressen vilket är en bra start. Jag har fått sett mycket av Skåne, där han växt upp och där jag har växt upp som riktigt mini. Det känns som att man fått lite inblick i allt, jag känner mig även riktigt stark. Jag hoppas att vi kan fortsätta på samma bana, det vore liksom trevligt. Allt tar bara sin tid.

Linda är Twilight-beroende. Jag har fått låna den första boken av henne och har redan börjat läsa den (tagit paus med Marilyn Manson boken, läser klart den snart) och filmen såg vi i lördagskväll. Imorgon ska jag förhoppningsvis träffa tvillingarna för första gången. Det är spännande! Jag åker ner till Malmö med Linda, Nicklas och Minna på torsdag.

Jag mår bra i alla fall. Jag njuter av livet så gott det går just nu. Förhoppningsvis har Fredrik en praktikplats väntande på mig nästa vecka. Hoppas, hoppas.

Before I ever thought to.

Ikväll blir det förfest a la Emma och sedan Tomboy. Har sett fram emot detta hela veckan faktiskt. Känns som att allt har gått i ultrarapid och att det har varit för mycket negativa tankar. Det känns visserligen bättre nu, jag tror jag bara behövde må lite mindre bra en liten stund.

Är fortfarande lite orolig, det är svårt att inte vara det fastän man kanske är det i onödan. Men det blir så massivt när det händer saker som står en nära till hjärtat. Man sitter här nere långt ifrån och man kan inte göra ett skit. Jag hatar det.

Tänkt på något speciellt idag. Det finns en speciell låt (eller rättare sagt flera) som påminner mig om en viss känsla, en viss period, en viss saknad. Därför avslutas dagens blog med raden: I was nineteen, call me.

Beefcake!

Precis kommit hem från gymmet, känns härligt. Tror nog att träning kan bli en drog för mig. Saknar kung fu som fan så jag behöver ett substitut tills nästa termin kickar igång. Har fått några bra övningar till ryggen och magen som är största prioriteten för mig, eftersom min rygg är som den är.

Ska börja läsa James Freys bok Min Vän Leonard idag. Fortsättningen på Tusen Små Bitar. Har verkligen sett fram emot att läsa denna bok. Jag har en jättelång lista av böcker som jag vill läsa och det känns så härligt att verkligen ha motiviteten till det. Ibland leker jag med tanken att starta en bokklubb men jag vet inte vem som skulle vara intresserad av det.

Idag är det en vecka tills mötet med stort M infaller.

Soz.

Segt med uppdateringar på sistone, jag vet. Ber om ursäkt men jag har haft tankarna på annat håll. Kan berätta lite om vart de varit:

Jag har just nu börjat skissa på ett eget litet projekt, något som jag ser fram emot väldigt mycket. Har blivit inspirerad och känner att det börjar rycka i fingrarna lite. Hur som helst, kan inte gå in på det djupare än såhär just nu eftersom det fortfarande inte har passerat "startgroparna" än. Men det kommer det göra och då lär jag definitivt uppdatera er om saken.

Idag har jag surfat runt på hemsidor av olika fotografer och dylikt. Snubblade över den här sidan och blev riktigt imponerad. Längtar tills jag själv kan göra något dylikt, grunge är en sådan häftig stil när det gäller att ta foton och redigera dem. Men jag måste införskaffa en digital systemkamera först. Kanske lite svårare sagt än gjort, men det är skönt att ha ett mål i alla fall!

Människor från det förflutna har även dykt upp och jag anser att allt händer av en mening. Vad framtiden har att erbjuda är något som visar sig, helt enkelt.

Den nya designen på bloggen har lagts åt sidan lite, tyvärr. Just nu är jag halvt sjuk men är på bättringsvägen tror jag. Dessutom är min mamma så sjukt bra! Vill bara påpeka det.

Extas x 3.

Så kommer det bli. Tre gånger. För jag ska se Tegan and Sara i Lund, Köpenhamn och i Stockholm. Why not liksom? Folk spenderar så mycket pengar för att se ens favoritband/artist EN gång, jag spenderar lika mycket (om inte mindre) för att se mitt favoritband tre gånger. I'm feeling lucky.

Imorgon ska jag till Friskis & Svettis med Fredrik. Idag känner jag mig riktigt trött, jag vet inte varför men jag har känt mig enormt trött de senaste dagarna. Men det är väl som sagt att man har haft mycket att tänka på.

Känner mig riktigt tursam just nu. Jag lever liksom på en härlig känsla och vad som gör det ännu bättre är att jag märkt hur jävla stark jag egentligen är. Inte fysiskt, men jag jobbar på det med! Jag finner inga ord. Jag förvånar mig själv varje dag, speciellt de två senaste dagarna.

Fick ett svarsmail. Det väntas ett till. Jag hatar att vänta men på något sätt så berör detta inte mig så värst mycket längre. Händer det så händer det och händer inget så kan man inte ändra på det. Vi får se helt enkelt.

Twins!

Klockan 00.30 inatt blev jag moster till två fina tvillingar. Jag känner mig superglad och lyckligt lottad att bli moster igen! Helt obeskrivlig känsla! Kan knappt förstå att jag har tre syskonbarn. Så jävla underbart! Väntar på att Lisa ska ringa så man kan gratulera henne.

Sedan får jag gratulera Linda och Nicklas på deras årsdag som var igår (tror de), må ni få många fler lyckliga år tillsammans!

Hade det riktigt kul på Wonk igår. Dansade loss och firade den stora nyheten! Ibland är fuldans riktigt riktigt befriande, hur störd man än ser ut. Ormen is the shit!

Fått reda på en del uppmuntrande saker också, det stärkte mitt självförtroende lite. Eller ja, man blev smått smickrad. Komplimanger är bra, eller direkta sanningar. Blickar också för den delen.

But for now, I'm untouchable!

Waiting for the good news.

BRA NYHETER! Men sparar de bästa till sist!

Igår promenerade jag som sagt till Fenix för ett möte. Jag fick besked om att jag ska få gymkortet nästa vecka, awesome! Dessutom berättade jag för Fredrik att jag hade haft kontakt med min socialsekreterare om att gå till tandläkaren. Jag hade fått fel uppgifter enligt Fredrik och det är min fulla rätt att få gå till tandläkaren även om det inte är akut. Kändes skönt. Nästa vecka får jag en ny socialsekreterare (mitt 5:e eller 6:e byte detta året pga att medborgarkontoret är knasiga) och jag måste gå genom allt igen. Fast denna gång med Fredriks hjälp, vilket känns skönt. Längtar till att få det gjort så jag kan fokusera mig på att få nya glasögon.

Idag promenerade jag och mamma till Jägersro Center för att inhandla lite mat. Vi köpte även Män Som Hatar Kvinnor på DVD. Vi ska snart se Flickan Som Lekte Med Elden tillsammans också. Längtar som fan! Det blev även två toppar som inhandlades, jag utmanade mig själv och köpte ett par randiga. Det har aldrig hänt förr. Men de var snygga, faktiskt!

Nu till nyheternas nyhet! Man får ju spara det bästa till sist! Syster Lisa ligger just nu på förlossningen, det vill säga att jag (igen) och Linda kommer bli mostrar, mamma kommer bli mormor igen och min mormor kommer bli gammelmormor igen, antagligen inom det närmsta dygnet! HELT JÄVLA UNDERBART! Man är lite smått avis på sina systrar men även så sjukt glad för deras skull. Jag är mest glad och lycklig. Att få bli moster är den bästa gåvan de någonsin gett mig.

One step closer.

Jag fortsätter med mina promenader och jag njuter av dem. Igår tog jag en liten promenad runt Ögårdsparken i det fina vädret. Idag ska jag promenera upp till stan igen eftersom jag ska ha möte på Fenix. Hoppas på att jag snart ska få mitt gymkort, det hade varit riktigt nice.

Jag har inget direkt planerat i helgen och jag tror att det kommer bli en hemmahelg. Förutom ikväll då jag eventuellt ska en sväng till Maia, hon fyller år. Nästa helg blir det bio i alla fall!

Ironiskt eller ej, jag hade tänkt att börja gå på kung fu-passen igen nu när jag känner mig bättre. Så har de börjat med terminer och då terminsavgift. Har tyvärr inte råd med det nu så jag får vänta till nästa termin, dvs början av nästa år. Lite trist men då har jag åtminstone något att se fram emot och jag får fortsätta hemma med det jag kan redan. Jag tog en paus eftersom min rygg blev dum och jag fick en av mina svackor.

Svackan är över och jag mår bra. I tisdags var det första gången i mitt liv jag inte kände ångest över att betala mina räkningar, trots att jag har riktigt lite att röra mig på dena månaden (det är därför jag valde att inte betala terminsavgiften för då hade jag haft 600 kr kvar att leva på denna månaden). Istället betalade jag dem och kände mig glad över att få det gjort. Riktigt skönt!

Lägger in en bild på mig, färgade håret för en vecka sedan och så här ser jag ut nu:

Take a walk with me.

Idag vaknade jag tidigt och gjorde mig i ordning i lugn och ro. Bestämde mig för att promenera till stan och kände mig riktigt stolt när jag väl var framme. Handlade två skjortor och gick runt i affärer medan jag lyssnade på fin musik. I min egna lilla värld, det kändes skönt. Träffade Monica vid tre, vi satte oss på Glassfabriken och fikade i några timmar. Det var riktigt trevligt, fint sällskap uppskattas alltid.

Imorgon ska jag till Fenix och träffa Jette, känns riktigt bra att få komma igång igen. Saker och ting börjar ljusna och det har varit några intressanta veckor utan kontakt med Fenix. Det har nästan känts lite tomt att inte kunna samtala med dem men samtidigt som en utmaning. Jag tror de kommer bli glada över hur jag mår just nu.

Mamma frågade om råd idag. Jag svarade så gott jag kunde. Jag är stolt över henne. Jag känner mig oerhört smickrad över att hon frågar mig om råd.

Har nästan precis betalat mina räkningar och sett över min ekonomi för månaden. Blir till att hålla hårt i pengarna eftersom jag fick betala TV-licensen denna månaden. Hade helt glömt bort den. Äh, allt kommer att gå bra! Jag är inte orolig. Jag slösar inte pengar när jag vet att jag inte har mycket att slösa helt enkelt. Common sense.

Produktiv.

Idag gjorde jag något som jag inte gjort på länge, gick upp när jag vaknade för första gången. Detta var vid sju-tiden. Gjorde en kopp te och läste klart The Monk Who Sold His Ferrari av Robin S. Sharma. Rätt intressant faktiskt och jag skulle mycket gärna rekommendera den boken för folk som är intresserade av att kanske ändra sitt tänkande eller syn på livet. Själva metoden i boken är rätt enkel och lätt att komma ihåg. Sedan läste jag en annan bok, som visserligen var intressant och gullig, men inte lika givande.

Därefter tog jag en dusch och bestämde mig för att gå ut på en promenad. Jag hamnade på Jägersro Centrum, handlade hårfärg och prövade lite kläder. Ska nog dit imorgon också efter att jag har tänkt över saken, kanske blir till att köpa en skjorta eller två och ett linne. Tycker jag behöver det.

Det har varit en givande dag och än är den inte slut. Det känns skönt att vara nöjd med dagen än så länge. Fick lite gjort, bl.a. ett samtal till Soc och fick min mamma att le när jag gav henne en sten där det stod Lev! på. Det värmdes.

Igår vart jag och såg The Sounds på festivalen, de var mycket bättre än A Camp men jag har inte mycket tillförs när folk röker som en skorsten och dricker öl på scen. Jag vet inte, det är liksom inte tufft eller ett bra budskap i min mening. Det är skönt att festivalen slutar idag, så jag kan åka in till stan utan att trängas bland folk som inte ser sig för.

Imorgon blir det nog lite dans på Wonk. Träffade Emz och Hannso igår och de tyckte jag skulle dit. Kan bli trevligt!

TGIF.

Var en tur på banken i förmiddags och när jag skulle hem var jag så inne i mina egna tankar att jag hamnade på fel buss. Tur att jag inte hade bråttom till något annat. Jag vet inte om det har hänt mig förr, det kändes lite komiskt. Dagdrömma är trevligt ibland.

Jag är nog helt frisk nu. Jag tror det i alla fall. Vilket känns skönt för då har man inte det hängande över sig på söndag då man ska se Anna Ternheim, det enda jag känner för att göra på Malmöfestivalen. Vill helst bojkotta festivalen den resterande tiden. Känns som att det är mest fulla puckon där, visserligen inte alla, men det är puckona som syns och hörs mest. Dessutom HATAR jag folkmassor. Jag hatar att trängas och att bli trängd. Nä fy fan. Jag ska inte ens gå in på bussarna under Malmöfestivalen för då får jag bara psykbryt.

Skissade lite igår på ett tröjmotiv som jag vill ha. Detta blev resultatet:

Ska fixa till det lite innan jag bestämmer mig för att trycka tröjan. Än så länge är jag nöjd i alla fall.

"Well we called him Nick, cause like, Nicholas Cage, like, we thought it was funny that he lived in a cage, like, I don't know." - Sara K. Quin about her ex-petbird.

Just keep sneezing.

Inte gjort så mycket idag. Tanken var att jag skulle in till stan och träffa Vicky, men hon tyckte jag skulle stanna hemma pga min förkylning. Så jag gjorde som hon sa och har försökt kurera mig så gått det går med flera koppar te.

Har även pratat med mamma och peppat henne inom en viss sak och jag känner mig väldigt stolt över henne. Sedan såg vi Cold Case tillsammans, vilket har blivit en god vana nu. Den serien är bara så underbart bra.

Ikväll känner jag mig lite bättre och jag hoppas att förkylningen har börjat avta. Det räcker att ha mensvärk, liksom. Eftersom jag mår bättre känner jag mig lite givmild och bjuder på en bild:


Mark, Jag och Jonas! Det är världens bästa Noja som tagit den under paraden, Stockholm Pride 2009.

Sneez.. Err, greetings!

Vaknade i morse och kände mig ännu sämre än vad jag gjorde igår. Nu är jag förkyld på riktigt. Det kanske behövs att jag blir sådär riktigt förkyld för att sedan bli riktigt frisk. Orkar inte med allt pendlande fram och tillbaka och vara orolig att bli sjuk men sedan inte bli det alls. Så denna förkylning är faktiskt välkommen, tro det eller ej. Jag har tampats med värre.

Bortsett från förkylningen mår jag relativt bra. Det känns fortfarande konstigt att skriva "bra" men jag mår inte dåligt, inte psykiskt, inte på det sättet som jag gjort innan. Jag är heller inte rädd längre för att må bra och att leva i balans. Jag är mest rädd för att vara sårbar och det är väl något som de flesta är rädda för. Det har inte varit lätt att börja släppa saker och ting eftersom ens tankesätt har varit på ett och samma sätt i flera år, det är riktigt jobbigt att ändra sådana rutiner som tankarna i mitt huvud ger mig. För första gången på väldigt länge är jag positiv. Jag känner mig stark och jag känner mig modig. Jag känner mig värd och jag känner mig värdig. Jag känner mig själv.

För tre år sedan var jag ett vrak och jag höll allting inne, jag levde i ett förhållande som var destruktivt för mig själv, för oss, för människor runtomkring. För två och ett halvt år sedan var jag ännu värre. Jag höll fortfarande allting inne, relationen var slut men jag hade aldrig känt mig så ensam men ändå så fri som när det tog slut. För ett år sedan var jag isolerad och psykiskt självdestruktiv. Jag led av sömnbrist och jag kunde inte glädjas av någonting. Jag ljög för mig själv och alla andra och jag blev en jävel på att låtsas. Jag behövde hjälp och jag berättade allt för min mamma. Jag skämdes. Hon dömde mig inte, hon gjorde tvärtemot det jag fasat för att hon skulle göra och det gav mig kraft att ta tag i mig själv. På bara några veckor hade jag vänt om väldigt mycket av mitt liv men jag mådde fortfarande dåligt. Jag hade accepterat att jag var sjuk och det är något av det bästa jag gjort i mitt liv. Jag såg på depressionen med andra ögon, såg vad den hade gjort mot mig och jag bestämde mig för att hitta ett sätt att leva med den. Idag, nuläget, kan jag höra mig själv säga att "så här bra har jag inte mått på flera år", jag kan inte ens minnas när det var jag mådde så här bra. Jag är stolt över mig själv. Jag känner fortfarande skuld och skam men jag vet innerst inne att jag är värd mer än vad jag (eller någon annan för den delen) gjort mot mig själv.

Du sa att jag aldrig skulle hitta någon annan som skulle älska mig, ingen annan skulle tycka jag var snygg för att jag var så jävla ful. Ingen annan skulle vilja ha mig om du lämnade mig. Du hade fel, så jävla fel.

Jag tror jag har feber. Det kanske är därför jag skriver så mycket om det förflutna. Eller så ville jag bara få ut vissa saker. Det förflutna har visserligen skapat den jag är idag och trots allt som hänt är jag glad för de erfarenheter jag fått och jag försöker använda mig av dem på ett positivt sätt. En sak till, jag är tacksam för alla som stått ut med mig och som jag idag kan fortfarande kalla vänner och familj. Samt tack till de som läser detta, varför ni gör det har jag ingen aning, men tack!