Mark my words.

Ibland är måndagar inte så pjåkiga faktiskt. Har mått fantastiskt bra idag och det känns riktigt bra. Jag låter ingenting förstöra mitt mående idag, det fungerar inte. Det finns en del människor som hade kunnat dra mig ner, men jag vägrar. Ta en titt på er själva istället för att säga att det inte är rättvist. Det är fan rättvist att jag mår bra och inte mitt fel att ni mår dåligt. Avundsjuka för att någon mår bra är bara riktigt, riktigt, riktigt barnsligt. Fler borde lära sig vara glada för andra skull, dock måste ni börja med er själva först. Livet är för kort för att spendera det pessimistiskt och att hela tiden tänka på varandra gör istället för att ta hand om sitt eget mående.

Idag har jag varit ute med en fotograf på praktiken, det vart väldigt trevligt! Vi åkte till Västra Hamnen och fotograferade bygget av den nya skolan där. Sedan åkte vi till Roseum och fotograferade bygget där.

Turning Torso.



Skyddsutrustning är viktigt när man går runt på byggplatser.



Skolan och Torson.



Tycker synd om människor när man inte får se någonting.



Roseum.

Helt enkelt en lärorik dag och som ni ser passade jag på att ta lite bilder med min mobilkamera. Jag ser redan fram emot morgondagen, trots att jag inte lär följa med fotografen då. Jag trivs bara riktigt bra på Arbetscentrum, där jag praktiserar, och det känns riktigt skönt. Det är en trygg arbetsplats och eftersom Fenix är en del av Arbetscentrum behöver man inte oroa sig hur folk bemöter en. De är hur snälla som helst!

Amazing discovery of the week:


Älskar min hoodie och H&M rockar, bara så ni vet. Det var allt för mig idag.

Lovely days.

Dagarna går för fort häruppe men jag ser hellre att jag lever livet fort och är glad än långsamt och är ledsen. Det blir enklare att titta tillbaka och vara nöjd då, eller hur?

Igår fick jag träffa tvillingarna, så söta så! Wilma var lite kinkig men Elliot bara åt, njöt och sov. Log gjorde han också, han var på ett väldans gott humör! Minna är hur söt som helst, hon fick ett fint regnställ och en mössa av sin farfar med Pippi Långstrump som hon hade på sig igår. Hon börjar bli riktigt stor nu, tänk så fort tiden går..

Det känns som att man inte behöver tänka på egna barn när man redan har tre underbart fina syskonbarn.

Imorgon bär det hem till Malmö igen. Jag vet inte riktigt om jag ser fram emot att komma hem, när det gäller staden i sig. Det händer så mycket skit i Malmö nuförtiden att man knappt vågar sig ut om dagarna. Riktigt bisarrt men så är det.

Burnt.

Här är elden från inatt:


Såhär ser det ut nu:

112.

Sitter hos mamma där jag bestämde mig för att sova i hennes sköna säng. Vaknade för ett tag sedan av att det var ljust. Jag förstod inte riktigt varför så jag gick upp och tittade ut genom fönstret. Återvinningsstationen stod i lågor. Jag ringde 112 och brandkåren kom några minuter därefter. Nu luktar det riktigt illa. Pratade med polisen också efter de släckt elden. Fanns inte så mycket jag kunde säga, tyvärr. Önskar man såg NÄR det blev påtänt. Det känns bra att jag åtminstone upptäckte det och ringde, tänk om det hade fortsatt brinna mer.. Husen står ju rätt nära, dessutom finns det massor av buskar och dylikt runt omkring som lätt kunde tagit fyr. Usch.

Annars? Träffade Gerd i torsdags och det var mycket trevligt. Har saknat henne massor. Hoppas att vi kan fortsätta hålla kontakten bättre nu.

Umgåtts med Pumba, tittade på The Dark Knight. Vi drack serbisk öl. Filmen var bra och ölen var mycket god.

Mindblowing.

Hade förväntat mig någorlunda fint väder i Malmö idag men ack så fel jag hade. Jag tycker inte om när det blåser för mycket. Hoppas på finare väder imorgon för jag har en del saker att göra i stan imorgon. Tycker inte om att virra runt i staden när det regnar och blåser, vem gör det egentligen?

Har på grund av vädret inte gjort särskilt mycket. Skulle egentligen städa men jag sköt upp det. Egentligen är det en bra dag för städning men jag har faktiskt inte orken idag till det. Får bli imorgon eller eventuellt på torsdag. Måste städa innan jag åker till Stockholm bara.

Funderar på att se om 28 Days Later för att sedan för att sedan se 28 Weeks Later. Får nog bli senare ikväll, just nu vill jag bara fortsätta njuta av mitt kaffe och Kaki King i mina öron.

Ska fortsätta vara duktig att lägga in bilder. Jag försöker i alla fall. Close-ups är roliga. Därför lägger jag in denna.

I hear noises in the darkness.

Sitter hemma hos mamma och ska snart sova. Känner mig rätt trött, inte bara fysiskt men mentalt också. Funderar lite kring olika saker och har konstaterat att det kunde varit värre, mycket värre. Lite optimistisk får man trots allt vara, man har mått sämre. Jag är nog lite vilsen just nu bara. Det känns som att jag inte riktigt platsar någonstans, jag orkar dock inte leta efter vad som kan ge mig sinnesro. Jag har förstått att det krävs någon förändring, jag känner mig ensam. Fastän jag egentligen inte är det, fysiskt. Det skrämmer mig att jag har en längtan att försvinna ifrån allt som finns här, att börja på nytt någon annanstans. Jag vet inte om jag kan kalla det att rymma eller att ta tag i livet. Jag gillar inte att rymma ifrån problem men jag vill komma bort ifrån Malmö, kanske Sverige. Det känns som att jag har gjort mitt här. Samtidigt är det tryggt att finnas här.. Världen därute är skrämmande och vad skulle jag ta mig till om jag mår ännu sämre på en helt ny plats? Det är väl tur att jag inte är rik, eller rättare sagt, har råd att ta mig ifrån Malmö. Tanken är spännande, ibland är det bra att drömma. Det är en flykt i sig. Jag ser ofta fram emot att sova eftersom det bästa jag vet är att drömma.

Well, it's true.

Hade det rätt trevligt igår på Tomboy, kändes kul att snacka en massa saker med Maia. Sedan träffade man lite folk som man inte träffat på länge. Fast musiken har blivit sämre på stället, måste jag erkänna. Det känns inte riktigt som det stället man brukade gå till, det get liksom inte samma känsla längre.

Snart är det en liten släktmiddag hos mamma. Det blir massa paj, yummy.

Morgonmys.

Vaknade för en liten stund sedan och kände mig totalt utsövd. Det har jag inte gjort på länge. Känslan är dock grymt härlig. Ska snart sätta mig ner och skriva lite ansökningar till diverse arbeten.

Igår gick jag till WONKbar på A2 som sagt. Det verkar vara ett rätt okej ställe, men det känns inte som att det kommer bli ett stammis ställe. Jag har tröttnat på att gå ut på klubben bara för att. Jag tyckte om lokalen, den känns bättre än Deep. Visserligen var hela lokalen inte tillgänglig, då det endast pubkväll och det fanns inte mycket folk där, väldigt få människor som man kände igen dessutom. Men uppträdandet av Cabaret Moulin var trevligt. Drack två Pepsi Max och gick sedan hem efter uppträdandet.

Funderar på vart jag och Maia ska ta vägen på lördag. Jag ringde henne igår och vi bestämde oss för att gå ut på lördag. Det var längesedan vi träffades så det ska bli kul att göra något tillsammans igen.

Mycket tankar snurrar runt i mitt huvud och jag känner mig snart klar nog att sätta mig ner för att börja skriva min bok. Jag vill bara vara totalt säker innan jag gör det, jag vill inte att det ska bli ännu ett av de projekt jag lägger åt sidan efter ett tag.

På tal om tankar, en väldans massa olika personer har dykt upp i dem och jag känner mig riktigt saknig. Speciellt efter en viss person, men det känns bara som att den personen är utom räckhåll. Nåväl, någon dag kanske.

Livet leker.

Maia kom och höll mig sällskap när jag jobbade i förmiddags, det var trevligt. Känns mycket roligare att dela ut tidningar om man har någon som man kan snacka med samtidigt. Efter jobb åkte jag hem och kände mig allmänt slut i kropp och huvud. Musklerna (!) värker.

Papret blev inlämnat idag, examination på det imorgon. Hoppas det går bra, känner verkligen inte för att skriva om det.

Helgen var trevlig, speciellt i lördags. Var på Sofias fest och Emmas fest, sedan blev det Wonk. Dansade hela kvällen, snackade med folk och mötte gamla vänner. Underbart.

På fredag blir det bio med Sofia och under veckan är det tänkt att ha picknick med Maia om det är fint väder. Mys mys. Nästa vecka blir det fika med Marie.

Mycket händer och jag älskar det. Det var längesedan jag kände mig såhär levande.

Igen.

Jag är under rekonstruktion, hela mig. Eller kanske snarare mitt liv är. Jag har bestämt mig för att blogga igen. Varför? Jag behöver skriva av mig. En sort utav terapi som jag en gång sysslade med, men det försvann, liksom en del av mitt liv gjorde.

Jag hade kunnat gå in på varför, varenda lilla detalj. En del av mina vänner vet redan, andra inte. Ingen vet allt, det är knappt så att jag vet vad som hände egentligen. Jag bara försvann och nu försöker jag hitta tillbaka. Vilket är svårare än vad man kan tro.

Läs om du vill, eller strunta i det. Jag vet inte om jag kommer att hålla bloggen uppdaterad igen. Jag gillar inte att ge löften eller förhoppningar längre. Jag skriver inte för eran skull, jag skriver för min egen.

Jag ska fundera ut något roligare att skriva, detta blev inte alls vad jag hade tänkt. Fan.

Det är i alla fall fint väder ute här i Malmö. Njut om du kan, för det ska jag göra, med ett stort brett leende på läpparna. I'm untouchable.

Ta-ta for now.