Soz.

Segt med uppdateringar på sistone, jag vet. Ber om ursäkt men jag har haft tankarna på annat håll. Kan berätta lite om vart de varit:

Jag har just nu börjat skissa på ett eget litet projekt, något som jag ser fram emot väldigt mycket. Har blivit inspirerad och känner att det börjar rycka i fingrarna lite. Hur som helst, kan inte gå in på det djupare än såhär just nu eftersom det fortfarande inte har passerat "startgroparna" än. Men det kommer det göra och då lär jag definitivt uppdatera er om saken.

Idag har jag surfat runt på hemsidor av olika fotografer och dylikt. Snubblade över den här sidan och blev riktigt imponerad. Längtar tills jag själv kan göra något dylikt, grunge är en sådan häftig stil när det gäller att ta foton och redigera dem. Men jag måste införskaffa en digital systemkamera först. Kanske lite svårare sagt än gjort, men det är skönt att ha ett mål i alla fall!

Människor från det förflutna har även dykt upp och jag anser att allt händer av en mening. Vad framtiden har att erbjuda är något som visar sig, helt enkelt.

Den nya designen på bloggen har lagts åt sidan lite, tyvärr. Just nu är jag halvt sjuk men är på bättringsvägen tror jag. Dessutom är min mamma så sjukt bra! Vill bara påpeka det.

Extas x 3.

Så kommer det bli. Tre gånger. För jag ska se Tegan and Sara i Lund, Köpenhamn och i Stockholm. Why not liksom? Folk spenderar så mycket pengar för att se ens favoritband/artist EN gång, jag spenderar lika mycket (om inte mindre) för att se mitt favoritband tre gånger. I'm feeling lucky.

Imorgon ska jag till Friskis & Svettis med Fredrik. Idag känner jag mig riktigt trött, jag vet inte varför men jag har känt mig enormt trött de senaste dagarna. Men det är väl som sagt att man har haft mycket att tänka på.

Känner mig riktigt tursam just nu. Jag lever liksom på en härlig känsla och vad som gör det ännu bättre är att jag märkt hur jävla stark jag egentligen är. Inte fysiskt, men jag jobbar på det med! Jag finner inga ord. Jag förvånar mig själv varje dag, speciellt de två senaste dagarna.

Fick ett svarsmail. Det väntas ett till. Jag hatar att vänta men på något sätt så berör detta inte mig så värst mycket längre. Händer det så händer det och händer inget så kan man inte ändra på det. Vi får se helt enkelt.

Extas.

Idag har jag fixat biljett till Tegan and Sara konserten i Lund, 21 november. Helt underbart. Jag längtar så in i helvete.

Sitter just nu och lyssnar på The Cranberries och dricker kaffe. Brukar inte dricka så mycket kaffe nuförtiden men idag är jag utmattad av allt tänkande fram och tillbaka. Träffade Jette och vi pratade om mailet. Jag har svarat på det idag. Vet inte riktigt vad jag skulle skriva.. tankarna fortsätter snurra och retas med mig. De vill inte bli klara. Jag vet kanske inte vad jag vill?

Jag saknar mina systrar oerhört mycket just nu men jag finner det svårt att säga det till dem. Det har blivit svårt att prata om allt. Jag vill inte störa. Jag vill inte störa någon alls.

Tänker positivt, försöker det varje gång något negativt kommer upp. Det är kanske därför jag är så utmattad idag. Så mycket negativitet som måste ersättas med positivitet för att det finns så mycket inom mig som bunkrats upp under åren. Det är första gången på över 10 år som jag möter på halva vägen. Jag är mogen men ändå smått panikartad just nu.

Trots allt som händer ser jag fram emot allt fint som händer under hösten, saker som får min vardag att ljusna. Saker som värmer.

Epiphany.

Fick en idé när jag duschade innan idag. Jag hoppas att jag kan fullfölja den. Ett lite special project som jag eventuellt kommer berätta mer om senare, när allt är klarare för mig och jag har en viss plan. Min tanke var att jag skulle spåna vidare på idén idag, men..

Jag fick ett mail och mina tankar blev upptagna av något annat. Det är sådana här situationer jag önskar att jag hade något stadigt att luta mig åt. Jag vet inte vem som vill lyssna.

I heart hole Liz Feldman.

Liz: Listen the past is a prolog which is a brief glimpse if what can happen in the feature which will be the epilogue but you wouldn't know any of those words because you can't read can you Shane?!

Shane: What?

Liz: Exactly!

Handhygien.

Gick till apoteket idag för att köpa handdesinfektionsmedel. Det hade sålt slut på morgonen inom 15 minuter. Var det någon som sa svininfluensa?

Har varit på vårdcentralen idag och ville kolla upp min rygg. Fick beskedet att jag skulle styrketräna och konditionsträna. Fungerar inte det så ska jag komma tillbaka. Det är tur att jag har Friskis & Svettis gymkort nu.

Såg Inglourious Basterds med Pumba i helgen. Den var bra men lite smått seg emellanåt. Har hämtat ut biljetterna till Flickan Som Lekte Med Elden, kan knappt bärga mig!

Guano Apes släpper nytt album 2010. De åker på turné därefter. Jag kan dö lycklig om jag får se dem live.

På fredag blir det Tomboy!

Switch.

Hej alla som läser min blogg. Jag kommer nog snart ändra lite på min layout. Har redan börjat så smått. Jag är rätt nöjd med den nuvarande, dock känns den lite tam. Jag får se vad jag kan klura ut. Fast känner jag mig själv rätt så kommer jag nog glömma bort det inom snar framtid. Låt oss hålla tummarna att jag inte gör det.

Det var nog allt för mig idag. Ha det fint allihopa.

Twins!

Klockan 00.30 inatt blev jag moster till två fina tvillingar. Jag känner mig superglad och lyckligt lottad att bli moster igen! Helt obeskrivlig känsla! Kan knappt förstå att jag har tre syskonbarn. Så jävla underbart! Väntar på att Lisa ska ringa så man kan gratulera henne.

Sedan får jag gratulera Linda och Nicklas på deras årsdag som var igår (tror de), må ni få många fler lyckliga år tillsammans!

Hade det riktigt kul på Wonk igår. Dansade loss och firade den stora nyheten! Ibland är fuldans riktigt riktigt befriande, hur störd man än ser ut. Ormen is the shit!

Fått reda på en del uppmuntrande saker också, det stärkte mitt självförtroende lite. Eller ja, man blev smått smickrad. Komplimanger är bra, eller direkta sanningar. Blickar också för den delen.

But for now, I'm untouchable!

Waiting for the good news.

BRA NYHETER! Men sparar de bästa till sist!

Igår promenerade jag som sagt till Fenix för ett möte. Jag fick besked om att jag ska få gymkortet nästa vecka, awesome! Dessutom berättade jag för Fredrik att jag hade haft kontakt med min socialsekreterare om att gå till tandläkaren. Jag hade fått fel uppgifter enligt Fredrik och det är min fulla rätt att få gå till tandläkaren även om det inte är akut. Kändes skönt. Nästa vecka får jag en ny socialsekreterare (mitt 5:e eller 6:e byte detta året pga att medborgarkontoret är knasiga) och jag måste gå genom allt igen. Fast denna gång med Fredriks hjälp, vilket känns skönt. Längtar till att få det gjort så jag kan fokusera mig på att få nya glasögon.

Idag promenerade jag och mamma till Jägersro Center för att inhandla lite mat. Vi köpte även Män Som Hatar Kvinnor på DVD. Vi ska snart se Flickan Som Lekte Med Elden tillsammans också. Längtar som fan! Det blev även två toppar som inhandlades, jag utmanade mig själv och köpte ett par randiga. Det har aldrig hänt förr. Men de var snygga, faktiskt!

Nu till nyheternas nyhet! Man får ju spara det bästa till sist! Syster Lisa ligger just nu på förlossningen, det vill säga att jag (igen) och Linda kommer bli mostrar, mamma kommer bli mormor igen och min mormor kommer bli gammelmormor igen, antagligen inom det närmsta dygnet! HELT JÄVLA UNDERBART! Man är lite smått avis på sina systrar men även så sjukt glad för deras skull. Jag är mest glad och lycklig. Att få bli moster är den bästa gåvan de någonsin gett mig.

One step closer.

Jag fortsätter med mina promenader och jag njuter av dem. Igår tog jag en liten promenad runt Ögårdsparken i det fina vädret. Idag ska jag promenera upp till stan igen eftersom jag ska ha möte på Fenix. Hoppas på att jag snart ska få mitt gymkort, det hade varit riktigt nice.

Jag har inget direkt planerat i helgen och jag tror att det kommer bli en hemmahelg. Förutom ikväll då jag eventuellt ska en sväng till Maia, hon fyller år. Nästa helg blir det bio i alla fall!

Ironiskt eller ej, jag hade tänkt att börja gå på kung fu-passen igen nu när jag känner mig bättre. Så har de börjat med terminer och då terminsavgift. Har tyvärr inte råd med det nu så jag får vänta till nästa termin, dvs början av nästa år. Lite trist men då har jag åtminstone något att se fram emot och jag får fortsätta hemma med det jag kan redan. Jag tog en paus eftersom min rygg blev dum och jag fick en av mina svackor.

Svackan är över och jag mår bra. I tisdags var det första gången i mitt liv jag inte kände ångest över att betala mina räkningar, trots att jag har riktigt lite att röra mig på dena månaden (det är därför jag valde att inte betala terminsavgiften för då hade jag haft 600 kr kvar att leva på denna månaden). Istället betalade jag dem och kände mig glad över att få det gjort. Riktigt skönt!

Lägger in en bild på mig, färgade håret för en vecka sedan och så här ser jag ut nu:

Take a walk with me.

Idag vaknade jag tidigt och gjorde mig i ordning i lugn och ro. Bestämde mig för att promenera till stan och kände mig riktigt stolt när jag väl var framme. Handlade två skjortor och gick runt i affärer medan jag lyssnade på fin musik. I min egna lilla värld, det kändes skönt. Träffade Monica vid tre, vi satte oss på Glassfabriken och fikade i några timmar. Det var riktigt trevligt, fint sällskap uppskattas alltid.

Imorgon ska jag till Fenix och träffa Jette, känns riktigt bra att få komma igång igen. Saker och ting börjar ljusna och det har varit några intressanta veckor utan kontakt med Fenix. Det har nästan känts lite tomt att inte kunna samtala med dem men samtidigt som en utmaning. Jag tror de kommer bli glada över hur jag mår just nu.

Mamma frågade om råd idag. Jag svarade så gott jag kunde. Jag är stolt över henne. Jag känner mig oerhört smickrad över att hon frågar mig om råd.

Har nästan precis betalat mina räkningar och sett över min ekonomi för månaden. Blir till att hålla hårt i pengarna eftersom jag fick betala TV-licensen denna månaden. Hade helt glömt bort den. Äh, allt kommer att gå bra! Jag är inte orolig. Jag slösar inte pengar när jag vet att jag inte har mycket att slösa helt enkelt. Common sense.

Huvudbry.

Det blev Wonk igår. Hade det rätt trevligt och kom hem rätt sent, eller tidigt beroende på hur man ser det.

Har skrivit en krönika till Skev, RFSL Ungdoms medlemstidning. Nu ska jag gå och vila, för min huvudvärk håller på att döda mig långsamt.

Men annars är allt bra, faktiskt. Skriver mer nästa gång.

Produktiv.

Idag gjorde jag något som jag inte gjort på länge, gick upp när jag vaknade för första gången. Detta var vid sju-tiden. Gjorde en kopp te och läste klart The Monk Who Sold His Ferrari av Robin S. Sharma. Rätt intressant faktiskt och jag skulle mycket gärna rekommendera den boken för folk som är intresserade av att kanske ändra sitt tänkande eller syn på livet. Själva metoden i boken är rätt enkel och lätt att komma ihåg. Sedan läste jag en annan bok, som visserligen var intressant och gullig, men inte lika givande.

Därefter tog jag en dusch och bestämde mig för att gå ut på en promenad. Jag hamnade på Jägersro Centrum, handlade hårfärg och prövade lite kläder. Ska nog dit imorgon också efter att jag har tänkt över saken, kanske blir till att köpa en skjorta eller två och ett linne. Tycker jag behöver det.

Det har varit en givande dag och än är den inte slut. Det känns skönt att vara nöjd med dagen än så länge. Fick lite gjort, bl.a. ett samtal till Soc och fick min mamma att le när jag gav henne en sten där det stod Lev! på. Det värmdes.

Igår vart jag och såg The Sounds på festivalen, de var mycket bättre än A Camp men jag har inte mycket tillförs när folk röker som en skorsten och dricker öl på scen. Jag vet inte, det är liksom inte tufft eller ett bra budskap i min mening. Det är skönt att festivalen slutar idag, så jag kan åka in till stan utan att trängas bland folk som inte ser sig för.

Imorgon blir det nog lite dans på Wonk. Träffade Emz och Hannso igår och de tyckte jag skulle dit. Kan bli trevligt!

I feel it in my bones.

Jag kan inte sluta lyssna på Tiëstos kollaboration med Tegan and Sara som släpptes igår för lyssning. Så jävla catchy. Jag förstår inte hur de lyckas, jag gillar inte sån här musik för det mesta - fast Tiësto har alltid varit OK - men denna låten fastnade direkt. Älskar låttexten.. och låten gör mig glad och får mig att vilja dansa.

A Camp vart inte så himla imponerande igår, kändes lite tamt. Imorgon blir det tydligen The Sounds med Pumba, hoppas de är bättre!

Waiting.

Sitter och lyssnar på A Camp och värmer upp inför ikväll. Det blir en sväng till festivalen för att se dem där med Pumba. Man får väl passa på när de väl uppträder antar jag, Nina Persson sjunger ju inte helt fel heller.

Annars sitter jag och väntar mest. Känner mig smått hungrig. Ska nog ta mig lite frukt.

I have issues.

Sov hos mamma idag och hennes lägenhet är känd för att attrahera en del olika insekter och spindlar vilket inte riktigt går hand i hand med mina fobier. Hur som helst så vaknar jag och när jag ska in på toa märker jag att där sitter en stor spindel inte långt från toalettdörren. Det är nu min fobi kickar in och jag vågar inte gå in på toa förrens mamma kommer hem och jag ber henne ta bort spindeln. Just i den sekunden slog det mig att jag kunde gå hem till mig själv och gå på toa där, istället för att vänta flera timmar på mamma. Jag bor cirka fem minuter ifrån min mammas lägenhet.

Igår såg jag Anna Ternheim med fint umgänge. Anna var underbar som vanligt. Jag vet inte varför men hon facinerar mig något så enormt mycket.

Det är allt jag orkar skriva idag, nu ska jag krya på mig.

Shortice.

Drog till Wonk igår. Det var trevligt. Riktigt mycket folk, det märktes att det är Malmöfestival. Musiken var kanske inte den bästa, fast det gick att dansa till!

Ikväll ska jag se Anna Ternheim på festivalen! Det ska bli mys. Kommer få träffa Cicci, min hjälte! Dessutom kommer Pumba, yeah!

Kort uppdatering bara. Kanske blir mer imorgon!

TGIF.

Var en tur på banken i förmiddags och när jag skulle hem var jag så inne i mina egna tankar att jag hamnade på fel buss. Tur att jag inte hade bråttom till något annat. Jag vet inte om det har hänt mig förr, det kändes lite komiskt. Dagdrömma är trevligt ibland.

Jag är nog helt frisk nu. Jag tror det i alla fall. Vilket känns skönt för då har man inte det hängande över sig på söndag då man ska se Anna Ternheim, det enda jag känner för att göra på Malmöfestivalen. Vill helst bojkotta festivalen den resterande tiden. Känns som att det är mest fulla puckon där, visserligen inte alla, men det är puckona som syns och hörs mest. Dessutom HATAR jag folkmassor. Jag hatar att trängas och att bli trängd. Nä fy fan. Jag ska inte ens gå in på bussarna under Malmöfestivalen för då får jag bara psykbryt.

Skissade lite igår på ett tröjmotiv som jag vill ha. Detta blev resultatet:

Ska fixa till det lite innan jag bestämmer mig för att trycka tröjan. Än så länge är jag nöjd i alla fall.

"Well we called him Nick, cause like, Nicholas Cage, like, we thought it was funny that he lived in a cage, like, I don't know." - Sara K. Quin about her ex-petbird.

Give Chase.

Kan inte sluta lyssna på den låten. Så himla bra. Det är en låt som jag verkligen vill att Tegan and Sara spelar in.. Nåja, live-version duger!

Blev lite inspirerad av låttexten så jag gjorde ett wallpaper av det. Det kan förnärvarande ses här.

Börjar må bättre nu, förkylningen verkar gå bort!

Just keep sneezing.

Inte gjort så mycket idag. Tanken var att jag skulle in till stan och träffa Vicky, men hon tyckte jag skulle stanna hemma pga min förkylning. Så jag gjorde som hon sa och har försökt kurera mig så gått det går med flera koppar te.

Har även pratat med mamma och peppat henne inom en viss sak och jag känner mig väldigt stolt över henne. Sedan såg vi Cold Case tillsammans, vilket har blivit en god vana nu. Den serien är bara så underbart bra.

Ikväll känner jag mig lite bättre och jag hoppas att förkylningen har börjat avta. Det räcker att ha mensvärk, liksom. Eftersom jag mår bättre känner jag mig lite givmild och bjuder på en bild:


Mark, Jag och Jonas! Det är världens bästa Noja som tagit den under paraden, Stockholm Pride 2009.

79.

Failure is an opportunity.
If you blame someone else,
there is no end to the blame.
Therefore the Master fulfills her own obligations
and corrects her own mistakes.
She does what she needs to do
and demands nothing of others.

79, Tao Te Ching. Stephen Mitchells översättning. Tycker inte detta stycke behöver någon vidare förklaring.

Sneez.. Err, greetings!

Vaknade i morse och kände mig ännu sämre än vad jag gjorde igår. Nu är jag förkyld på riktigt. Det kanske behövs att jag blir sådär riktigt förkyld för att sedan bli riktigt frisk. Orkar inte med allt pendlande fram och tillbaka och vara orolig att bli sjuk men sedan inte bli det alls. Så denna förkylning är faktiskt välkommen, tro det eller ej. Jag har tampats med värre.

Bortsett från förkylningen mår jag relativt bra. Det känns fortfarande konstigt att skriva "bra" men jag mår inte dåligt, inte psykiskt, inte på det sättet som jag gjort innan. Jag är heller inte rädd längre för att må bra och att leva i balans. Jag är mest rädd för att vara sårbar och det är väl något som de flesta är rädda för. Det har inte varit lätt att börja släppa saker och ting eftersom ens tankesätt har varit på ett och samma sätt i flera år, det är riktigt jobbigt att ändra sådana rutiner som tankarna i mitt huvud ger mig. För första gången på väldigt länge är jag positiv. Jag känner mig stark och jag känner mig modig. Jag känner mig värd och jag känner mig värdig. Jag känner mig själv.

För tre år sedan var jag ett vrak och jag höll allting inne, jag levde i ett förhållande som var destruktivt för mig själv, för oss, för människor runtomkring. För två och ett halvt år sedan var jag ännu värre. Jag höll fortfarande allting inne, relationen var slut men jag hade aldrig känt mig så ensam men ändå så fri som när det tog slut. För ett år sedan var jag isolerad och psykiskt självdestruktiv. Jag led av sömnbrist och jag kunde inte glädjas av någonting. Jag ljög för mig själv och alla andra och jag blev en jävel på att låtsas. Jag behövde hjälp och jag berättade allt för min mamma. Jag skämdes. Hon dömde mig inte, hon gjorde tvärtemot det jag fasat för att hon skulle göra och det gav mig kraft att ta tag i mig själv. På bara några veckor hade jag vänt om väldigt mycket av mitt liv men jag mådde fortfarande dåligt. Jag hade accepterat att jag var sjuk och det är något av det bästa jag gjort i mitt liv. Jag såg på depressionen med andra ögon, såg vad den hade gjort mot mig och jag bestämde mig för att hitta ett sätt att leva med den. Idag, nuläget, kan jag höra mig själv säga att "så här bra har jag inte mått på flera år", jag kan inte ens minnas när det var jag mådde så här bra. Jag är stolt över mig själv. Jag känner fortfarande skuld och skam men jag vet innerst inne att jag är värd mer än vad jag (eller någon annan för den delen) gjort mot mig själv.

Du sa att jag aldrig skulle hitta någon annan som skulle älska mig, ingen annan skulle tycka jag var snygg för att jag var så jävla ful. Ingen annan skulle vilja ha mig om du lämnade mig. Du hade fel, så jävla fel.

Jag tror jag har feber. Det kanske är därför jag skriver så mycket om det förflutna. Eller så ville jag bara få ut vissa saker. Det förflutna har visserligen skapat den jag är idag och trots allt som hänt är jag glad för de erfarenheter jag fått och jag försöker använda mig av dem på ett positivt sätt. En sak till, jag är tacksam för alla som stått ut med mig och som jag idag kan fortfarande kalla vänner och familj. Samt tack till de som läser detta, varför ni gör det har jag ingen aning, men tack!

Happy International Orgasm Day!

Helt underbar dag egentligen. Fler sådana dagar behövs, där man främjar lust, njutning. Det sköna i livet.

Har spenderat dagen med att läsa Tusen Små Bitar av James Frey. Har dragit mig länge för att läsa den boken men nu när jag väl gjorde det kunde jag inte lägga mig ifrån den. Har redan läst över 300 sidor i den. Den är som ett knytnäveslag i magen i början. Den är hemsk, brutal och den äcklar en. Men den är ren och den är sanning. Det är längesedan jag läste en sådan här bok. Jag minns då jag läste Yolanda - en bok som fick mig att må riktigt riktigt dåligt. Det var sanning det med, slående sanning och det gjorde ont att veta. Jag kan inte riktigt jämföra dessa böcker med varandra men de båda har i alla fall fått mig att uppskatta det liv jag lever mer. I alla fall för stunden.

Tror jag håller på att bli förkyld. Jag är smått snuvig och nyser rätt ofta. Annars är allt väldigt lugnt. Jag längtar tills jag får pengar i slutet av månaden för då ska jag köpa ett par böcker jag såg på Sök & Finn för några veckor sedan. Böcker som jag länge sett fram emot att läsa.

First realize that you are sick;
then you can move toward health.

En del av stycke 71 i Tao Te Ching av Lau Tzu, översättning: Stephen Mitchell. Denna bok nämns även i Tusen Små Bitar. Just dessa två rader är betydelsefulla för mig.

Tyst gisslan.

Idag har jag läst klart A Maiden's Grave skriven av Jeffery Deaver. Väldigt bra faktiskt men jag älskar hans böcker så jag är inte förvånad över att jag tyckte om boken.

Tänkte jag skulle spela Sherlock Holmes vs Jack The Ripper och se hur det spelet är.

Vet inte riktigt vad jag ska skriva just nu, so I bid you farewell for now.

Avtryck.

Det känns som att varje gång jag trycker på "nytt inlägg" så förlorar jag en stor del av det jag tänkte skriva, precis som att min hjärnhalvor strejkar. Jag brukar kalla den the link of DOOM eftersom det slår aldrig fel. Nästan. Vad som istället händer därefter är att jag tvingar mig själv att skriva någonting, oftast kommer det ut något riktigt meningslöst som att jag bakat kladdkaka (okej, aldrig skrivit det, men jag bakade kladdkaka idag!) eller något sådant. Därefter börjar lite av det jag från första början tänkte skriva dyka upp - men då är det inte samma sak längre.

Detta hände mig precis. Jag hade något speciellt att skriva om men det raderades ur mitt minne så fort jag tryckte på den där jävla länken. Jag tror att mitt medvetande försöker jävlas med mig.

Förövrigt finns det i mina tankar och i mina tankar är allting i säkert förvar. Oroa dig inte för det finns avtryck av något som kan vara skrämmande och lockande. Det finns inga garantier och det finns inga måsten. Jag lovar inget för det behövs ej, allt är som det ska och det är det enda som gäller. Kraven kommer från livet och det är där jag är, med allting och ingenting men kom ihåg en sak: vi styr livet alltså är kraven våra. Allt är relativt och just nu är det precis som det ska vara, precis som det är. Det är äventyr och gåtor och hemligheter och det behöver inte vara tryggt. Jag behöver inte välja väg eftersom jag har redan en karta. Jag kommer inte välja åt någon annan. Jag kan bara guida och visa den väg jag själv går. Du kan följa mina avtryck om du vill.

Växtvärk?

Vissa människor är fan pinsamma. Då menar jag inte pinsamma på det sättet då man skrattar MED dem för att de bjuder på sig själv. Utan på det sättet då de verkligen har ett för stort ego och inte förstår att de gör livet surt för sig själv. Tror det brukar vara dem som man säger "väx upp" till?

Det är inte det att jag drabbas av det. Jag tycker bara det är synd om de som verkligen drabbas av det, som inte ser och inte förstår att just den person som de känner så innerligt för mår så dåligt i sig själv att den inte ens orkar inse eller ta tag i sina egna problem. Utan den rymmer, får folk att älska den, snyltar och är fortfarande inte nöjd med livet. Svaret är faktiskt enkelt att hitta, men en sådan person skyller oftast på andra än sig själv.

Illa, men sant. Det är inte bara sig själv som drabbas utan alla runt omkring en. Väx upp, inse och handla därefter. Tro inte att någon kommer göra det åt dig. I alla fall inte om du inte vågar erkänna för dig själv att du behöver hjälp.

Anledningen till detta inlägg? Ja, om någon tar åt sig är det väl bra. Ingen nämnd, ingen glömd och ingen förargad. Dessutom kunde jag lika gärna skrivit om mig själv. Men det vet inte du, eller hur?

Jag mår rätt skapligt just nu - but what about you?

Post-birthday.

Hade en fin dag igår. Åkte till stan med mamma och handlade saker som ska främja min kreativitet och allt jag behöver nu är att röja lite så jag kan börja med mitt projekt. Får ta ner min superstora datorskärm som tillhör min gamla dator från matbordet eller något. Det känns oerhört härligt att äntligen vara motiverad till att göra någonting.

Efter vi shoppade så åt vi god mat på Casa Mia. Så sjukt god pasta de har där. Man vill bara äta där igen, igen och igen! Jag är visserligen frälst på italiensk mat så om man vill imponera på mig går pasta hem. Ett extra plus är om du vet namnen på de olika pasta-sorterna. Har börjat lära mig dem nu och det är nästan ett helt projekt i sig. Onödigt vetande, javisst, men kul ändå.

Har läst klart Jeffery Deavers The Bodies Left Behind och den var grymt bra. Älskar hur han skriver och förvånar läsaren. Ser fram emot nästa bok som jag ska läsa med honom.

Snart ska jag dricka lite Pepsi Max och käka barbecue-chips, bara för att jag kan. Jag ska njuta av att njuta av livet, medan det leker som det gör nu. Det är min förtjänst, lite av mammas också, och jag är värd det.

Vill tacka alla fina människor som gratulerade mig igår - och lite idag - så tack!

Birthday.

Jaha, då var man 24 år och det känns inte ett dugg äldre än 23. Har fått höra från vissa personer att 24 är en bra ålder, det hoppas jag det är. Eller snarare, jag ska göra det till en bra ålder. Så det så!

Vaknade av ett SMS i morse från Linda som gratulerade mig med en fin bild på Minna. Fick en SMS-glass av Lisa lite senare. Ibland kan SMS göra väldigt mycket faktiskt. Loggade in på Facebook och hade fått en drös av gratulationer och de har ännu inte slutat. Intressant hur mycket internet kan bidra till.

Ska på restaurang ikväll med min kära moder och äta god mat.

Stockholm Pride 2009.

Jag kom hem från Stockholm igår efter ett väldigt fint Pride. Det märks att man inte orkar lika mycket ju äldre man blir, känner mig rätt så sliten efter en hel vecka av stressande fram och tillbaka. Det känns även som att man inte hann med allt ändå, det gick så fort och det fanns människor man knappt hann träffa, om man ens träffade dem över huvud taget. Visst, det är sådant som händer och jag kände att jag verkligen ville få ut så mycket jag kunde av de pengar jag lagt på att åka upp till Pride i år. Dessutom ville jag köra mitt eget race, gå på det jag ville gå på och inte anpassa mig så mycket efter andra. Det funkade. Tänkte att jag skulle försöka summera allt så gott jag kan.

Måndag 27 juli
Jag går upp tidigt på morgonen efter att knappt kunnat sova någonting. Hur som helst tar jag mig till stationen och åker med första klass upp till Stockholm. Jag får en torr bulle till frukost och lite kaffe, samt något pålägg i en plastförpackning som såg väldigt skeptiskt ut. Juice och drickyoghurt också, det lät jag vara tillsammans med påläggen.

När jag väl anlänt till Stockholm Central irrade jag runt efter ett skåp där jag kunde dumpa mina saker, det tog ett tag innan jag hittade en växelautomat och skåp relativt nära varandra. 50 kronor kostade det - fast jag ville inte dra runt med mina saker tills Annie (som jag skulle bo hos) slutade.

Därefter gick jag till Pride House för att hämta ut min dogtag och mitt Pride-armband. Stod i fel kö (såklart, typiskt mig) men det är sådant som händer. Därefter hängde jag lite på Pride House och hittade fina vännen Maia hängandes vid en föreläsning tillsammans med Fie. Jag lullade runt lite mera och hamnade sedan på Plattan där Kim nästan snubblade över mig.

På eftermiddagen hämtade jag ut min packning och sedan begav jag mig till Skärholmen för att möta upp Annie, handla på Systembolaget och sedan dumpa av min packning. Vi åkte sedan in till Pride Garden och tittade på invigningen med Annie och Angelica, Kim kom och gjorde oss sällskap en stund. Väntade förgäves på att Magnus Betnér skulle dyka upp och när han väl gjorde det så snackade han på tok för lite. Det var lite av en besvikelse. Gick sedan till Plattan, mötte upp Kim och vi drog till Tantolunden, träffade hennes vänner och drack lite bira. Sedan var det dags för sömn.

Tisdag 28 juli
Vaknade relativt tidigt och blev bjuden på frukost av det kära paret man bodde hos. Gjorde mig därefter i ordning och drog in till Pride House för mera häng och föreläsningar. Hälsade på några vänner. Träffade Kim och hängde med henne mot kvällen. Kvällen avslutades med Tantolunden igen. Det var sjukt mycket folk där och jag kände inge vidare pepp. Var mest trött och ville sova.

Onsdag 29 juli
Drog till Pride House runt lunch-tid och hängde där. Lyssnade bland annat på Tiina Rosenberg och därefter kollade dildo-kubb med Cissi Ramsby. Sprang på Gisela och spenderade den större delen av tiden vid Pride House med henne. Därefter drog jag till RFSL-huset och besökte RFSL Ungdoms 10-årsmingel. Shit vilken nostalgi måste jag säga! Där var massa gamla bilder från förr och filmer från IDAHO och Hultsfred.. Ja, det var minnen det!

Efter minglet drog jag till Pride Park och mötte Flax som jag inte sett på år och dar! Hängde utanför Parken med dem lite, drack lite bira och hade det allmänt trevligt. Drog senare in till Parken och kollade runt i tälten, lyssnade på A Camp och hamnade på dansgolvet med Kim en stund innan jag begick mig ut. Träffade Sanna utanför och vi hängde kvar ett tag, det slutade med att vi missade sista tunnelbanan hem och fick ta taxi hem till Giselas flickvän och sova där.

Torsdag 30 juli
Åkte hem till Annie för att byta kläder och ta en dusch innan jag begav mig till staden igen. Hoppade av vid Gamla Stan och promenerade ner mot T-Centralen / Stockholm Central för att ta en liten paus från allt. Väl vid Centralen träffade jag Tuuli och hans flickvän, väldigt trevligt! Drog till Pride House en sväng för att senare bege mig till Schlagerkvällen i Pride Park.

Väl vid Pride Park sprang jag på Flax och hennes flickvän, mötte några av deras vänner. Träffade Ulle som undrade hur det gick med min flickvän. Fick berätta att det tog slut för 2½ år sedan. Det är inte lätt när man inte träffas så ofta! Kvällen spenderades inne i Pride Park då vi såg på uppträdanden och blev dyngblöta på grund av regn. Fick i alla fall en gratis poncho av en snäll tjej så jag och Ulle blev glada.

Fredag 31 juli
Mötte Jenny på Systembolaget av en slump och därefter Ulle och Cissi. Hängde med dem största delen av dagen. Vi käkade på Burger King och lyssnade därefter på Maud Lindström. Sedan drog vi till Pride Park. Fick äntligen träffa Casper efter sisådär 7 (!) år av mail-växlande! Caspers gäng drog med mig till Club Caliente där det dansades loss. Jag var nog inte så nykter heller, men man lever bara en gång!

Lördag 1 augusti
Paraddags! Mötte Noja och fikade med henne tills Paraden drog igång. Vi hoppade in bakom QX-vagnen men det blev för trångt där. Vi hamnade sedan bakom Anarcho-Pride, där var det relativt lugnt. Träffade Jonas och Mark, vilket gjorde min dag. De är så fina!

Därefter gick jag och Noja runt i Pride Park och tittade i tälten, var lite sociala med diverse folk som man hejade på. Sedan började Paradgalan och Andreas Lundstedts tal berörde mig riktigt mycket. Fram emot kvällen mådde jag riktigt illa och fick åka hem till Annie och sova strax efter tio. Hade jag stannat kvar så hade nog min mat för dagen kastats upp mitt bland folk och det är ju mindre charmigt.

Dessutom vill jag bara säga att min mamma gjorde något som betydde så oerhört mycket för mig under denna dagen. Hon är bäst.

Söndag 2 augusti
Vaknade och snackade lite med Annie innan jag åkte hem. Drog hem till mamma och åt spagghetti. Mums.

Jag har säkert glömt jättemycket men jag förde ingen vidare dagbok under festivalen. Det var massor av intryck, nya bekantskaper och pepp för framtiden som dök upp. Det fanns små missöden som jag kunde varit utan men jag lät inte dem förstöra för mig, det var trots allt en födelsedagspresent till mig själv - den skulle inte sabbas av vissa saker som inte är värd min tid, mina tankar, mina känslor, min energi. Det, mina vänner, känns jävligt skönt att kunna skriva.

Tack alla för en jättefin festival - speciellt tack till Annie och Angelica som bidrog till sovplats.

Courage.

Imorgon åker jag till Stockholm och spenderar hela veckan där. Jag vet inte hur mycket jag kommer uppdatera bloggen under tiden. Det återstår att se. Ser verkligen fram emot Stockholm, nästan som en liten verklighetsflykt. En semester i sig och det ska bli skönt att bara vara någonstans där man kan få nya intryck. Känslan av att man lämnar något oberört här i Malmö är lite tung, men det gör inte ont. Livet är nu.

Orkar inte packa just nu, det brukar gå snabbt när jag gör det. Egentligen tycker jag det är tråkigt, orkar gör jag, men jag vill inte. Det löser sig. Jag lär nog inte glömma någonting av större värde ändå. Det brukar jag inte i alla fall.

Ingen kan få mig att göra något jag inte vill. Ingen bestämmer över mig och det känns jävligt bra att åka upp till Stockholm Pride med den känslan.

Jag var på Tomboy i fredags och hade en riktigt trevlig kväll där. Om man bortser från att jag blev trampad på hälen så jag fått halta lite. Det börjar bli bättre. Såhär såg jag i alla fall ut i fredags:


Lisa och Martin kom hit igår tillsammans med mamma. Så jag fick träffa henne innan jag åkte. Kändes skönt. Dessutom är det helt underbart att se hur stor Lisa har blivit. Det är nära nu, väldigt nära. Snart blir jag moster igen. Gånger två!

Medvetenhet.

Måste vara ett sammanträffande. Ja, vardagsironi på hög nivå och det lyckades att beröra. Små händelser i subtil form och jag känner mig som en ninja. Men går jag på ett sådant där japanskt golv som låter, så jag märks? Jag vet inte. Fast jag gillar läget. Jag är plötsligt medveten. Jag känner.

Min häl gör ont men det gör inget. Jag kan gå. Man får tänka positivt och det är svårt att vara negativ just nu när allt verkar flyta på i rätt riktning. För två år sedan hade jag varit rädd. Inte nu, inte längre. Det tar för mycket energi.

Leendet kan skapa tumult men det är skönt när man blir medveten att det finns någonting därinne.

Pre-24.

Var på Fenix idag. Fick en tidig födelsedagspresent av dem, två biobiljetter. Det var väldigt snällt! Ska slösa dem på mamma och mig när Flickan Som Lekte Med Elden kommer ut. Längtar som fan tills den har premiär. Gick sedan och hämtade Pride- och tågbiljett(er).

Ska nog glo på en film nu. Vet inte vilken bara. Blir nog så att jag fastnar framför datorn istället och blir alltför trött för att kolla på en film. Nä... Jag vill se en film.

Nog med tjafs från mig idag.

Mindblowing.

Hade förväntat mig någorlunda fint väder i Malmö idag men ack så fel jag hade. Jag tycker inte om när det blåser för mycket. Hoppas på finare väder imorgon för jag har en del saker att göra i stan imorgon. Tycker inte om att virra runt i staden när det regnar och blåser, vem gör det egentligen?

Har på grund av vädret inte gjort särskilt mycket. Skulle egentligen städa men jag sköt upp det. Egentligen är det en bra dag för städning men jag har faktiskt inte orken idag till det. Får bli imorgon eller eventuellt på torsdag. Måste städa innan jag åker till Stockholm bara.

Funderar på att se om 28 Days Later för att sedan för att sedan se 28 Weeks Later. Får nog bli senare ikväll, just nu vill jag bara fortsätta njuta av mitt kaffe och Kaki King i mina öron.

Ska fortsätta vara duktig att lägga in bilder. Jag försöker i alla fall. Close-ups är roliga. Därför lägger jag in denna.

Sad but true.

"90 people get Swine Flu and everybody wants to wear a mask. 40 million people have AIDS and no one wants to wear a condom."

I can has new haircut?

Idag träffade jag Emma och lekte i stan lite med henne. Hon visade mig vart hon brukar klippa sig och det visade sig att en av frisörerna där hade tid. Jag bangade inte! Så nu har man ny frissa igen och jag känner mig relativt nöjd nu när jag fått rufsa lite i det själv. Resultatet:

Det känns skönt att få håret fixat lite såhär innan Pride. Dessutom så kan man se min tatuering bättre igen. Det tycker jag om. Efter frisören gick vi till Polisen för Emma skulle skaffa ett nytt pass.

Nu är jag hemma och mår faktiskt rätt bra. De senaste dagarna har gått som på räls för mig och jag njuter verkligen av det. Jag borde göra det och jag borde inte vara rädd. Jag försöker att inte vara rädd men det är lite svårt. Jag njuter i alla fall, det räknas. Det gillas.

Mamma åkte till Trollhättan i morse, så nu lär jag inte se henne på cirka två veckor. Det känns konstigt.

Namnsdag.

Idag har jag namnsdag och mormor fyller år. Ska hem till henne sen på släktmiddag.

8 dagar kvar till Pride och jag känner mer och mer pepp. Ska bara fixa Pride-biljetten också.

Känner att skrivsuget börjar komma tillbaka. Det är skönt. Förhoppningsvis försvinner det inte igen.

Har inte mycket mer att nämna just nu.

I know it!

Första dagen på Twitter och jag får en god nyhet och ett svar från Hesta Prynn (från Northern State). Helt underbart att hon ska komma hit! Samt lite smygreklam för Tegan and Saras uppkommande album, det ville jag ha med bara för att de är bäst.

Nice shoes, wanna..?

Äntligen har de börjat säljas igen! Vill ha, vill ha, vill ha. Men dyrt, dyrt, dyrt. Suck. Fast det skadar väl aldrig att titta lite?

Tegan and Sara Macbeth skor. Seriöst jag vill ha, de är så grymt snygga. Kan någon ge mig cirka 2500-3000 kr så jag kan beställa dem? För frakten kostar nästan lika mycket som skorna. Jaja, I wish!

Peppelipepp.

Det är något med värmen, tror jag, som gör att jag får enormt skumma drömmar just nu. Fast vissa är underhållande och roligare än andra. Jag tycker om att drömma, förutom när det är mardrömmar förstås. Det är inte ofta jag kommer ihåg drömmar men nu under sommaren har jag märkt att jag kommer ihåg fler. Awesome.

Längtar till Pride, känner mig riktigt pepp just nu. Det ska bli så skönt att slippa Malmö för en vecka och bara lulla runt i Stockholm. Utan någon som flåsar en i nacken hela tiden (eller ja, det är Pride så man vet aldrig vad som kan flåsa en i nacken där), känna man är där på sina egna villkor liksom.

Annars är jag lite förvirrad just nu. Bra förvirrad i alla fall. Inte på ett negativt sätt.

I don't need your sympathy.

Igår var en bra dag, trots att den startade lite jobbigt. Fick mig en tankeställare när jag pratade med Fredrik på Fenix, visserligen får jag det nästan varje gång. Denna var jag verkligen inte beredd på. Så jag drog hem efter mötet och tänkte så det knakade.

Senare mot kvällen drog jag mig in till Folkets Park och umgicks med en del människor där. Drack lite, snackade lite skit. Det var mysigt. Precis som sommaren ska vara.

Förstår mig inte på vissa människor. Speciellt folk som känner behov av att kränka andra. Folk som kommenterar saker utan att tänka. Som en busschaufför igår tyckte tydligen det var hans ensak och rätt att få veta min ålder efter att jag betalade för en vuxen-biljett. Det är en sak om jag hade ljugit och bett om en ungdoms-biljett. Detta händer väldigt ofta att jag får säga två gånger (även tre) vad jag ska ha för biljett. Fast denna gången gick chauffören till överdrift. Ge mig min biljett för helvete och var glad över att jag inte ljuger om min ålder. Varför skulle jag vilja betala mer om jag kunde åka på ungdom lagligt?

Vill även bara nämna att det är inte OK att säga "ät upp dig" till mig. Det är precis som om jag skulle säga "alltså du, banta lite va?". Sedan att lägga till "gör det och jag kanske tycker du är snygg" var att gå över gränsen. Ursäkta, va?! Visst människan var full men hur full jag än skulle vara kan jag inte få för mig att säga så till en annan människa. Jag är smal, deal with it. Det är mitt problem och inte någon annans. Jag kan inte hjälpa att min ämnesomsättning är KICKASS och att jag har grymt svårt att gå upp i vikt. Tro mig, jag vill. Jag är så jävla trött på folk som tror att alla kan gå upp i vikt enkelt, det är inte enkelt för mig. Jag behöver inte folk som säger till mig att äta eller kommenterar min vikt på ett kränkande och respektlöst sätt. Speciellt när det är första gången de träffar mig och när de inte känner mig alls. Jag äter, väldigt mycket. Jag tränar också. Jag JOBBAR på det och har gjort det i hela mitt snart 24åriga liv. Jag har haft ångest över min kropp så länge jag kan minnas men börjar acceptera att jag inte kan "äta upp" mig. Det krävs mycket mer. Det krävs även att folk börjar behandla varandra med respekt.

Behövde få ut det ur mitt system. Förövrigt har jag fått boende på Pride, ska bo hos kära Annie som jag inte träffat på flera år och dar. Det ska bli så underbart att få se henne igen! Åker upp på måndagen den 27:e juli och hem den 2:a augusti. Om ni ser mig i vimlet är det bara att säga hej!

Zzz..what?

Tydligen skulle jag inte till Fenix idag utan imorgon. Jaja, det är sånt som händer. Hade en trevlig tur på stan med mamma ändå vilket slutade med att vi åt på Casa Mia. Riktigt god mat där om man gillar italienskt! Såg även några snygga linnen som jag vill köpa men jag måste hejda mig tills jag fått allt klart om Pride. Ge definitiv sovplats nu, typ, tack! Suck.

Kunde inte sova så värst bra inatt heller. Förstår inte varför.

Imorgon ska jag till Fenix och sedan eventuellt leka med Emma. Gaybies!

Breathe in, breathe out.

Kunde inte sova alls inatt, vet inte varför men jag bara låg och vred och vände mig. Dessutom var det riktigt varmt. Känner mig inte direkt trött just nu men det kommer väl senare.

Hade en väldigt annorlunda men häftig upplevelse igår när det kommer till meditation. Kan inte riktigt beskriva vad men jag kunde känna "insidan" på ett sätt som jag inte gjort förr (dvs det var inte bara gaser som körde i tarmarna som man kanske brukar känna när man inte är medveten). Det var inte skrämmande, bara annorlunda.

Svalde mitt tandsmycke för några dagar sedan, det var inte okay. Så nu har jag en mobbad tand (hade tandsmycket i ungefär 10 år så det är inte konstigt att den ser lite skum ut) som jag måste gå till tandläkaren med någon dag. Jag hatar tandläkaren, verkligen. Men ska förhoppningsvis gå till mammas och han ska vara väldigt duktig, min syster har arbetat med honom förr så det är ett plus.

Väntar på svar om sovplats under Pride. Är fortfarande väldigt kluven men jag tror att när jag väl är däruppe så kommer jag inte ångra mig. Det finns så många som man inte träffat på år och dar och vissa personer som man aldrig träffat som man ser fram emot att träffa. Jag hade kunnat jobba som volontär under festivalen men jag tror inte jag hade orkat det. Kanske nästa år om man känner bättre.

Har bestämt mig för en ny tatuering, det kinesiska tecknet för Qi (livsenergi) på min handled. Får skaffa den när jag har råd, kanske mot hösten. Måste klippa mig också, vill helst göra det innan (om jag åker) Pride. Det beror på ekonomin.

För övrigt mår jag bra om man ser bort från mina ryggproblem och ångest som kommer då och då. Känner att jag mår mycket bättre än vad jag gjort på länge, flera år, faktiskt. Även fast det inte syns eller märks för andra så känns det inom mig. Vissa saker har jag kommit till ro med och andra pusselbitar har funnit sin plats.

Imorgon blir det Fenix och sedan en runda på stan med mor min. Sedan ska vi äta på Vespa tydligen och det är alltid mysigt att få god mat serverad.

Hedonism.

Jag tycker det är lite synd att jag inte skriver här oftare. Det är inte så att jag inte har mycket att skriva om, det är bara jävligt svårt att få ner mina tankar i skrift. Dessutom är mina tankar mest förvirrade just nu och det är kanske mindre roligt. Jag lever i alla fall och jag gör framsteg. Dessa framsteg kanske inte syns, men de känns i mig. Det är allt som räknas, de må vara små för vissa men jävligt stora för mig.

Jag har en inköpslista i mitt huvud med saker som ska främja mitt mående. En spikmatta till exempel. Mycket av det jag vill ha är snäppet dyrare än vad min ekonomi klarar av just nu så det gäller till att spara lite då och då. Förhoppningsvis kommer jag börja gymma snart och därefter ta tag i kung fu igen. Har även börjat leka med tanken att ta upp joggning lite. Fast jag vill tillbaka till kwoonen och tai chin och baguan. Jag saknar.. Min rygg hatar mig just nu och mitt humör är jobbigt. Allt i sinom tid.

Hur som helst, jag mår lite bättre och är lite starkare. Jag är inte nöjd men jag känner att jag klarar av mer, det är bra. Jag försöker fokusera mig på saker som får mig att må bra och att sålla bort de saker som får mig att må dåligt. Det är ensamt, tufft och jobbigt. Men det behövs och jag kommer må bättre av det. Dessutom måste jag sluta vara alla till lags hela tiden och tänka mer på mig själv. Det är lättare sagt än gjort.

Annars har man druckit Captain Morgan's Spiced Gold med Cola, njutit av solen med gott sällskap, kollat på Brothers and Sisters med mamma och spelat intressanta spel på sistone. Funderar lite halvt om att åka till Stockholm Pride i år men det är saknaden av sovplats som hindrar mig. Eller snarare ekonomin då jag inte har råd att betala för en sovplats. Fast hey, det finns ju saker att göra i Malmö också, som typ sitta i en park full av ankskit.

We have a special need to feel that we belong.

Sitter och dricker te och försöker vakna. All denna hype runt Michael Jacksons död fick mig att minnas Janets musik, så nu lyssnar jag på henne. Den är lika bra som den var för år sedan. Jag gillade henne mer än Michael Jackson, hon satte mer intryck. Det är sorgligt att han är död, fast människor dör. Stora eller små. Så är det bara. Kan inte säga att jag känner mig så värst berörd men jag tycker det är tråkigt för hans fans. Dessutom gick Farrah Fawcett bort samma natt. Usch.

Igår var en bra dag, jag gick upp tidigt och ringde Vårdcentralen. Ska dit idag och försöka få tag i en sjukgymnast. Åkte sedan till Fenix och hade möte med Fredrik. Gick sedan till Skatteverket och hämtade ett papper. Därefter satte jag mig på Stortorget och läste medans jag väntade på Sophey för att fika med henne. Det är jättetrevligt att träffa henne igen efter ett jävligt bra långt tag.

Jag var nöjd. Det har jag inte varit på länge. Det är ett framsteg.

Limping on two legs again.

Livet rullar vidare och jag fightas med tankar och allt. Varje dag spenderas med att försöka fundera ut en lösning eller åtmistone någonting som kan få en att må en gnutta bättre. Jag borde egentligen inte försöka hitta någon lösning utan bara släppa allt och bara vara. Det är enklare än vad man tror, rättare sagt, det är grymt svårt och nästintill omöjligt för mig. Just nu i alla fall. När jag tänker tillbaka kan jag inte förstå hur jag fann energin till att vara som jag var då. Fast det är inte så konstigt, jag mådde bättre, jag hade inte blivit totalt krossad då. Eller jag hade åtminstone kommit ur en mörk tid och jag var nöjd med livet. Jag vill känna så igen. Sakta men säkert lär jag göra det. Jag ger inte upp för jag vet att det kan vara bättre än så här. Jag måste bara ta itu med allt i min egen takt. Det må gå jävligt långsamt men hellre det än att gå för fort och krascha igen.

Har tänkt på en sak. Jag kanske borde lägga in lite fler bilder då och då för att göra bloggen lite mer personlig. Fast saken är den att jag tar inte så mycket bilder överlag. Kanske borde göra det. Äsch, who cares? Funderar på att klippa mig snart och resultatet kanske man kan visa upp. Vet inte hur jag ska klippa mig än, har en viss tanke men är inte direkt säker. Sedan vill man ha ny färg på håret också. Även det är ett svårt beslut. Jaja, det blir nog bra tillslut.

Kunde inte sova inatt. Hatar när man ligger sömnlös om nätterna. Jag vet inte varför det händer, det var liksom inget speciellt som gick runt i mitt huvud. Konstigt. Hoppas bara att jag kan sova när jag går och lägger mig ikväll.

Beställde Singstar ABBA med mamma, samt filmer: Joan of Arc: The Messenger och I Am Sam. Dessutom Brothers and Sisters säsong ett på DVD. Det kändes skönt att unna mig lite och eftersom jag varken festat eller krängt godis denna månaden så hade man pengar kvar att spendera.

Måste ringa efter sjukgymnast. Min rygg är jobbig.

Sweetness follows.

Idag har varit en bra dag. Jag har spenderat den mesta tiden med mamma. Vi såg klart säsong tre av Desperate Housewives medan vi åt god mat och jordgubbar. Kaffe var även inkluderat. Mamma är bäst och kommer alltid vara. Sådana här dagar av det goda behövs. Inga krav och inga bekymmer. Att bara vara och finnas till och trivas i gott sällskap. De värderas så oerhört mycket. Att så lite kan få en att känna sig så bra en stund i en dyster tid ger en hopp, kraft och styrka. Ett litet tag i alla fall.

Nu ska jag spela Fallout 3.

Zharwyn of Darnassus.


Sorry, men har lite hjärnsläpp så ni får en bild på min rogue istället. Taget av Isabel.. Hah!

Min syster har skaffat sig en blogg minsann.

Fooled by something inside of my head.

Vi människor tänker ungefär 60 000 tankar per dygn. Utav dessa ska jag försöka vara uppmärksam och hitta de tankar jag tänker exakt när jag mår dåligt, eller snarare sagt, det jag tänker när jag börjar må dåligt. En läxa jag fått av Fredrik på Fenix. Helst vill jag inte tänka alls när jag mår dåligt, fast jag gör det ju indirekt. Jag tror han ville att jag skulle vara uppmärksam på de tankar jag tänker när jag mår bra också. Jag är rätt duktig på att analysera och leka privat-detektiv när det gäller vissa saker. Detta kommer bli jobbigt dock. De flesta tankar jag kommer ihåg när det gäller mitt mående är mestadels när man lyssnar på musik och tänker "Denna låttexten, den känner jag igen mig i."

På tal om att känna igen sig i låttexter, Lene Marlin fångar väldigt mycket mitt intresse just nu. Dessutom har hon en underbar röst. Leave My Mind beskriver hur jag känt / känner över en speciell del av mitt liv så oerhört skrämmande exakt.

I hear noises in the darkness.

Sitter hemma hos mamma och ska snart sova. Känner mig rätt trött, inte bara fysiskt men mentalt också. Funderar lite kring olika saker och har konstaterat att det kunde varit värre, mycket värre. Lite optimistisk får man trots allt vara, man har mått sämre. Jag är nog lite vilsen just nu bara. Det känns som att jag inte riktigt platsar någonstans, jag orkar dock inte leta efter vad som kan ge mig sinnesro. Jag har förstått att det krävs någon förändring, jag känner mig ensam. Fastän jag egentligen inte är det, fysiskt. Det skrämmer mig att jag har en längtan att försvinna ifrån allt som finns här, att börja på nytt någon annanstans. Jag vet inte om jag kan kalla det att rymma eller att ta tag i livet. Jag gillar inte att rymma ifrån problem men jag vill komma bort ifrån Malmö, kanske Sverige. Det känns som att jag har gjort mitt här. Samtidigt är det tryggt att finnas här.. Världen därute är skrämmande och vad skulle jag ta mig till om jag mår ännu sämre på en helt ny plats? Det är väl tur att jag inte är rik, eller rättare sagt, har råd att ta mig ifrån Malmö. Tanken är spännande, ibland är det bra att drömma. Det är en flykt i sig. Jag ser ofta fram emot att sova eftersom det bästa jag vet är att drömma.

Where do I find myself now?

Är hemma från Trollhättan. Det var skönt att komma bort, fast jag mådde inte särskilt bra. Vet inte varför men jag var verkligen inte på topp. Synd. Brukar oftast känna att Trollhättan ger en mer kraft och energi men denna gången var det faktiskt tvärtom. Dessutom satt man kissnödig på resan hem, toaletterna är skit (haha) på X2000 och deras mat i bistron är inget att hurra för Men det var så himla underbart att se Minna igen. Hon är så bra.

Imorgon ska jag till Köpenhamn med Fenix. Just nu känns det som att jag bara vill ha en dag då jag ligger hemma i sängen och bara.. är. Får ingen riktig paus för mina tankar. Jobbigt. Fredrik bad mig skriva ner vad som händer i mitt huvud, eller snarare, vilka tankar jag tänker när jag mår skit. Jag vill inte det, helst av allt vill jag bara glömma. Ignorera. Det brukar liksom gå över efter ett tag. Det ska bli mysigt att se Köpenhamn igen dock.. Saknar den staden. Hoppas det är fint väder bara.

Känner mig förövrigt mest förvirrad. Vet inte riktigt hur jag mår. Nåväl, jag mår inte skit i alla fall så jag är nöjd. Typ.

Six months.

Det är sex månader sedan jag slutade snusa. Jag känner mig grymt stolt, faktiskt. Det ska jag visserligen göra. Sitter och dricker kaffe samt lyssnar på Lene Marlin. Hon är så fantastisk. Ska snart bege mig ut i solen och åka till Fenix. Är inte direkt pepp, det är i och för sig sällan jag är det just nu. Nåja, tur man ska snart ifrån Malmö i några dagar och få lite mer kraft. Har inte mycket mer att skriva just nu. Tack för mig!

Igen.

Det verkar som jag är i farten idag, fast denna gång ska jag skriva om positiva saker. Tänkte att det är bäst att jämna ut det lite och visa att, jo minsann, det finns faktiskt bra saker som händer också. Eller snarare kommer hända, som man ser fram emot.

Imorgon ska jag rösta i förtid till Europaparlamentet. Jag vet redan vad jag ska rösta och känner mig rätt nöjd. Jag ser det som en skyldighet att rösta, speciellt i ett val som detta då de flesta beslut som tas i EU påverkar Sverige. Väldigt många klagar på att de inte vet vad valet innebär men då är folk jävligt lata. Det är inte svårt att ta reda på information om valet, vi matas av information varje dag om det bara vi vill. Seriöst, så jävla svårt är det inte. Dessutom hoppas jag att de som röstar, att majoriteten, ska ha vett i skallen nog att rösta på partier som inte är rasister, nazister, homo-, bi- och transfobiska. Jag tycker inte om partipolitik och jag liksom många andra är skeptisk till de partier som finns i Sverige. Detta ger dock inte ett skäl till att skita i valet. Jag blir riktigt förbannad på folk som säger "Nä jag tänker inte rösta, jag är anti-politik" eller "Men jag vill inte vara medlem i EU!". Nähä? Men nu är vi medlemmar och vill ni att idioter ska styra Sverige och EU medans ni sitter på er lata röv och klagar? Skärpning. Om man är missnöjd med någonting ska man inte tro att saker och ting förändras om man inte gör ett dugg. Vad var det mer? Jo, jag förstår inte folk som röstar på Piratpartiet då de inte driver andra frågor än fildelningsfrågan. Miljöpartiet är anti-IPRED och anti-FRA, samtidigt som de har en enormt bra HBTQ-politik. Förstår ni vad jag menar? Fast ja, Piratpartiet är bättre än Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna.

På söndag ska jag på middag hos min morbror, moster och kusin. Det brukar bli jädrans god mat där, jag hoppas bara att det inte blir jobbigt. Jag tycker inte om släktgrejer så mycket, mestadels för att det känns som att man inte platsar där på något sätt. Ingen aning varför, de är ju oerhört trevliga och jag har det alltid bra med dem. Kanske bara jag, det känns bara som att man alltid ses som "lilla Sara". Visserligen är jag liten men jag är ändå vuxen. Usch, låter så hemskt. Vuxen.

Det är även mors dag på söndag men mamma. Egentligen skulle jag och mamma till Mobilia men nu dök middagen upp så vi får nog skjuta på det. Mamma är ändå bäst.

Jag ska till Trollhättan den 5:e juni eftersom Minna fyller två år den 7:e. Det ska bli oerhört trevligt och jag har längtat som en tok efter att komma ifrån Malmö. Jag har till och med längtat efter Trollhättan, alltså staden. Det är helt bisarrt. Det kan bero på att det knappt blåser där och att det finns så mycket fin natur däruppe. Trollhättan är jättefint på sommaren och jag hoppas att jag åker upp där mer än en gång i sommar. Lisa väntar ju tvillingar så hon kanske hade uppskattat om man kom upp dit och hjälpte henne, det är inte så lätt för henne just nu. Denna gången ska jag i alla fall bada i deras bubbelbadkar!

Den 9:e juni ska jag till Köpenhamn med min handledare och andra ungdomar från Fenix. Det ska bli kul, Köpenhamn är en av mina favoritstäder. Det blir sällan man åker dit, så man tackar inte nej när man får åka dit och betala enbart 20 kronor. Vet inte riktigt vad vi ska göra där men det återstår att se. Ska bli trevligt att träffa andra från Fenix också.

I still exist inspite of you.

Det är inte mycket som händer just nu, det mesta sker i mitt huvud och jag skulle kunna skriva radvis med text om alla tankar jag har kring allt. Det är bara så lätt att allt blir grymt deprimerat och det är inte det jag vill att folk ska tycka när de läser mina inlägg. Mestadels för att jag inte vill bli sedd som en deprimerad person, jag vill inte heller ha något medlidande, jag vill bara bli förstådd och det är en jävligt stor skillnad. Däremot är det min blogg och jag ska givetvis inte vara rädd för att skriva vad jag vill, fast på något sätt är jag det. Den personen jag är när jag inte är på topp, när jag faller ner i en av mina svackor, det är inte den personen jag vill att folk ska tro att jag alltid är. Jag kan inte säga att det inte är mitt riktiga jag, eftersom det är en del av mitt liv som alltid har funnits. Jag vill att folk ska kunna skilja på depression och att "känna sig lite deppig". Det är inte samma sak, jag känner mig inte deppig, jag känner mig totalt orklös.

Anledningen till att jag drar mig undan folk och sociala sammanhang när jag är så här djupt nere i en svacka är för att jag förlorar så grymt mycket energi. Det tar så oerhört mycket av min ork och energi att ta mig ut och umgås, även fast att det är något som jag verkligen vill göra. När jag väl kommer hem är jag så utmattad att jag kollapsar. Jag älskar att skämta, le och skratta och att se andra vara glada men det är grymt jobbigt att ta sig ut. För hur många tar sig tiden att åka till mig? Jag ska inte säga att det är någons fel, det är bara det att jag orkar inte alltid. En annan anledning är att jag är rädd för att ingen vill umgås med en person som är deprimerad. Folk har så förutfattade meningar att de tror att man ska göra andra deprimerade bara för att man lider av depression själv. Det sista en person som är deprimerad vill, från mitt perspektiv, är att låta sin depression gå ut över någon annan. Det gör oerhört ont när det väl händer. Jag vill inte heller bli behandlad annorlunda enbart för min depression.

Det finns skäl som gör det enklare för mig att stanna hemma. Egentligen längtar jag efter en person som kan förstå allt vad som försigår inom mig och inte dömer mig, inte tjatar och inte ger mig medlidande på ett sett som får mig att känna mig handikappad. Någon som kommer på besök när jag inte orkar, någon som försöker förstå. Jag vill inte isolera mig, det gör jag egentligen inte, jag är bara hemma och det är där folk sällan kommer för att se mig. Jag klagar inte, för jag bjuder faktiskt inte hem folk. Jag har fått en förutfattad mening att folk tycker det är jobbigt att åka till mitt område eftersom det inte ligger i centrum. Det är mitt problem att jag tänker så, inte erat.

Jag vet inte mer vad jag ska säga just nu. Jag känner mig rätt tom. Jag tänker inte sitta och beklaga mig över mitt liv. Jag har ingen direkt orsak till varför jag skulle sitta och skriva om hur mycket livet suger, för det gör det inte, och hur mycket jag inte vill leva, för jag vill leva. Jag kämpar just nu med att ta mig tillbaka till ett läge där jag känner balans. Det är allt jag vill ha, jag söker inte efter lycka eller total glädje. Jag vill bara känna balans och energi. Missförstå mig inte, när jag ler och skrattar med er, vem det nu kan vara, det är stunder jag aldrig tar förgivet. Ni anar inte hur mycket det betyder för mig. Det är på grund av folk omkring mig som jag orkar att stå ut. Vare sig ni förstår eller ej.

Jag har enormt svårt att släppa in folk i mitt liv, speciellt att lita på dem, just nu. En del av er förstår varför, andra har ingen aning. Anledningen är enkel, jag blev enormt sårad av mitt ex och sedan dess har jag inte låtit min naivitet att ta över. Jag har aldrig känt mig så fri, men även så ensam, den dagen förhållandet verkligen tog slut. Att inse allt man förlorat, de vänner och sociala sammanhang man hade innan, under en sådan lång tid av svek och lögner slår en jävligt hårt. Plötsligt insåg jag vad jag hade låtit mig själv blivit taget ifrån mig. Jag tänker inte säga att det är enbart mitt ex fel, det är mitt eget fel också. Men en sak är säker, jag lär mig inte självförsvar och människors beteende och manipulativa tendenser för att det är skoj. Jag vill skydda mig själv för något som förstörde mig så innerligt. Jag vill verkligen kunna lita på folk men det är inget jag kan jobba på själv. Detta är en av de sakerna jag kämpar mest med nu. Jag måste först komma över min skam, faktum är att jag skäms väldigt mycket. Det är svårt att förklara varför och har orkar inte att gå in på det nu. Kanske senare.

Det var något mer jag tänkte på, faktiskt. Jag har tyvärr glömt bort vad det var, vilket kanske är bra, detta inlägget blev ändå rätt långt. Anledningen till varför detta kom upp är nog för att jag hade ett jobbigt samtal med min psykolog igår. Behövde väl skriva av mig.

En låt som beskriver mig rätt bra är Staind med Schizophrenic Conversations. Vet inte varför men den beskriver den kamp jag genomgår just nu. Jag är en fighter och jag ska fan inte ge upp i sista taget, så det så!

Spotify-frälst.

Ja, det är nog så. Visserligen har Spotify inte all min favoritmusik, men det är så sjukt enkelt att hellre lyssna via Spotify än att byta skivor i stereon hela tiden. Sitter just nu och lyssnar på Staind, samtidigt som jag beklagar mig själv över att jag missar deras konsert i juni. Familjen är viktigare än musik och jag vill verkligen inte missa Minnas födelsedag, synd bara att jag sitter på ett tåg hem samma kväll som konserten.

Sitter och dricker kaffe just nu och tänker en hel del. Just nu om en sak på Fenix. Har ett beslut att ta men jag vet inte om jag är direkt redo för att säga ja, visserligen kan det vara bra för mig men å andra sidan vet jag inte om jag klarar av någon vidare form av större ansvar. Om jag tackar nej kommer det finnas en annan lösning och den är kanske inte lika bra för mig heller. Inte just nu. Bara tanken på det ger mig ångest. I slutändan gynnar väl båda besluten mig, det är hemskt hur trygga vi människor är i våra vanliga rutiner. Eller i vårt dåliga mående. Jag är kanske bara rädd för att misslyckas. Ja, det är nog så det är.

Ska till Fenix senare idag. Borde egentligen ge svar innan jag kommer dit men jag vet verkligen inte. Ett svar som "Jag vet inte.." gör ju verkligen ingenting om de vill ha svar så fort som möjligt.

Ibland undrar jag hur andra lyckas.

This is it.

Då ger jag detta ett nytt försök. Efter en rätt lång paus så kanske jag kan få ut lite mer ord än vanligt. Vet inte riktigt vart jag ska börja bara men någonstans borde man. Jag börjar med nuet.

Har spenderat min förmiddag med att dricka kaffe och leta efter en slagpåse till mitt hem. Tycker det hade var ett bra sätt att ta ut aggressioner på, samtidigt att få lite muskler. Har dock inte hittat en som jag ska köpa än eftersom jag på något visst sätt hamnade på sidor med söta kattungar. Jag vet inte riktigt vart relevansen kommer in. Jag har väl blivit såhär smått tokig och vill inget hellre än att skaffa en liten misse, fast jag kan inte det just nu. Det känns tungt.

Jag spenderar rätt mycket av mina kvällar att titta på olika kriminalserier, vet inte varför, har väl fått någon större dille på dem än vanligt. Jag gillar Cold Case starkt. Har även börjat spela World of Warcraft lite, fast mestadels när jag är riktigt uttråkad. Helst av allt vill jag gå ut i sol och värme fast det ska mycket till i mitt psyke till det.

Har börjat på Fenix. Det känns bra. Har via Fenix fått en psykolog och en extra socialsekreterare som ska hjälpa mig att bli redo för arbetsmarknaden i min egen takt. De är väldigt snälla och jag är grymt optimistisk till hela grejen. Målet är att få någon sorts praktik inom den närmsta framtiden (6 månader) och känna mig lite bättre, lite starkare och lite mindre hämmad.

Inte blivit så mycket träning på sistone då jag är nere i en svacka igen, fast allt tar sin tid. Jag kan må rätt dåligt ibland men det går över lättare och mycket fortare. Letar efter saker som får mig glad och njuter av dem. Som en kopp kaffe och massa söta bilder på kattungar. Det är helt omöjligt att må dåligt då.

Mamma är bäst såklart, spenderar fortfarande mycket tid med henne och vi pratar om allt och inget. Hon har gått ner i tid och det syns att hon mår bättre av det. Det är så härligt att se. Minna hon växer och hon blir snart två år, om en månad och två dagar. Det är helt sjukt vad tiden går. Jag saknar alla uppe i Trollhättan väldigt mycket, fastän vissa dispyter som förekommer då och då. Dessutom blir det tillskott i släkten igen i september. Lisa får tvillingar! Riktigt underbart att bli moster igen.

Jag hade kunnat gå in på så mycket mer som försigår i mitt huvud just nu, dock känner jag helst att jag vill stanna här lite på ytan. Djupet får vi dyka in i någon annan gång. Kanske när jag mår lite bättre än vad jag gör nu. Fast nu ska jag fortsätta le och njuta av resten av dagen.

(L)

If I were your dream, I promise I would come true.

I have issues.

Sorry för att jag knappt uppdaterar, har bara inget vettigt att skriva. Därför lägger jag in en ovettig bild från World of Warcraft på min rogue och något ovettigt jag skrev i guildchatten.

Njae.

Okej, efter lite klagomål har jag bestämt mig för att uppdatera bloggen. Jag har känt för att skriva av mig ett bra tag. Tänkte skriva ett riktigt långt inlägg men just nu känner jag konstigt nog inte för det.

Vad har jag gjort? Umgåtts med familj och vänner mest. Lisa och Martin var här under påsken och imorgon kommer Linda, Nicklas och Minna på besök över helgen.

Lovar att skriva ett lite längre inlägg inom den närmsta tiden. Nu ska jag dricka klart mitt kaffe och fortsätta sjunga till Tegan and Sara.

En känsla av flow.

Ja, det har jag idag. Efter en sådan underbar helg i Stockholm på RFSL Ungdoms årliga kongress. Det är alltför sällan så många fina, vackra och underbara människor samlas under samma tak. Grymt bra beslut togs och äntligen har RFSL Ungdom ett principprogram, det rockar fett måste jag säga. Helgen var bäst, helt enkelt.

Nästa helg kommer bli sjukt rolig med maskerad hos Emma. Jag har bestämt mig för att klä ut mig till cowboy, yeah!

Dessutom kommer Staind till KB den 8:e juni. Hallå? Hur jävla konstigt är inte det? Jag lyssnar rätt mycket på dem igen och bara igår satt jag och tänkte på hur mycket det sög att jag missade dem sist de var i Malmö. Sen kommer jag hem och kollar "fejjan" där det står att de kommer till Malmö. Sjukt otippat.

En annan sådan grej hände under helgen. Satt och snackade med Nino och Ramsby kom upp på tal bara utav en slump. När jag senare på kvällen ska åka tunnelbana till min sovplats hör jag en bekant röst. Vem är det om inte gamla Räääämsby! Vi hade inte träffats på flera år och helgen INNAN hon kommer ner till Malmö och festar med oss så springer man på henne i Stockholm. Skrämmande underbart.

Förresten så har jag äntligen fått en psykolog och livet går framåt. Jag har varit förkyld ett bra tag men nu är jag frisk så denna veckan ska spenderas med att träna så mycket jag kan. Start med Xin-yi imorgon!

Vet att jag inte skriver så ofta men jag lovar att jag ska försöka att bli bättre.

Jag vill ha sommar!

Jag är så oerhört trött på vintern just nu. Det ska ju egentligen vara vår nu (mars=vår). Men nej.. Inte i Sverige, inte!

Vet inte vad jag har mer att tillägga. Ska till Stockholm i slutet på månaden. Kongress med RFSL Ungdom. Det ska bli trevligt.

Längtar till tisdag. Träning.

Träningsverk.

Prövade Wing-Tsun (Kung Fu) idag. Nu är jag helt slut i armar och ben. Det var väldigt ansträngande men samtidigt enormt roligt. Det är intressant att lära sig självförsvar, jag vet aldrig när jag kommer behöva använda det. Kanske kan man börja åka taxi igen då man verkligen kan beskydda sig själv. Vi får se när den tidpunkten väl kommer.

Sedan var det 30 minuter Qigong, vilket var riktigt härligt. Jag börjar sakta men säkert känna mig mer avslappnad när jag utövar Qigong.

Sedan var det Xin Yi, väldigt svårt men det är härligt med rörelse. Känner att min kropp behöver det.

Nu är jag helt slut men jag mår bra! Imorgon är det Qigong och Bagua som gäller.

Mäh.

Ibland tänker jag för mycket. Det kan ibland göra ont. Vill gärna skriva om det men jag finner inga ord just nu. Jag är bara förvirrad och mest av allt så saknar jag. Jag kan inte vara mer konkret. Jag borde inte vara det. Jag vet bara inte vad jag ska göra mer än att förtränga, glömma.. eller kanske blockera? Det är nog det rätta ordet. Blockera. Jag vet om att jag inte borde det. Bra minnen kan göra så ont ibland bara.

I keep on dodging a bullet that will hit me one day.

Up to date.

Okej, jag ska försöka summera lite av vad som hänt i mitt liv på sistone.

Knaprat nya piller efter ett besök på akut-psyk då jag inte sovit på över ett dygn och bröt totalt ihop. Nu känner jag mig riktigt sömnig, nästan för mycket, men kroppen börjar vänja sig nu. Läkaren där var riktigt bra och vänlig, han förstod inte varför jag inte hade blivit remitterad vidare av min andre läkare. Det förstår inte jag heller. Han skrev ett brev till min läkare. Fick en urskum ny tid, 19.30 den 3:e mars.

Jag har varit i Trollhättan och besökt familjen däruppe. Bodde först hos Lisa och Martin sedan hos Linda, Nicklas och Minna. Bland annat åkte jag till Göteborg en sväng med Linda, Nicklas och Minna, det var mysigt. Hon har blivit så stor nu. Det känns alltid så bra att åka upp dit. Åkte buss denna gången, det var faktiskt mysigt.

Festat lite, bland annat på Wonk med diverse vänner. Dansat hela natten lång eftersom det är en grymt härlig känsla. Känns skönt att kunna vara social mer. Lekt med lite vänner, fick spontant besök av Bob i fredagskväll/natt. Vi satt och drack te och lyssnade på Tegan and Sara samt snackade en massa. Det var mysigt. Dagen efter gick vi och dansade på Wonk!

Sovit (!) rätt okej, speciellt i Trollhättan och nu efteråt. Om man inte räknar helgerna och natten till idag. Jag såg ju Oscarsgalan. Blev riktigt glad över att Sean Penn vann en Oscar. Han är så oerhört skicklig.

Umgåtts med mamma en del och ätit god mat. Fick hem lite kärleksmums av henne igår som hon bakat. De är riktigt goda!

Spelat en massa datorspel. Som vanligt. Fast jag har ju slutat med World of Warcraft så det blir inte lika mycket spelande.

Sist men inte minst, tränat Tai Chi, Qigong och Bagua. Jag mår verkligen riktigt bra efter varje träning!

Allt som allt, det har varit som vanligt, med vissa undantag!

By request.

Hej Kim! Nu skriver jag i bloggen. Jag lovar att jag ska bättra mig.

Fast just nu har jag ont i huvudet och laddar inför Oscarsgalan. Jag fick faktiskt söka efter Kanal 9 på min TV. Så mycket tittar jag på TV.

Hade en sjukt rolig kväll igår med massor av dansande på Wonk. Skriver en bättre uppdatering av mitt liv imorgon.

I'm Late.

Nu är jag med i gaymet. Jag har sett alla avsnitt av L-Word. Det tog mig bara sex (haha) säsonger att inse att jag behövde studera vad flator snackar om idag. Ska man vara stolt över att vara en guldstjärna? Hur många gånger har Jenny gråtit i serien (seriöst alltså, jag kan verkligen inte digga henne) och VARFÖR splittrade de på det underbaraste paret Alice och Dana? Varför är Bette så svinigt het? Varför tog de bort Carmen, fröjden för mina ögon? Och sist men inte minst, hur fan lyckas Shane?

Jag vet, jag är sen. Men jag var aldrig ett direkt fan av serien. Jag fick lära mig att älska Helena, men fan, jag kan inte stå ut med Jenny. Tina är jag kluven på, det ska vara hon och Bette i och med att jag gillar tanken att där kan finnas ett ideal-par. I denna världen man lever i idag finns det mer svineri än kärlek.

Jag är väl bara bitter. Detta är därför jag aldrig behövt L-Word. Dramat i "verkliga" livet var nog. Jag saknar dock popcorn.

Eller pizza, mmm... Pizza.

Inte sovit på över ett dygn. Kan förklara detta inlägg. Egentligen är jag glad över att L-Word är inne på sin sista säsong. Man kanske kan hänga med mer i svängarna då?

Gaming ftw, roflmao, wtf?!... pwn :<

Jag har kommit in i en period då jag vill spela en massa spel. Det var längesedan jag kände såhär. Rätt kul ändå eftersom det finns så många olika spel att uppleva, dessutom har jag saknat att spela något annat än World of Warcraft, vilket jag knappt loggar in på nuförtiden. Känner mig uttråkad av World of Warcraft och det är ju visserligen bra, det är bara synd att spelet är så pass socialt att det är tråkigt att lämna ens vänner där. Men men, sånt är livet. Det finns ju MSN. Fast nu har ju Linda och Nicklas börjat spela igen, om de fortsätter kanske jag fortsätter att spela lite till.. Om jag kan få pengarna att räcka till en månads subscription. Nåväl, we'll see.

Var hos mamma och såg Top Model, sjukt bra att Elina är kvar. Är så trött på de falska personerna i den serien.. Shit vad jag kan störa mig ibland att de får bra bilder. Synd att de inte bedömer vad som försigår mellan tjejerna i huset.. Då hade nog inte Sam och McKey fått så bra respons. Just a thought.

Checklist.

Idag:
Spela Call of Duty.
Äta.

Imorgon:
Ringa Soc.
Ringa ComHem.
Spela något datorspel.
Äta middag hos mor.
Se Top Model.

One month.

Wonk var trevligt igår. Fast det är som en jäkla bastu där, dansar man i fem minuter så dör man av törst. Det är jobbigt för dansa är kul. När jag gick därifrån hade jag tid till att köpa en cheeseburgare på Burger King och en brud började ragga på mig i kön. Kändes lite skumt eftersom av alla ställen, efter att ha kommit från en gayklubb, bli raggad på i en snabbmatskö. Långsökt. Allt jag ville ha var min burgare, fick springa till bussen efteråt.

Idag är en slappedag, inte alls bakis, bara väldigt trött. Jag har varit utan snus i en månad nu, det är starkt tycker jag!

Hai.

Ikväll blir det en sväng till Wonk. Har nog inte mycket mer att tillägga. Jag vill att tiden ska gå fort så jag befinner mig i Trollhättan igen. Eller åtminstone till nästa Tai Chi träning.

Hasta la vista, baby.

Failure.

Det blev ingen tur till simhallen idag eftersom jag fick gå upp kl 7.45 efter att ha sovit i cirka 2 timmar. Nu har jag två bredbandsuttag och jag undrar vad det ska vara bra för. Jag vill inte ens byta till Tele2. Min hyresvärd är skum.

Ska nog bege mig hem till mor snart och se om man kan få lite mat i magen. Borde handla mer fil och flingor men jag går ändå förbi ICA på väg till henne.

Jag vill ha en normal dygnsrytm igen.

Underbart!

Tai Chi idag, det var helt uppfriskande. Jag tyckte grymt bra om det och längtar verkligen till nästa gång. 30 min Qi Gong först och resten av passet var Tai Chi, helt perfekt. Mådde väldigt bra efteråt och det värker inte i kroppen på ett hemskt sätt, mer på ett bra sätt. Ska försöka öva mig på rörelserna lite varje dag för att komma in i någon slags rytm och vara väl förberedd tills nästa gång.

Fast det som gjorde hela den här dagen underbar var den absolut bästa nyheten på länge: Lisa är gravid! Det vill säga att jag kommer bli moster igen till höst om allt går som det ska. Plus att Minna får sig en liten kusin! Uuuuuunderbart!

Nu är jag lite halvt utslagen och ska slökolla på en film eller något tills jag känner att jag inte orkar hålla ögonen öppna igen. Om jag orkar ska jag ta en tur till simhallen imorgon och simma lite.

Yawn..

Idag försov jag mig. Skulle träffa mamma vid Jägersro Centrum kl. 14.00. Då låg jag och sov. Fast hon ringde och väckte mig, fick skynda mig dit helt enkelt. Nu har jag träningskläder och skor till imorgon, fit for fight! Eller ja, typ..

Ska snart hem till mor och se Top Model med henne. Det börjar ju bli riktigt intressant nu. Vet inte vem jag tycker borde vinna, kanske Majorie (eller hur det nu stavas). Hon gör grymt fina bilder.

Sedan ska jag hem igen och spela Hospital Tycoon tror jag.

Bloooooooood...

Har börjat spela om CSI-spelen, riktigt kul. Tidsfördrivande också vilket är bra när man är sjukskriven och alla andra är upptagna.

Har tagit blodprov idag samt vägt och mätt mig på Vårdcentralen. Det var ångest, faktiskt. Hämtade ut mitt nya sjukintyg.

CSN har varit snälla och skickat brev till mig. De vill att jag ska börja betala tillbaka min skuld nu. Jag undrar med vilka pengar. Jag är sjukskriven och går på förssörjningsstöd, det är lite svårt att betala tillbaka en skuld då. Nåväl, har beställt blanketter för nedsättning så vi får se hur det går..

Den 11:e februari ska jag tydligen till The Studio och få en make-over gratis. Intressant. Det kan vara kul att göra något sånt fastän man inte sminkar sig vanligtvis.

Ska snart hem till mor och äta lite god mat samt se på Top Model ikväll. Trevligt att göra sådana småsaker tillsammans.

Bleaurgh..

Imorgon ska jag till Vårdcentralen och ta blodprover, vill verkligen inte. Hatar nålar och blod. But you gotta do what you gotta do.. Antar jag.

På onsdag ska jag shoppa träningskläder och skor till Tai Chin på torsdag.

Idag har varit en meningslös dag. Var i affären och handlade onyttiga saker, legat i sängen och tittat på L-Word.

Det känns som att jag förlorat en del kraft de senaste dagarna. Jag förstår inte varför. Jag vill bara inte lämna min säng. Hoppas det blir bättre snart.

Pizza-abstinens.

Drog till Wonk igår. Det var rätt trevligt, skaffade några nya bekantskaper och det är alltid bra. Kändes härligt att dansa men shit vad varmt det var.

Just nu ligger jag i min säng och ser på tredje säsongen av The L-Word. Vill ha pizza men orkar inte gå och handla. Ska snart hem till mamma och käka ändå.

Ska till Trollhättan FREDAGEN DEN TRETTONDE februari. Scary.

Velande.

Idag har jag verkligen inte varit på topp. Gick ur sängen runt 16.00 och har mest bara försökt att hålla mig själv på så gott humör som möjligt. Har beställt biljett till Trollhättan den 13 februari för att komma bort från allt här. Det är 3 veckor tills dess, dock.

Vet inte riktigt om jag ska gå ut ikväll eller ej. Vill inte sitta hemma och glo på The L-Word (eftersom jag blir bara irriterad över hur de ändrade på serien vid säsong 3 - Alice och Dana skulle inte ha splittrats upp ju!). Sedan känner jag inte direkt för att supa mig askalas och dansa hela natten lång, utan mest för att vara social.

Eller så sover jag.