Mindblowing.

Hade förväntat mig någorlunda fint väder i Malmö idag men ack så fel jag hade. Jag tycker inte om när det blåser för mycket. Hoppas på finare väder imorgon för jag har en del saker att göra i stan imorgon. Tycker inte om att virra runt i staden när det regnar och blåser, vem gör det egentligen?

Har på grund av vädret inte gjort särskilt mycket. Skulle egentligen städa men jag sköt upp det. Egentligen är det en bra dag för städning men jag har faktiskt inte orken idag till det. Får bli imorgon eller eventuellt på torsdag. Måste städa innan jag åker till Stockholm bara.

Funderar på att se om 28 Days Later för att sedan för att sedan se 28 Weeks Later. Får nog bli senare ikväll, just nu vill jag bara fortsätta njuta av mitt kaffe och Kaki King i mina öron.

Ska fortsätta vara duktig att lägga in bilder. Jag försöker i alla fall. Close-ups är roliga. Därför lägger jag in denna.

Jag går och fiskar.

Idag har jag varit duktig och lekt "normal" människa. Det vill säga att jag har städat lägenheten, bäddat sängen, diskat och sorterat tvätt. Snart kanske jag faktiskt orkar tvätta den istället för att låta mamma göra grovjobbet.

Snart ska jag hem till mamma och äta middag, sedan blir det förfest hos Emma. Därefter ska vi ut och fiska på Wonk, jag undrar om jag får napp. Jag tror inte det, haha. Man kanske borde skaffa ett spö och en ströhatt.. Njae, eller inte. Men det ska bli kul att gå ut och dansa i alla fall.

Nu ska jag duscha och sedan klä på mig någorlunda fina kläder.

Every morning there's a clean up.

Idag har jag städat, har lite kvar, det vill säga disken. Känns skönt att få bort lite dammråttor här och var dock. Det var mest dammsugaren som fick göra jobbet då jag faktiskt inte hade så mycket saker som låg framme och skräpade. Jag börjar bli rätt duktig på att hålla ordning.

Fint väder idag, blev glad när jag såg att solen sken. Jag älskar solen, jag mår som bäst då. Så den är rätt viktig för mig.

Sitter och lyssnar på Tegan and Sara, de har gått på repeat hela året (ja, alla 6 dagar!) och det får mig att må bra även det. Försöker göra saker som får mig att må bra, att inte tänka så mycket.

Detta året ska bli ett bra år. Det måste det.

Procrastinate more!

Jag säger som Ellen. Även fast det kanske inte är så bra för mig ibland men det hjälper i alla fall i stunden. Det är inte lathet. Att skjuta upp saker. Jag får ju andra saker gjorda när jag väl skjuter upp, eller? Just nu har jag skjutit upp sjukt mycket i och med att jag sover så lite. Jag orkar liksom inte. Skrev i alla fall ett inlägg om det på iKultur, men jag sköt nästan upp det med.

Idag ska man ner till Mormor och byta julklappar och fika. Sedan ska jag väl försöka ta tag i att städa lite här hemma. Vill ju ha fint när jag kommer hem från Trollhättan nästa vecka och inte få ångest över att jag måste städa. Imorgon ska jag och mamma laga knäck och på söndag blir det att packa för hela slanten. Åker ju till Trollhättan på måndag och är borta i fem dagar.

Hoppas verkligen jag orkar gå till Maias TV-spelsfest imorgon. Jag är så sjukt trött och det påverkar min ork men jag vill verkligen kunna vara social med underbara människor och gamla nostalgi-konsoler.

So, like, yeah.

Tycker det behövs en bättre uppdatering av vad som händer just nu, för er som är intresserade. So here it goes.

Förra veckan:
Jag fick upp ögonen för vad som jag länge förnekat och tog tag i det. Städade min lägenhet för att få bort allt det dåliga, allt för att fortsätta må bättre. I över ett och ett halvt år har jag mått psykiskt dåligt, jag borde ha sjukskrivit mig. Fast jag förnekade det och fick en chock hur kasst jag egentligen mått när jag väl tänkte efter. Berättade allt för mamma, hon stöttade mig. Sa att hon var stolt. Jag fortsatte kämpa, det gör jag fortfarande. Nu mår jag så grymt bra.

Jag har bott hos mamma en bra tid nu, vilket inte många vet. Nu är jag redo att flytta tillbaka till min lägenhet, börja om på nytt. För nu ska den bli mer mig, mitt liv är mer mig än någon annan. Det är ju så det ska vara. Det är mitt liv och jag lever bara en gång. Livet är för kort för att må piss och förneka det. Kom fram till att jag ska gå till läkaren, få ett intyg på att jag kan bli deprimerad, stressad och okoncentrerad.

Måndags:
Gick till AiC, sökte jobb. Fanns inga som jag kunde söka med mina "speciella behov". Längtar tills de tar in mig på det andra programmet där jag verkligen kan få hjälp i den takten som känns bra för mig.

Igår:
Slöade. Efter så många dagar av konstant vara i farten behövde jag verkligen ta en paus. Vara mig själv. Lyssnade på musik och la pussel i datorn hela dagen. Spenderade kvällen att prata med en underbar vän som tyvärr bor i Finland. Mådde bra.

Idag:
Gick på informationsmöte om Jobbgarantin för ungdomar. Varit arbetssökande i snart tre månader (enligt Arbetsförmedlingen) och nu är det dags att få en spark framåt, enligt Arbetsförmedlingen. Efter den 21:e november blir jag inskriven och kan få ersättning för detta, vilket är skitbra. Hörde mig från och kan göra detta parallellt med det andra programmet vilket känns skönt, det vill säga ingen stress och ingen press. Min takt, mitt liv.

Gick och förbeställde Wrath of the Lich King och sedan besökte mammas jobb. Blev bjuden på lunch där. Så jävla god mat.

Mammas lägenhet är snart färdigrenoverad och det blir verkligen grymt fint. Hon kommer trivas så oerhört bra och det är så skönt att hon äntligen får en förändring.

Imorgon blir det ett besök på härliga Gyn för att ta cellprov. Känns läskigt men det är bäst att vara på den säkra sidan då folk i släkten haft cellförändringar.

Det var väl allt? Jo, jag tror det.

I take a little more for me.

Det känns konstigt att vakna klockan åtta och inte kunna somna om, för att man fått nog med sömn. Konstigt, men bra. Känns som att jag har fått någorlunda pli på min dygnsrytm och det är verkligen sant, man mår bättre.

Det känns skönt att vakna och tro att det är söndag och sedan komma på att det bara är lördag. Härligt med sådana överraskningar.

Ska snart hem till mig och fixa det sista i min lägenhet.

Ny månad. Inte långt kvar tills 2009 nu. Det ska bli ett bra år. Det har jag bestämt.

You're so tragedy.

Städmani, det är helt sjukt. Skrubbar, torkar, dammsuger, sorterar, kastar.. Skönt, skönt. Mår bättre och bättre varje gång när jag kommer in i lägenheten, framsteg. Jag kommer trivas där till slut.

ComHem suger fortfarande. Teknisk support, my ass. De har fan verkligen bara ludd i skallen. "Bredbandet och telefonen funkar inte, det är helt dött." Efter några minuter: "Ringer du från vår telefoni?" "Nej. Från MOBILEN. Jag sa ju att telefonen är DÖD." Seriöst, hur svårt är det att lyssna? Det är fortfarande dött, så antagligen jävligt svårt.

Var på City Gross med mamma idag. Handlade lite saker. Vi sitter och gör korsord om eftermiddagarna, sitter och snackar om allt och inget. Känns skönt att vi har en sådan bra relation. Det är bara synd att jag har tagit den förgivet, men jag har varit sjuk. Var en jävel på att gömma hur sjuk. Det blir så, ångesten, skammen, besvikelsen, rädslan. Därför känns det skönt nu. Höra att hon är stolt över mig värmer mer än vad hon någonsin kan ana.

Blir mycket Tegan and Sara nu, spelas på högvarv i min stereo, mobil, datorn. För den musiken får mig att må bra.

Längtar tills jag gör mitt inplanerade köp. Ska bli så grymt skönt.

Imorgon ska jag nog träffa Maia. Finaste vännen. Saknar henne mycket. Vi borde träffas oftare.

Städar bort det gamla jaget.

Mammas hem håller på att renoveras, mitt egna internet är dött. Jävla ComHem, ringt dit tre gånger denna veckan. Nu idag fick äntligen mor min sitt internet tillbaka, vilket känns skönt.

Under tiden har jag städat, städat och åter städat. Jag är inte klar än. Vill bort med det förflutna, radera allt av den dåliga tiden, sorgen, depressionen. Jag var sjuk, jag borde ha sjukskrivit mig och det är inte förrens nu jag har insett hur lågt jag verkligen hade sjunkit. Det är skrämmande men befriande att jag äntligen tar tag i det. Är så mycket starkare nu. Mamma är en klippa, hon är bäst. Hon hjälper, säger att hon är stolt över mig. Jag är ingen besvikelse.

Alla brev är borta, mycket ska bort. Allt som har lögner med sig, allt som känns tungt. Få saker blir undangömda, aldrig glömda. För att ha något att minnas, något som påminner en om misstagen man gjort, något som påminner hur stark man blev av dem. Men det mesta ska bort. Du ska bort. Mitt gamla jag ska bort.

Fortfarande arbetssökande, försöker så gott jag kan. Har blivit anmäld till ett annat ställe som ska göra det lättare för mig med mina behov, mina hinder. Vill dit nu men det kunde ta flera månader.

Men jag mår bra, så oerhört bra nu. För jag vet att allt blir bättre, allt blir bra till slut.

I chill with such skill.

Dags för jobb snart, solen skiner så jag hoppas på att det är fint väder under hela arbetspasset.

Borde städa, rensa bort lite saker från golvet. Förhoppningsvis hinner jag det i helgen, om jag finner en lucka i mitt hektiskta schema (shit, hur fick jag så mycket att göra under helgen?)

Nåväl, det ska nog gå bra.