You're so tragedy.

Städmani, det är helt sjukt. Skrubbar, torkar, dammsuger, sorterar, kastar.. Skönt, skönt. Mår bättre och bättre varje gång när jag kommer in i lägenheten, framsteg. Jag kommer trivas där till slut.

ComHem suger fortfarande. Teknisk support, my ass. De har fan verkligen bara ludd i skallen. "Bredbandet och telefonen funkar inte, det är helt dött." Efter några minuter: "Ringer du från vår telefoni?" "Nej. Från MOBILEN. Jag sa ju att telefonen är DÖD." Seriöst, hur svårt är det att lyssna? Det är fortfarande dött, så antagligen jävligt svårt.

Var på City Gross med mamma idag. Handlade lite saker. Vi sitter och gör korsord om eftermiddagarna, sitter och snackar om allt och inget. Känns skönt att vi har en sådan bra relation. Det är bara synd att jag har tagit den förgivet, men jag har varit sjuk. Var en jävel på att gömma hur sjuk. Det blir så, ångesten, skammen, besvikelsen, rädslan. Därför känns det skönt nu. Höra att hon är stolt över mig värmer mer än vad hon någonsin kan ana.

Blir mycket Tegan and Sara nu, spelas på högvarv i min stereo, mobil, datorn. För den musiken får mig att må bra.

Längtar tills jag gör mitt inplanerade köp. Ska bli så grymt skönt.

Imorgon ska jag nog träffa Maia. Finaste vännen. Saknar henne mycket. Vi borde träffas oftare.

Städar bort det gamla jaget.

Mammas hem håller på att renoveras, mitt egna internet är dött. Jävla ComHem, ringt dit tre gånger denna veckan. Nu idag fick äntligen mor min sitt internet tillbaka, vilket känns skönt.

Under tiden har jag städat, städat och åter städat. Jag är inte klar än. Vill bort med det förflutna, radera allt av den dåliga tiden, sorgen, depressionen. Jag var sjuk, jag borde ha sjukskrivit mig och det är inte förrens nu jag har insett hur lågt jag verkligen hade sjunkit. Det är skrämmande men befriande att jag äntligen tar tag i det. Är så mycket starkare nu. Mamma är en klippa, hon är bäst. Hon hjälper, säger att hon är stolt över mig. Jag är ingen besvikelse.

Alla brev är borta, mycket ska bort. Allt som har lögner med sig, allt som känns tungt. Få saker blir undangömda, aldrig glömda. För att ha något att minnas, något som påminner en om misstagen man gjort, något som påminner hur stark man blev av dem. Men det mesta ska bort. Du ska bort. Mitt gamla jag ska bort.

Fortfarande arbetssökande, försöker så gott jag kan. Har blivit anmäld till ett annat ställe som ska göra det lättare för mig med mina behov, mina hinder. Vill dit nu men det kunde ta flera månader.

Men jag mår bra, så oerhört bra nu. För jag vet att allt blir bättre, allt blir bra till slut.