Huvudbry.

Det blev Wonk igår. Hade det rätt trevligt och kom hem rätt sent, eller tidigt beroende på hur man ser det.

Har skrivit en krönika till Skev, RFSL Ungdoms medlemstidning. Nu ska jag gå och vila, för min huvudvärk håller på att döda mig långsamt.

Men annars är allt bra, faktiskt. Skriver mer nästa gång.

Namnsdag.

Idag har jag namnsdag och mormor fyller år. Ska hem till henne sen på släktmiddag.

8 dagar kvar till Pride och jag känner mer och mer pepp. Ska bara fixa Pride-biljetten också.

Känner att skrivsuget börjar komma tillbaka. Det är skönt. Förhoppningsvis försvinner det inte igen.

Har inte mycket mer att nämna just nu.

Yes, it's me again.

Jag har fått en stor lust att skriva. Det är bara det att jag inte vet vad jag ska skriva om. Till en viss mån vet jag, men det är bara det att jag vet inte hur jag ska börja.

Fast det bästa är nog att jag äntligen kan sitta och läsa böcker i lugn och ro utan att känna att jag får panik. Vilket är oerhört bra nu när det bådas för höst- och vintertider. Det finns inget bättre än att mysa sig ner i soffan med en kopp varmt te och en grymt bra bok, helst kriminalroman, i handen.

Ja, det är skönt när vissa pusselbitar i livet plötsligt hittar sin egen plats, utan att man gör ett större initiativ till det.

Dessutom har jag äntligen inhandlat nya snygga skor, ny snygg jacka, ny snygg mössa och nya snygga vantar. Jag är redo för hösten, efter så många år så känner jag mig verkligen redo att tampas med allt det kan medföra. Allt som behövs nu är en hårklippning.

Jag känner att jag kan le. Dessutom var det oerhört härligt att få ett oväntat SMS av Gisela, det kändes skönt att någon tänker på en. Tack sötnos.

Ja, det börjar bli bättre och för en gångs skull så känner jag ingen ångest inför hösten. Jag må vara arbetslös, jag må ej ha så mycket pengar, men jag har fan mer värme i mig än vad jag har haft på länge.

Det bästa är att jag åker till Trollhättan den 17:e och besöker min äldsta syster. Förhoppningsvis får man se en glimt av Minna också.

Jag är glad över att jag kan känna så här. Efter allt som hänt, en strulig period i mitt liv, ser jag att det börjar ta en vändning.

In your face, bitch.

Igen.

Jag är under rekonstruktion, hela mig. Eller kanske snarare mitt liv är. Jag har bestämt mig för att blogga igen. Varför? Jag behöver skriva av mig. En sort utav terapi som jag en gång sysslade med, men det försvann, liksom en del av mitt liv gjorde.

Jag hade kunnat gå in på varför, varenda lilla detalj. En del av mina vänner vet redan, andra inte. Ingen vet allt, det är knappt så att jag vet vad som hände egentligen. Jag bara försvann och nu försöker jag hitta tillbaka. Vilket är svårare än vad man kan tro.

Läs om du vill, eller strunta i det. Jag vet inte om jag kommer att hålla bloggen uppdaterad igen. Jag gillar inte att ge löften eller förhoppningar längre. Jag skriver inte för eran skull, jag skriver för min egen.

Jag ska fundera ut något roligare att skriva, detta blev inte alls vad jag hade tänkt. Fan.

Det är i alla fall fint väder ute här i Malmö. Njut om du kan, för det ska jag göra, med ett stort brett leende på läpparna. I'm untouchable.

Ta-ta for now.