I can has new haircut?

Idag träffade jag Emma och lekte i stan lite med henne. Hon visade mig vart hon brukar klippa sig och det visade sig att en av frisörerna där hade tid. Jag bangade inte! Så nu har man ny frissa igen och jag känner mig relativt nöjd nu när jag fått rufsa lite i det själv. Resultatet:

Det känns skönt att få håret fixat lite såhär innan Pride. Dessutom så kan man se min tatuering bättre igen. Det tycker jag om. Efter frisören gick vi till Polisen för Emma skulle skaffa ett nytt pass.

Nu är jag hemma och mår faktiskt rätt bra. De senaste dagarna har gått som på räls för mig och jag njuter verkligen av det. Jag borde göra det och jag borde inte vara rädd. Jag försöker att inte vara rädd men det är lite svårt. Jag njuter i alla fall, det räknas. Det gillas.

Mamma åkte till Trollhättan i morse, så nu lär jag inte se henne på cirka två veckor. Det känns konstigt.

Schnygging.

Jag vet inte vad det är, men varje gång jag besöker frisören så känner jag mig så himla glad. Det har inte blivit mycket på senaste tiden så det kändes skönt att slippa luggen i ögonen. Jepp, nu kan jag visa mig bland människor igen.

Igår fyllde mor år och jag fixade världens bästa present till henne. En biljett på första raden i mitten till Michael Bolton. Gissa om hon blev glad! Grymt härligt att se.

Ikväll hade jag tänkt att sticka till WONKbar och checka läget. Hoppas att man får träffa några gamla vänner där. Ska bli kul att se Cabaret Moulin igen.

Annars rullar livet på, jag räknar dagarna tills jag befinner mig i Trollhättan igen.