fredag, november 07, 2008

I can't say that I love you forever.

Mamma är och ser Michael Bolton just nu, hennes födelsedagspresent från hennes barn. Hon var så fin när hon gick och verkligen strålade av glädje. Det var skönt att se, hon förtjänar det verkligen.

Ibland förvånas jag över hur något som skulle kunna kännas så bra kan kännas så fel - och vice versa. Jag förbannar mig själv ibland, något som jag verkligen inte borde göra, för att jag inte är kapabel till att känna vad som jag tror hade varit underbart. Varför kan jag inte det? För att det är inte den jag är. Känslomässigt hade allt kunnat vara perfekt. Fysiskt hade det varit skrämmande, nästan outhärdligt.

Ibland är livet komplicerat. Det går vidare, jag kommer att finna harmoni och det jag verkligen söker. Det bara suger att vad som jag söker kan finnas inom räckhåll men denna gång är det jag som inte klarar av det. För jag kan verkligen inte. Att se något perfekt endast bli fiktivt, det är förvirrande.

Jag mår bra överlag, det är inte det. Det skulle mycket till att få mig att må bajs just nu.

Inga kommentarer: