Switch.

Hej alla som läser min blogg. Jag kommer nog snart ändra lite på min layout. Har redan börjat så smått. Jag är rätt nöjd med den nuvarande, dock känns den lite tam. Jag får se vad jag kan klura ut. Fast känner jag mig själv rätt så kommer jag nog glömma bort det inom snar framtid. Låt oss hålla tummarna att jag inte gör det.

Det var nog allt för mig idag. Ha det fint allihopa.

Twins!

Klockan 00.30 inatt blev jag moster till två fina tvillingar. Jag känner mig superglad och lyckligt lottad att bli moster igen! Helt obeskrivlig känsla! Kan knappt förstå att jag har tre syskonbarn. Så jävla underbart! Väntar på att Lisa ska ringa så man kan gratulera henne.

Sedan får jag gratulera Linda och Nicklas på deras årsdag som var igår (tror de), må ni få många fler lyckliga år tillsammans!

Hade det riktigt kul på Wonk igår. Dansade loss och firade den stora nyheten! Ibland är fuldans riktigt riktigt befriande, hur störd man än ser ut. Ormen is the shit!

Fått reda på en del uppmuntrande saker också, det stärkte mitt självförtroende lite. Eller ja, man blev smått smickrad. Komplimanger är bra, eller direkta sanningar. Blickar också för den delen.

But for now, I'm untouchable!

Waiting for the good news.

BRA NYHETER! Men sparar de bästa till sist!

Igår promenerade jag som sagt till Fenix för ett möte. Jag fick besked om att jag ska få gymkortet nästa vecka, awesome! Dessutom berättade jag för Fredrik att jag hade haft kontakt med min socialsekreterare om att gå till tandläkaren. Jag hade fått fel uppgifter enligt Fredrik och det är min fulla rätt att få gå till tandläkaren även om det inte är akut. Kändes skönt. Nästa vecka får jag en ny socialsekreterare (mitt 5:e eller 6:e byte detta året pga att medborgarkontoret är knasiga) och jag måste gå genom allt igen. Fast denna gång med Fredriks hjälp, vilket känns skönt. Längtar till att få det gjort så jag kan fokusera mig på att få nya glasögon.

Idag promenerade jag och mamma till Jägersro Center för att inhandla lite mat. Vi köpte även Män Som Hatar Kvinnor på DVD. Vi ska snart se Flickan Som Lekte Med Elden tillsammans också. Längtar som fan! Det blev även två toppar som inhandlades, jag utmanade mig själv och köpte ett par randiga. Det har aldrig hänt förr. Men de var snygga, faktiskt!

Nu till nyheternas nyhet! Man får ju spara det bästa till sist! Syster Lisa ligger just nu på förlossningen, det vill säga att jag (igen) och Linda kommer bli mostrar, mamma kommer bli mormor igen och min mormor kommer bli gammelmormor igen, antagligen inom det närmsta dygnet! HELT JÄVLA UNDERBART! Man är lite smått avis på sina systrar men även så sjukt glad för deras skull. Jag är mest glad och lycklig. Att få bli moster är den bästa gåvan de någonsin gett mig.

One step closer.

Jag fortsätter med mina promenader och jag njuter av dem. Igår tog jag en liten promenad runt Ögårdsparken i det fina vädret. Idag ska jag promenera upp till stan igen eftersom jag ska ha möte på Fenix. Hoppas på att jag snart ska få mitt gymkort, det hade varit riktigt nice.

Jag har inget direkt planerat i helgen och jag tror att det kommer bli en hemmahelg. Förutom ikväll då jag eventuellt ska en sväng till Maia, hon fyller år. Nästa helg blir det bio i alla fall!

Ironiskt eller ej, jag hade tänkt att börja gå på kung fu-passen igen nu när jag känner mig bättre. Så har de börjat med terminer och då terminsavgift. Har tyvärr inte råd med det nu så jag får vänta till nästa termin, dvs början av nästa år. Lite trist men då har jag åtminstone något att se fram emot och jag får fortsätta hemma med det jag kan redan. Jag tog en paus eftersom min rygg blev dum och jag fick en av mina svackor.

Svackan är över och jag mår bra. I tisdags var det första gången i mitt liv jag inte kände ångest över att betala mina räkningar, trots att jag har riktigt lite att röra mig på dena månaden (det är därför jag valde att inte betala terminsavgiften för då hade jag haft 600 kr kvar att leva på denna månaden). Istället betalade jag dem och kände mig glad över att få det gjort. Riktigt skönt!

Lägger in en bild på mig, färgade håret för en vecka sedan och så här ser jag ut nu:

Take a walk with me.

Idag vaknade jag tidigt och gjorde mig i ordning i lugn och ro. Bestämde mig för att promenera till stan och kände mig riktigt stolt när jag väl var framme. Handlade två skjortor och gick runt i affärer medan jag lyssnade på fin musik. I min egna lilla värld, det kändes skönt. Träffade Monica vid tre, vi satte oss på Glassfabriken och fikade i några timmar. Det var riktigt trevligt, fint sällskap uppskattas alltid.

Imorgon ska jag till Fenix och träffa Jette, känns riktigt bra att få komma igång igen. Saker och ting börjar ljusna och det har varit några intressanta veckor utan kontakt med Fenix. Det har nästan känts lite tomt att inte kunna samtala med dem men samtidigt som en utmaning. Jag tror de kommer bli glada över hur jag mår just nu.

Mamma frågade om råd idag. Jag svarade så gott jag kunde. Jag är stolt över henne. Jag känner mig oerhört smickrad över att hon frågar mig om råd.

Har nästan precis betalat mina räkningar och sett över min ekonomi för månaden. Blir till att hålla hårt i pengarna eftersom jag fick betala TV-licensen denna månaden. Hade helt glömt bort den. Äh, allt kommer att gå bra! Jag är inte orolig. Jag slösar inte pengar när jag vet att jag inte har mycket att slösa helt enkelt. Common sense.

Huvudbry.

Det blev Wonk igår. Hade det rätt trevligt och kom hem rätt sent, eller tidigt beroende på hur man ser det.

Har skrivit en krönika till Skev, RFSL Ungdoms medlemstidning. Nu ska jag gå och vila, för min huvudvärk håller på att döda mig långsamt.

Men annars är allt bra, faktiskt. Skriver mer nästa gång.

Produktiv.

Idag gjorde jag något som jag inte gjort på länge, gick upp när jag vaknade för första gången. Detta var vid sju-tiden. Gjorde en kopp te och läste klart The Monk Who Sold His Ferrari av Robin S. Sharma. Rätt intressant faktiskt och jag skulle mycket gärna rekommendera den boken för folk som är intresserade av att kanske ändra sitt tänkande eller syn på livet. Själva metoden i boken är rätt enkel och lätt att komma ihåg. Sedan läste jag en annan bok, som visserligen var intressant och gullig, men inte lika givande.

Därefter tog jag en dusch och bestämde mig för att gå ut på en promenad. Jag hamnade på Jägersro Centrum, handlade hårfärg och prövade lite kläder. Ska nog dit imorgon också efter att jag har tänkt över saken, kanske blir till att köpa en skjorta eller två och ett linne. Tycker jag behöver det.

Det har varit en givande dag och än är den inte slut. Det känns skönt att vara nöjd med dagen än så länge. Fick lite gjort, bl.a. ett samtal till Soc och fick min mamma att le när jag gav henne en sten där det stod Lev! på. Det värmdes.

Igår vart jag och såg The Sounds på festivalen, de var mycket bättre än A Camp men jag har inte mycket tillförs när folk röker som en skorsten och dricker öl på scen. Jag vet inte, det är liksom inte tufft eller ett bra budskap i min mening. Det är skönt att festivalen slutar idag, så jag kan åka in till stan utan att trängas bland folk som inte ser sig för.

Imorgon blir det nog lite dans på Wonk. Träffade Emz och Hannso igår och de tyckte jag skulle dit. Kan bli trevligt!

I feel it in my bones.

Jag kan inte sluta lyssna på Tiëstos kollaboration med Tegan and Sara som släpptes igår för lyssning. Så jävla catchy. Jag förstår inte hur de lyckas, jag gillar inte sån här musik för det mesta - fast Tiësto har alltid varit OK - men denna låten fastnade direkt. Älskar låttexten.. och låten gör mig glad och får mig att vilja dansa.

A Camp vart inte så himla imponerande igår, kändes lite tamt. Imorgon blir det tydligen The Sounds med Pumba, hoppas de är bättre!

Waiting.

Sitter och lyssnar på A Camp och värmer upp inför ikväll. Det blir en sväng till festivalen för att se dem där med Pumba. Man får väl passa på när de väl uppträder antar jag, Nina Persson sjunger ju inte helt fel heller.

Annars sitter jag och väntar mest. Känner mig smått hungrig. Ska nog ta mig lite frukt.

I have issues.

Sov hos mamma idag och hennes lägenhet är känd för att attrahera en del olika insekter och spindlar vilket inte riktigt går hand i hand med mina fobier. Hur som helst så vaknar jag och när jag ska in på toa märker jag att där sitter en stor spindel inte långt från toalettdörren. Det är nu min fobi kickar in och jag vågar inte gå in på toa förrens mamma kommer hem och jag ber henne ta bort spindeln. Just i den sekunden slog det mig att jag kunde gå hem till mig själv och gå på toa där, istället för att vänta flera timmar på mamma. Jag bor cirka fem minuter ifrån min mammas lägenhet.

Igår såg jag Anna Ternheim med fint umgänge. Anna var underbar som vanligt. Jag vet inte varför men hon facinerar mig något så enormt mycket.

Det är allt jag orkar skriva idag, nu ska jag krya på mig.

Shortice.

Drog till Wonk igår. Det var trevligt. Riktigt mycket folk, det märktes att det är Malmöfestival. Musiken var kanske inte den bästa, fast det gick att dansa till!

Ikväll ska jag se Anna Ternheim på festivalen! Det ska bli mys. Kommer få träffa Cicci, min hjälte! Dessutom kommer Pumba, yeah!

Kort uppdatering bara. Kanske blir mer imorgon!

TGIF.

Var en tur på banken i förmiddags och när jag skulle hem var jag så inne i mina egna tankar att jag hamnade på fel buss. Tur att jag inte hade bråttom till något annat. Jag vet inte om det har hänt mig förr, det kändes lite komiskt. Dagdrömma är trevligt ibland.

Jag är nog helt frisk nu. Jag tror det i alla fall. Vilket känns skönt för då har man inte det hängande över sig på söndag då man ska se Anna Ternheim, det enda jag känner för att göra på Malmöfestivalen. Vill helst bojkotta festivalen den resterande tiden. Känns som att det är mest fulla puckon där, visserligen inte alla, men det är puckona som syns och hörs mest. Dessutom HATAR jag folkmassor. Jag hatar att trängas och att bli trängd. Nä fy fan. Jag ska inte ens gå in på bussarna under Malmöfestivalen för då får jag bara psykbryt.

Skissade lite igår på ett tröjmotiv som jag vill ha. Detta blev resultatet:

Ska fixa till det lite innan jag bestämmer mig för att trycka tröjan. Än så länge är jag nöjd i alla fall.

"Well we called him Nick, cause like, Nicholas Cage, like, we thought it was funny that he lived in a cage, like, I don't know." - Sara K. Quin about her ex-petbird.

Give Chase.

Kan inte sluta lyssna på den låten. Så himla bra. Det är en låt som jag verkligen vill att Tegan and Sara spelar in.. Nåja, live-version duger!

Blev lite inspirerad av låttexten så jag gjorde ett wallpaper av det. Det kan förnärvarande ses här.

Börjar må bättre nu, förkylningen verkar gå bort!

Just keep sneezing.

Inte gjort så mycket idag. Tanken var att jag skulle in till stan och träffa Vicky, men hon tyckte jag skulle stanna hemma pga min förkylning. Så jag gjorde som hon sa och har försökt kurera mig så gått det går med flera koppar te.

Har även pratat med mamma och peppat henne inom en viss sak och jag känner mig väldigt stolt över henne. Sedan såg vi Cold Case tillsammans, vilket har blivit en god vana nu. Den serien är bara så underbart bra.

Ikväll känner jag mig lite bättre och jag hoppas att förkylningen har börjat avta. Det räcker att ha mensvärk, liksom. Eftersom jag mår bättre känner jag mig lite givmild och bjuder på en bild:


Mark, Jag och Jonas! Det är världens bästa Noja som tagit den under paraden, Stockholm Pride 2009.

79.

Failure is an opportunity.
If you blame someone else,
there is no end to the blame.
Therefore the Master fulfills her own obligations
and corrects her own mistakes.
She does what she needs to do
and demands nothing of others.

79, Tao Te Ching. Stephen Mitchells översättning. Tycker inte detta stycke behöver någon vidare förklaring.

Sneez.. Err, greetings!

Vaknade i morse och kände mig ännu sämre än vad jag gjorde igår. Nu är jag förkyld på riktigt. Det kanske behövs att jag blir sådär riktigt förkyld för att sedan bli riktigt frisk. Orkar inte med allt pendlande fram och tillbaka och vara orolig att bli sjuk men sedan inte bli det alls. Så denna förkylning är faktiskt välkommen, tro det eller ej. Jag har tampats med värre.

Bortsett från förkylningen mår jag relativt bra. Det känns fortfarande konstigt att skriva "bra" men jag mår inte dåligt, inte psykiskt, inte på det sättet som jag gjort innan. Jag är heller inte rädd längre för att må bra och att leva i balans. Jag är mest rädd för att vara sårbar och det är väl något som de flesta är rädda för. Det har inte varit lätt att börja släppa saker och ting eftersom ens tankesätt har varit på ett och samma sätt i flera år, det är riktigt jobbigt att ändra sådana rutiner som tankarna i mitt huvud ger mig. För första gången på väldigt länge är jag positiv. Jag känner mig stark och jag känner mig modig. Jag känner mig värd och jag känner mig värdig. Jag känner mig själv.

För tre år sedan var jag ett vrak och jag höll allting inne, jag levde i ett förhållande som var destruktivt för mig själv, för oss, för människor runtomkring. För två och ett halvt år sedan var jag ännu värre. Jag höll fortfarande allting inne, relationen var slut men jag hade aldrig känt mig så ensam men ändå så fri som när det tog slut. För ett år sedan var jag isolerad och psykiskt självdestruktiv. Jag led av sömnbrist och jag kunde inte glädjas av någonting. Jag ljög för mig själv och alla andra och jag blev en jävel på att låtsas. Jag behövde hjälp och jag berättade allt för min mamma. Jag skämdes. Hon dömde mig inte, hon gjorde tvärtemot det jag fasat för att hon skulle göra och det gav mig kraft att ta tag i mig själv. På bara några veckor hade jag vänt om väldigt mycket av mitt liv men jag mådde fortfarande dåligt. Jag hade accepterat att jag var sjuk och det är något av det bästa jag gjort i mitt liv. Jag såg på depressionen med andra ögon, såg vad den hade gjort mot mig och jag bestämde mig för att hitta ett sätt att leva med den. Idag, nuläget, kan jag höra mig själv säga att "så här bra har jag inte mått på flera år", jag kan inte ens minnas när det var jag mådde så här bra. Jag är stolt över mig själv. Jag känner fortfarande skuld och skam men jag vet innerst inne att jag är värd mer än vad jag (eller någon annan för den delen) gjort mot mig själv.

Du sa att jag aldrig skulle hitta någon annan som skulle älska mig, ingen annan skulle tycka jag var snygg för att jag var så jävla ful. Ingen annan skulle vilja ha mig om du lämnade mig. Du hade fel, så jävla fel.

Jag tror jag har feber. Det kanske är därför jag skriver så mycket om det förflutna. Eller så ville jag bara få ut vissa saker. Det förflutna har visserligen skapat den jag är idag och trots allt som hänt är jag glad för de erfarenheter jag fått och jag försöker använda mig av dem på ett positivt sätt. En sak till, jag är tacksam för alla som stått ut med mig och som jag idag kan fortfarande kalla vänner och familj. Samt tack till de som läser detta, varför ni gör det har jag ingen aning, men tack!

Happy International Orgasm Day!

Helt underbar dag egentligen. Fler sådana dagar behövs, där man främjar lust, njutning. Det sköna i livet.

Har spenderat dagen med att läsa Tusen Små Bitar av James Frey. Har dragit mig länge för att läsa den boken men nu när jag väl gjorde det kunde jag inte lägga mig ifrån den. Har redan läst över 300 sidor i den. Den är som ett knytnäveslag i magen i början. Den är hemsk, brutal och den äcklar en. Men den är ren och den är sanning. Det är längesedan jag läste en sådan här bok. Jag minns då jag läste Yolanda - en bok som fick mig att må riktigt riktigt dåligt. Det var sanning det med, slående sanning och det gjorde ont att veta. Jag kan inte riktigt jämföra dessa böcker med varandra men de båda har i alla fall fått mig att uppskatta det liv jag lever mer. I alla fall för stunden.

Tror jag håller på att bli förkyld. Jag är smått snuvig och nyser rätt ofta. Annars är allt väldigt lugnt. Jag längtar tills jag får pengar i slutet av månaden för då ska jag köpa ett par böcker jag såg på Sök & Finn för några veckor sedan. Böcker som jag länge sett fram emot att läsa.

First realize that you are sick;
then you can move toward health.

En del av stycke 71 i Tao Te Ching av Lau Tzu, översättning: Stephen Mitchell. Denna bok nämns även i Tusen Små Bitar. Just dessa två rader är betydelsefulla för mig.

Tyst gisslan.

Idag har jag läst klart A Maiden's Grave skriven av Jeffery Deaver. Väldigt bra faktiskt men jag älskar hans böcker så jag är inte förvånad över att jag tyckte om boken.

Tänkte jag skulle spela Sherlock Holmes vs Jack The Ripper och se hur det spelet är.

Vet inte riktigt vad jag ska skriva just nu, so I bid you farewell for now.

Avtryck.

Det känns som att varje gång jag trycker på "nytt inlägg" så förlorar jag en stor del av det jag tänkte skriva, precis som att min hjärnhalvor strejkar. Jag brukar kalla den the link of DOOM eftersom det slår aldrig fel. Nästan. Vad som istället händer därefter är att jag tvingar mig själv att skriva någonting, oftast kommer det ut något riktigt meningslöst som att jag bakat kladdkaka (okej, aldrig skrivit det, men jag bakade kladdkaka idag!) eller något sådant. Därefter börjar lite av det jag från första början tänkte skriva dyka upp - men då är det inte samma sak längre.

Detta hände mig precis. Jag hade något speciellt att skriva om men det raderades ur mitt minne så fort jag tryckte på den där jävla länken. Jag tror att mitt medvetande försöker jävlas med mig.

Förövrigt finns det i mina tankar och i mina tankar är allting i säkert förvar. Oroa dig inte för det finns avtryck av något som kan vara skrämmande och lockande. Det finns inga garantier och det finns inga måsten. Jag lovar inget för det behövs ej, allt är som det ska och det är det enda som gäller. Kraven kommer från livet och det är där jag är, med allting och ingenting men kom ihåg en sak: vi styr livet alltså är kraven våra. Allt är relativt och just nu är det precis som det ska vara, precis som det är. Det är äventyr och gåtor och hemligheter och det behöver inte vara tryggt. Jag behöver inte välja väg eftersom jag har redan en karta. Jag kommer inte välja åt någon annan. Jag kan bara guida och visa den väg jag själv går. Du kan följa mina avtryck om du vill.

Växtvärk?

Vissa människor är fan pinsamma. Då menar jag inte pinsamma på det sättet då man skrattar MED dem för att de bjuder på sig själv. Utan på det sättet då de verkligen har ett för stort ego och inte förstår att de gör livet surt för sig själv. Tror det brukar vara dem som man säger "väx upp" till?

Det är inte det att jag drabbas av det. Jag tycker bara det är synd om de som verkligen drabbas av det, som inte ser och inte förstår att just den person som de känner så innerligt för mår så dåligt i sig själv att den inte ens orkar inse eller ta tag i sina egna problem. Utan den rymmer, får folk att älska den, snyltar och är fortfarande inte nöjd med livet. Svaret är faktiskt enkelt att hitta, men en sådan person skyller oftast på andra än sig själv.

Illa, men sant. Det är inte bara sig själv som drabbas utan alla runt omkring en. Väx upp, inse och handla därefter. Tro inte att någon kommer göra det åt dig. I alla fall inte om du inte vågar erkänna för dig själv att du behöver hjälp.

Anledningen till detta inlägg? Ja, om någon tar åt sig är det väl bra. Ingen nämnd, ingen glömd och ingen förargad. Dessutom kunde jag lika gärna skrivit om mig själv. Men det vet inte du, eller hur?

Jag mår rätt skapligt just nu - but what about you?