Courage.

Imorgon åker jag till Stockholm och spenderar hela veckan där. Jag vet inte hur mycket jag kommer uppdatera bloggen under tiden. Det återstår att se. Ser verkligen fram emot Stockholm, nästan som en liten verklighetsflykt. En semester i sig och det ska bli skönt att bara vara någonstans där man kan få nya intryck. Känslan av att man lämnar något oberört här i Malmö är lite tung, men det gör inte ont. Livet är nu.

Orkar inte packa just nu, det brukar gå snabbt när jag gör det. Egentligen tycker jag det är tråkigt, orkar gör jag, men jag vill inte. Det löser sig. Jag lär nog inte glömma någonting av större värde ändå. Det brukar jag inte i alla fall.

Ingen kan få mig att göra något jag inte vill. Ingen bestämmer över mig och det känns jävligt bra att åka upp till Stockholm Pride med den känslan.

Jag var på Tomboy i fredags och hade en riktigt trevlig kväll där. Om man bortser från att jag blev trampad på hälen så jag fått halta lite. Det börjar bli bättre. Såhär såg jag i alla fall ut i fredags:


Lisa och Martin kom hit igår tillsammans med mamma. Så jag fick träffa henne innan jag åkte. Kändes skönt. Dessutom är det helt underbart att se hur stor Lisa har blivit. Det är nära nu, väldigt nära. Snart blir jag moster igen. Gånger två!

Medvetenhet.

Måste vara ett sammanträffande. Ja, vardagsironi på hög nivå och det lyckades att beröra. Små händelser i subtil form och jag känner mig som en ninja. Men går jag på ett sådant där japanskt golv som låter, så jag märks? Jag vet inte. Fast jag gillar läget. Jag är plötsligt medveten. Jag känner.

Min häl gör ont men det gör inget. Jag kan gå. Man får tänka positivt och det är svårt att vara negativ just nu när allt verkar flyta på i rätt riktning. För två år sedan hade jag varit rädd. Inte nu, inte längre. Det tar för mycket energi.

Leendet kan skapa tumult men det är skönt när man blir medveten att det finns någonting därinne.

Pre-24.

Var på Fenix idag. Fick en tidig födelsedagspresent av dem, två biobiljetter. Det var väldigt snällt! Ska slösa dem på mamma och mig när Flickan Som Lekte Med Elden kommer ut. Längtar som fan tills den har premiär. Gick sedan och hämtade Pride- och tågbiljett(er).

Ska nog glo på en film nu. Vet inte vilken bara. Blir nog så att jag fastnar framför datorn istället och blir alltför trött för att kolla på en film. Nä... Jag vill se en film.

Nog med tjafs från mig idag.

Mindblowing.

Hade förväntat mig någorlunda fint väder i Malmö idag men ack så fel jag hade. Jag tycker inte om när det blåser för mycket. Hoppas på finare väder imorgon för jag har en del saker att göra i stan imorgon. Tycker inte om att virra runt i staden när det regnar och blåser, vem gör det egentligen?

Har på grund av vädret inte gjort särskilt mycket. Skulle egentligen städa men jag sköt upp det. Egentligen är det en bra dag för städning men jag har faktiskt inte orken idag till det. Får bli imorgon eller eventuellt på torsdag. Måste städa innan jag åker till Stockholm bara.

Funderar på att se om 28 Days Later för att sedan för att sedan se 28 Weeks Later. Får nog bli senare ikväll, just nu vill jag bara fortsätta njuta av mitt kaffe och Kaki King i mina öron.

Ska fortsätta vara duktig att lägga in bilder. Jag försöker i alla fall. Close-ups är roliga. Därför lägger jag in denna.

Sad but true.

"90 people get Swine Flu and everybody wants to wear a mask. 40 million people have AIDS and no one wants to wear a condom."

I can has new haircut?

Idag träffade jag Emma och lekte i stan lite med henne. Hon visade mig vart hon brukar klippa sig och det visade sig att en av frisörerna där hade tid. Jag bangade inte! Så nu har man ny frissa igen och jag känner mig relativt nöjd nu när jag fått rufsa lite i det själv. Resultatet:

Det känns skönt att få håret fixat lite såhär innan Pride. Dessutom så kan man se min tatuering bättre igen. Det tycker jag om. Efter frisören gick vi till Polisen för Emma skulle skaffa ett nytt pass.

Nu är jag hemma och mår faktiskt rätt bra. De senaste dagarna har gått som på räls för mig och jag njuter verkligen av det. Jag borde göra det och jag borde inte vara rädd. Jag försöker att inte vara rädd men det är lite svårt. Jag njuter i alla fall, det räknas. Det gillas.

Mamma åkte till Trollhättan i morse, så nu lär jag inte se henne på cirka två veckor. Det känns konstigt.

Namnsdag.

Idag har jag namnsdag och mormor fyller år. Ska hem till henne sen på släktmiddag.

8 dagar kvar till Pride och jag känner mer och mer pepp. Ska bara fixa Pride-biljetten också.

Känner att skrivsuget börjar komma tillbaka. Det är skönt. Förhoppningsvis försvinner det inte igen.

Har inte mycket mer att nämna just nu.

I know it!

Första dagen på Twitter och jag får en god nyhet och ett svar från Hesta Prynn (från Northern State). Helt underbart att hon ska komma hit! Samt lite smygreklam för Tegan and Saras uppkommande album, det ville jag ha med bara för att de är bäst.

Nice shoes, wanna..?

Äntligen har de börjat säljas igen! Vill ha, vill ha, vill ha. Men dyrt, dyrt, dyrt. Suck. Fast det skadar väl aldrig att titta lite?

Tegan and Sara Macbeth skor. Seriöst jag vill ha, de är så grymt snygga. Kan någon ge mig cirka 2500-3000 kr så jag kan beställa dem? För frakten kostar nästan lika mycket som skorna. Jaja, I wish!

Peppelipepp.

Det är något med värmen, tror jag, som gör att jag får enormt skumma drömmar just nu. Fast vissa är underhållande och roligare än andra. Jag tycker om att drömma, förutom när det är mardrömmar förstås. Det är inte ofta jag kommer ihåg drömmar men nu under sommaren har jag märkt att jag kommer ihåg fler. Awesome.

Längtar till Pride, känner mig riktigt pepp just nu. Det ska bli så skönt att slippa Malmö för en vecka och bara lulla runt i Stockholm. Utan någon som flåsar en i nacken hela tiden (eller ja, det är Pride så man vet aldrig vad som kan flåsa en i nacken där), känna man är där på sina egna villkor liksom.

Annars är jag lite förvirrad just nu. Bra förvirrad i alla fall. Inte på ett negativt sätt.

I don't need your sympathy.

Igår var en bra dag, trots att den startade lite jobbigt. Fick mig en tankeställare när jag pratade med Fredrik på Fenix, visserligen får jag det nästan varje gång. Denna var jag verkligen inte beredd på. Så jag drog hem efter mötet och tänkte så det knakade.

Senare mot kvällen drog jag mig in till Folkets Park och umgicks med en del människor där. Drack lite, snackade lite skit. Det var mysigt. Precis som sommaren ska vara.

Förstår mig inte på vissa människor. Speciellt folk som känner behov av att kränka andra. Folk som kommenterar saker utan att tänka. Som en busschaufför igår tyckte tydligen det var hans ensak och rätt att få veta min ålder efter att jag betalade för en vuxen-biljett. Det är en sak om jag hade ljugit och bett om en ungdoms-biljett. Detta händer väldigt ofta att jag får säga två gånger (även tre) vad jag ska ha för biljett. Fast denna gången gick chauffören till överdrift. Ge mig min biljett för helvete och var glad över att jag inte ljuger om min ålder. Varför skulle jag vilja betala mer om jag kunde åka på ungdom lagligt?

Vill även bara nämna att det är inte OK att säga "ät upp dig" till mig. Det är precis som om jag skulle säga "alltså du, banta lite va?". Sedan att lägga till "gör det och jag kanske tycker du är snygg" var att gå över gränsen. Ursäkta, va?! Visst människan var full men hur full jag än skulle vara kan jag inte få för mig att säga så till en annan människa. Jag är smal, deal with it. Det är mitt problem och inte någon annans. Jag kan inte hjälpa att min ämnesomsättning är KICKASS och att jag har grymt svårt att gå upp i vikt. Tro mig, jag vill. Jag är så jävla trött på folk som tror att alla kan gå upp i vikt enkelt, det är inte enkelt för mig. Jag behöver inte folk som säger till mig att äta eller kommenterar min vikt på ett kränkande och respektlöst sätt. Speciellt när det är första gången de träffar mig och när de inte känner mig alls. Jag äter, väldigt mycket. Jag tränar också. Jag JOBBAR på det och har gjort det i hela mitt snart 24åriga liv. Jag har haft ångest över min kropp så länge jag kan minnas men börjar acceptera att jag inte kan "äta upp" mig. Det krävs mycket mer. Det krävs även att folk börjar behandla varandra med respekt.

Behövde få ut det ur mitt system. Förövrigt har jag fått boende på Pride, ska bo hos kära Annie som jag inte träffat på flera år och dar. Det ska bli så underbart att få se henne igen! Åker upp på måndagen den 27:e juli och hem den 2:a augusti. Om ni ser mig i vimlet är det bara att säga hej!

Zzz..what?

Tydligen skulle jag inte till Fenix idag utan imorgon. Jaja, det är sånt som händer. Hade en trevlig tur på stan med mamma ändå vilket slutade med att vi åt på Casa Mia. Riktigt god mat där om man gillar italienskt! Såg även några snygga linnen som jag vill köpa men jag måste hejda mig tills jag fått allt klart om Pride. Ge definitiv sovplats nu, typ, tack! Suck.

Kunde inte sova så värst bra inatt heller. Förstår inte varför.

Imorgon ska jag till Fenix och sedan eventuellt leka med Emma. Gaybies!

Breathe in, breathe out.

Kunde inte sova alls inatt, vet inte varför men jag bara låg och vred och vände mig. Dessutom var det riktigt varmt. Känner mig inte direkt trött just nu men det kommer väl senare.

Hade en väldigt annorlunda men häftig upplevelse igår när det kommer till meditation. Kan inte riktigt beskriva vad men jag kunde känna "insidan" på ett sätt som jag inte gjort förr (dvs det var inte bara gaser som körde i tarmarna som man kanske brukar känna när man inte är medveten). Det var inte skrämmande, bara annorlunda.

Svalde mitt tandsmycke för några dagar sedan, det var inte okay. Så nu har jag en mobbad tand (hade tandsmycket i ungefär 10 år så det är inte konstigt att den ser lite skum ut) som jag måste gå till tandläkaren med någon dag. Jag hatar tandläkaren, verkligen. Men ska förhoppningsvis gå till mammas och han ska vara väldigt duktig, min syster har arbetat med honom förr så det är ett plus.

Väntar på svar om sovplats under Pride. Är fortfarande väldigt kluven men jag tror att när jag väl är däruppe så kommer jag inte ångra mig. Det finns så många som man inte träffat på år och dar och vissa personer som man aldrig träffat som man ser fram emot att träffa. Jag hade kunnat jobba som volontär under festivalen men jag tror inte jag hade orkat det. Kanske nästa år om man känner bättre.

Har bestämt mig för en ny tatuering, det kinesiska tecknet för Qi (livsenergi) på min handled. Får skaffa den när jag har råd, kanske mot hösten. Måste klippa mig också, vill helst göra det innan (om jag åker) Pride. Det beror på ekonomin.

För övrigt mår jag bra om man ser bort från mina ryggproblem och ångest som kommer då och då. Känner att jag mår mycket bättre än vad jag gjort på länge, flera år, faktiskt. Även fast det inte syns eller märks för andra så känns det inom mig. Vissa saker har jag kommit till ro med och andra pusselbitar har funnit sin plats.

Imorgon blir det Fenix och sedan en runda på stan med mor min. Sedan ska vi äta på Vespa tydligen och det är alltid mysigt att få god mat serverad.

Hedonism.

Jag tycker det är lite synd att jag inte skriver här oftare. Det är inte så att jag inte har mycket att skriva om, det är bara jävligt svårt att få ner mina tankar i skrift. Dessutom är mina tankar mest förvirrade just nu och det är kanske mindre roligt. Jag lever i alla fall och jag gör framsteg. Dessa framsteg kanske inte syns, men de känns i mig. Det är allt som räknas, de må vara små för vissa men jävligt stora för mig.

Jag har en inköpslista i mitt huvud med saker som ska främja mitt mående. En spikmatta till exempel. Mycket av det jag vill ha är snäppet dyrare än vad min ekonomi klarar av just nu så det gäller till att spara lite då och då. Förhoppningsvis kommer jag börja gymma snart och därefter ta tag i kung fu igen. Har även börjat leka med tanken att ta upp joggning lite. Fast jag vill tillbaka till kwoonen och tai chin och baguan. Jag saknar.. Min rygg hatar mig just nu och mitt humör är jobbigt. Allt i sinom tid.

Hur som helst, jag mår lite bättre och är lite starkare. Jag är inte nöjd men jag känner att jag klarar av mer, det är bra. Jag försöker fokusera mig på saker som får mig att må bra och att sålla bort de saker som får mig att må dåligt. Det är ensamt, tufft och jobbigt. Men det behövs och jag kommer må bättre av det. Dessutom måste jag sluta vara alla till lags hela tiden och tänka mer på mig själv. Det är lättare sagt än gjort.

Annars har man druckit Captain Morgan's Spiced Gold med Cola, njutit av solen med gott sällskap, kollat på Brothers and Sisters med mamma och spelat intressanta spel på sistone. Funderar lite halvt om att åka till Stockholm Pride i år men det är saknaden av sovplats som hindrar mig. Eller snarare ekonomin då jag inte har råd att betala för en sovplats. Fast hey, det finns ju saker att göra i Malmö också, som typ sitta i en park full av ankskit.

We have a special need to feel that we belong.

Sitter och dricker te och försöker vakna. All denna hype runt Michael Jacksons död fick mig att minnas Janets musik, så nu lyssnar jag på henne. Den är lika bra som den var för år sedan. Jag gillade henne mer än Michael Jackson, hon satte mer intryck. Det är sorgligt att han är död, fast människor dör. Stora eller små. Så är det bara. Kan inte säga att jag känner mig så värst berörd men jag tycker det är tråkigt för hans fans. Dessutom gick Farrah Fawcett bort samma natt. Usch.

Igår var en bra dag, jag gick upp tidigt och ringde Vårdcentralen. Ska dit idag och försöka få tag i en sjukgymnast. Åkte sedan till Fenix och hade möte med Fredrik. Gick sedan till Skatteverket och hämtade ett papper. Därefter satte jag mig på Stortorget och läste medans jag väntade på Sophey för att fika med henne. Det är jättetrevligt att träffa henne igen efter ett jävligt bra långt tag.

Jag var nöjd. Det har jag inte varit på länge. Det är ett framsteg.

Limping on two legs again.

Livet rullar vidare och jag fightas med tankar och allt. Varje dag spenderas med att försöka fundera ut en lösning eller åtmistone någonting som kan få en att må en gnutta bättre. Jag borde egentligen inte försöka hitta någon lösning utan bara släppa allt och bara vara. Det är enklare än vad man tror, rättare sagt, det är grymt svårt och nästintill omöjligt för mig. Just nu i alla fall. När jag tänker tillbaka kan jag inte förstå hur jag fann energin till att vara som jag var då. Fast det är inte så konstigt, jag mådde bättre, jag hade inte blivit totalt krossad då. Eller jag hade åtminstone kommit ur en mörk tid och jag var nöjd med livet. Jag vill känna så igen. Sakta men säkert lär jag göra det. Jag ger inte upp för jag vet att det kan vara bättre än så här. Jag måste bara ta itu med allt i min egen takt. Det må gå jävligt långsamt men hellre det än att gå för fort och krascha igen.

Har tänkt på en sak. Jag kanske borde lägga in lite fler bilder då och då för att göra bloggen lite mer personlig. Fast saken är den att jag tar inte så mycket bilder överlag. Kanske borde göra det. Äsch, who cares? Funderar på att klippa mig snart och resultatet kanske man kan visa upp. Vet inte hur jag ska klippa mig än, har en viss tanke men är inte direkt säker. Sedan vill man ha ny färg på håret också. Även det är ett svårt beslut. Jaja, det blir nog bra tillslut.

Kunde inte sova inatt. Hatar när man ligger sömnlös om nätterna. Jag vet inte varför det händer, det var liksom inget speciellt som gick runt i mitt huvud. Konstigt. Hoppas bara att jag kan sova när jag går och lägger mig ikväll.

Beställde Singstar ABBA med mamma, samt filmer: Joan of Arc: The Messenger och I Am Sam. Dessutom Brothers and Sisters säsong ett på DVD. Det kändes skönt att unna mig lite och eftersom jag varken festat eller krängt godis denna månaden så hade man pengar kvar att spendera.

Måste ringa efter sjukgymnast. Min rygg är jobbig.

Sweetness follows.

Idag har varit en bra dag. Jag har spenderat den mesta tiden med mamma. Vi såg klart säsong tre av Desperate Housewives medan vi åt god mat och jordgubbar. Kaffe var även inkluderat. Mamma är bäst och kommer alltid vara. Sådana här dagar av det goda behövs. Inga krav och inga bekymmer. Att bara vara och finnas till och trivas i gott sällskap. De värderas så oerhört mycket. Att så lite kan få en att känna sig så bra en stund i en dyster tid ger en hopp, kraft och styrka. Ett litet tag i alla fall.

Nu ska jag spela Fallout 3.

Zharwyn of Darnassus.


Sorry, men har lite hjärnsläpp så ni får en bild på min rogue istället. Taget av Isabel.. Hah!

Min syster har skaffat sig en blogg minsann.

Fooled by something inside of my head.

Vi människor tänker ungefär 60 000 tankar per dygn. Utav dessa ska jag försöka vara uppmärksam och hitta de tankar jag tänker exakt när jag mår dåligt, eller snarare sagt, det jag tänker när jag börjar må dåligt. En läxa jag fått av Fredrik på Fenix. Helst vill jag inte tänka alls när jag mår dåligt, fast jag gör det ju indirekt. Jag tror han ville att jag skulle vara uppmärksam på de tankar jag tänker när jag mår bra också. Jag är rätt duktig på att analysera och leka privat-detektiv när det gäller vissa saker. Detta kommer bli jobbigt dock. De flesta tankar jag kommer ihåg när det gäller mitt mående är mestadels när man lyssnar på musik och tänker "Denna låttexten, den känner jag igen mig i."

På tal om att känna igen sig i låttexter, Lene Marlin fångar väldigt mycket mitt intresse just nu. Dessutom har hon en underbar röst. Leave My Mind beskriver hur jag känt / känner över en speciell del av mitt liv så oerhört skrämmande exakt.

I hear noises in the darkness.

Sitter hemma hos mamma och ska snart sova. Känner mig rätt trött, inte bara fysiskt men mentalt också. Funderar lite kring olika saker och har konstaterat att det kunde varit värre, mycket värre. Lite optimistisk får man trots allt vara, man har mått sämre. Jag är nog lite vilsen just nu bara. Det känns som att jag inte riktigt platsar någonstans, jag orkar dock inte leta efter vad som kan ge mig sinnesro. Jag har förstått att det krävs någon förändring, jag känner mig ensam. Fastän jag egentligen inte är det, fysiskt. Det skrämmer mig att jag har en längtan att försvinna ifrån allt som finns här, att börja på nytt någon annanstans. Jag vet inte om jag kan kalla det att rymma eller att ta tag i livet. Jag gillar inte att rymma ifrån problem men jag vill komma bort ifrån Malmö, kanske Sverige. Det känns som att jag har gjort mitt här. Samtidigt är det tryggt att finnas här.. Världen därute är skrämmande och vad skulle jag ta mig till om jag mår ännu sämre på en helt ny plats? Det är väl tur att jag inte är rik, eller rättare sagt, har råd att ta mig ifrån Malmö. Tanken är spännande, ibland är det bra att drömma. Det är en flykt i sig. Jag ser ofta fram emot att sova eftersom det bästa jag vet är att drömma.